Söndagsångest

Jag har inte en helt oproblematisk relation till söndagar. Så har det alltid varit av någon anledning. Det är en viss känsla av vemod över att helgen är över och vardagen återigen kommer att ta vid inom några timmar. Man kan visserligen sova ut på söndagsmorgonen, men man måste också se till att komma i säng i bra tid för att orka upp på måndagsmorgonen.
Egentligen borde jag inte klaga överhuvudtaget, med det schema som jag just nu har som student. Jag har har föreläsningar måndag till onsdag och sedan egenstudier torsdag och fredag. Jag är alltså inte ledig torsdag och fredag, men kan lägga upp mina studier helt på egen hand. Så jag är ändå “halvledig” på något sätt och kan till exempel ta sovmorgon för att börja plugga först frampå förmiddagen.

Höstterminen var ganska hektisk, med ett högt tempo och många tighta deadlines. Inledningen på vårterminen har varit desto lugnare och jag har hitintills inte känt mig lika stressad över skolarbetet. Något som gör det hela mycket roligare på alla sätt och vis.
Så jag skulle inte säga att jag per definition har söndagsångest på helgerna. Men det känns ändå lite vemodigt att ledigheten är över och att det är blir måndag imorgon igen.