allkonstnarenFör inte så värst länge sedan skaffade vi fler TV-kanaler här hemma. Vi har hittills bara haft SVT och TV4, men åtminstone jag själv har ibland tyckt att TV-utbudet är lite väl skralt om sanningen ska fram. Så efter viss beslutsångest beställde jag ett paket med lite bredare utbud av kanaler. Och vips finns det faktiskt en hel del att titta på om kvällarna.
Men det går inte att komma ifrån att det också visas en hel del skräp på somliga av reklamkanalerna. Inte minst förvånas jag över vad folk är villiga att göra för att få några minuter i rampljuset. Och några program sticker ut lite extra, men trots har jag svårt att låta bli att titta ibland – förmodligen bara för att få förfasa mig litegrann över folks kåthet att få vara med på TV.
Ett program som ju har några år på nacken, men som fortfarande tycks ha sökande inför varje säsong är Lyxfällan. Här hjälper man personer som på olika sätt hamnat i ekonomisk knipa – oftast som en följd av att man levt över sina tillgångar under en längre tid. Det är alltså oftast inte folk som blivit lurade på pengar, folk som plötsligt blivit av med jobb och andra inkomstkällor och därför har det tufft ekonomiskt. Utan det är fullt vuxna personer som inte kan ekonomins mest grundläggande matematik. Istället är det personer som – som titeln antyder – mer eller mindre finansierat ett lyxleverne på de mest fantasifulla sätt. Oftast genom dra på sig dyra skulder som SMS-lån, blancolån och så vidare. Och det är inga småsummor vi snackar om, många av dem som får hjälp genom programmet går back med tiotusentals kronor varje månad. Och de betalar av sina lån genom att ta nya lån – och på så vis växer skuldberget allt mer.
Sen står de – inte helt sällan med gråten i halsen – i TV och säger att nej, jag hade ingen aning om att det var så här mycket pengar. Själv kan jag faktiskt inte förstå hur man kan belåna sig uppöver öronen och inte ha den minsta koll på vilka summor det rör sig om.
Hamna i ekonomisk kris kan drabba vem som helst. Men det är ingen raketforskning som krävs för att ta sig ur en ekonomisk knipa. Det är inte svårare än att du inte ska göra av med mer pengar än som kommer in på kontot varje månad. Det går inte att köpa lyxbilar, märkeskläder och annat trams om du inte har särskilt mycket pengar att röra dig med. Och framförallt ska man inte finansiera lyxinköp genom befängda SMS-lån. Att man sedan är villig att ställa upp i TV och gråtande tala om vilken ekonomisk idiot man är går faktiskt över mitt förstånd. Jag förstår faktiskt inte att man är så kåt på att få vara med på TV att man ställer upp på något sådant.
Ett annat program där folk ställer upp helt frivilligt, är Naked attraction. Här har vi ett dejtingprogram, som helt går ut på att man väljer en person att gå på dejt med enkom utifrån fysisk attraktion. Och okej, så långt kan ju allt vara frid och fröjd, men hela programmet bygger på att deltagarna är helt nakna och bedömer varandra utifrån fysiska attribut. Man tycks heller inte ha svårt att få tag på deltagare, eftersom den brittiska upplagan nu är inne på säsong åtta.
Jag har överlag lite svårt för dejtingprogram och skulle själv aldrig vara med i ett sådant program, nakenhet eller ej. Men att dessutom klä av sig helt naken, att låta sig objektifieras på det sätt som sker i programmet är för mig en total gåta. Programmet måste nästan ses för att man ska förstå hur objektifierade människokroppen blir i programmet. Jag var tvungen att se några avsnitt innan jag med total avsmak slutade se serien.
Jag har inget emot varken sex eller nakenhet, det är just när man TV-underhållning av det på ett objektifierande sätt som jag tycker det blir lite osmakligt.
Samtidigt har jag lite svårt att låta bli att titta på vissa av de här programmen, det måste jag dessvärre erkänna. Någonstans finns det en tjusning i att förfasa sig över vad folk gör för att förnedra sig offentligt. Naked Attraction har jag slutat titta på, men Lyxfällan tittar jag faktiskt på ibland. Jag kan inte låta bli att förvånas över hur dålig koll vissa människor har på sin ekonomi. Att det kan gå så långt som det gör i vissa fall, att folk så totalt kan köra sin ekonomi i botten. Och att det är så många som så totalt misslyckats med sin ekonomi att man kan göra säsong efter säsong av detta program är ju också förvånande.
För det är ju inga svåra tips man faktiskt kommer med i programmen. Du får sälja och göra dig med vissa av de dyra prylar du köpt in, samla dina lån till ett större lån och säga upp dyra abonnemang på saker. Sedan får man helt enkelt anpassa mun efter matsäcken och inse att att man har vissa ekonomiska begränsningar om man inte har en alltför hög inkomst.
