I söndags var det partiledardebatt och jag kunde inte låta bli att se den, det kan vara ganska spännande att se partiledarna drabba samman i ibland ganska hetsiga debatter. Jag brukar framförallt följa partiledardebatterna när det är valrörelse, men jag kunde inte motstå att se denna två timmar långa debatt. Den enda gång som debatten verkligen fick fart och det hettade till rejält, var när Per Bolund kallade oppositionen för brunblå, något som fick Jimmie Åkesson att gå i taket rejält. Han gjorde direkt tolkningen att Bolund kallade honom för nazist.
Man kan diskutera det lämpliga i Bolunds ordval i det oändliga och det återstår väl att se om det hela blir till SD:s fördel eller nackdel. Dock blir det lite komiskt och motsägelsefullt när SD får mothugg av något slag. Man är väldigt snabba att åberopa sin egen yttrandefrihet när det kommer till att kränga nedsättande uttalande om invandrare omkring sig. När Sverigedemokraternas ordförande i Östergötland, Markus Wiechel, dömdes av Norrköpings tingsrätt för förtal för en tid sedan, var det många på högerkanten som hävdade att han bara nyttjat sin yttrandefrihet. Man kan tycka vad man vill om förtalslagstiftningen, men även sverigedemokrater måste följa gällande lagar och regler – så enkelt är det.
Men när någon annan nyttjar den yttrandefrihet som SD säger sig värna så mycket om och kommer med något mindre smickrande uttalande om SD, då är det ingen som högerpopulist som pratar sig varm om yttrandefrihet.

Sen går det inte att undvika det faktum att SD faktiskt har en brun historia, sprungen ur den svenska nazismen. Det räcker att gå tillbaka till när Åkesson själv gick med i SD, då var partiet fortfarande uttalat nazistiskt. Och det är det inte så väldigt många år sedan trots allt. Må så vara att att alla dagens medlemmar inte är nazister, men man har en brun historia. Så att kalla oppositionen för en brunblå röra är inte att vara helt ute och cykla, det måste jag ändå ge Bolund. Sen försöker man tvätta bort den stämpeln – även om man inte lyckas särskilt bra.
SD har fortfarande en uppsjö medlemmar med mer eller mindre tvivelaktiga åsikter, ofta inom det rasistiska spektrumet. Att tvätta bort rasiststämpeln går ju lite sisådär, själv vägrar jag att köpa att man i grunden har en nolltolerans mot rasism inom partiet. Man försöker bara hålla någon fasad utåt för att verka rumsrena och få så många röster som möjligt.
Så ja, jag tycker inte att Bolund var helt ute och cyklade i sitt sätt att uttrycka sig under partiledardebatten. Och jag är tämligen övertygad om att SD enbart hävdat rätten till sin yttrandefrihet om man kallat Vänsterpartiet för kommunister och ingenting annat. Då hade det varit okej och helt i enlighet med yttrandefriheten. Men kallar man SD för vad de är – då är det kränkande.

Relaterade artiklar

Aftonbladet 1 2
Dagens Nyheter 1 2 3 4
Expressen 1 2 3
Svenska Dagbladet 1

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: