Semester är bara en av grenarna i kampen mot grannarna

Så är jag inne på dag tre av min långledighet nu under juni månad. Jag har själv valt att inte ta ut någon sommarsemester i år eftersom jag ändå är långledig merparten av juni och känner att det räcker gott och väl – sedan kan jag ta lite strödagar här och där istället när det gäller ledighet. Visserligen hade jag nog hellre haft min ledighet senare under sommaren, men nu fick det bli så här och jag klagar egentligen inte. Förra sommaren hade jag ingen semester alls, så det är samtidigt skönt att få lite ledighet så tidigt som möjligt i år. Det kommer bli en lugn ledighet i år, med så lite flängande som möjligt åt olika håll – med största sannolikhet blir vi kvar i stan merparten av ledigheten i år och kommer inte ens åka till stugan som vi brukar göra. Med största sannolikhet åker vi dit över midsommarhelgen, men inte mer än så. Av vissa skäl blir det en stadssemester i år, men det gör ingenting det heller – det finns mycket att göra i Stockholm under somrarna, med konserter och diverse andra saker man kan ta sig för. Så det kommer inte gå någon större nöd på oss, utan vi kommer ha saker att göra även om det inte blir så många vistelser i vårat sommarparadis i det yttersta av Söderhamns skärgård. Stugan kommer dock att finnas kvar, även om det inte blir så många vistelser där i år. Denna sommar måste vi prioritera annat under vår ledighet helt enkelt. Jag är inte van vid att vara i stan hela sommaren, det är många år sedan jag hade det så – det var väl när jag pluggade och var tvungen att jobba en stor del av sommaren för att få ekonomin att hå ihop. Men det blir en ny erfarenhet och jag tror som sagt inte att kommer vara så farligt, utan ledigheten kommer vi kunna fördriva i alla fall.
Sen har ledigheten tyvärr inte fått den allra bästa början ur vissa synvinklar. Det onda i foten vill inte ge med sig, utan har snarare blivit värre – nu har jag plockat fram käppen och linkar runt som en gammal gubbe. Smärtan pulserar genom foten och en bit upp i underbenet och jag har rotat fram de starkaste värktabletterna jag kunnat hitta i medicinskåpet för att överhuvudtaget kunna stå ut med smärtan. Det är knappt att tabletterna hjälper, men tar åtminstone udden av den värsta smärtan. Jag har bestämt mig för att gå till läkaren till veckan om det inte blir bättre – jag måste helt enkelt bli av med detta otyg. Och det är så märkligt, för jag har inte gjort något med foten – jag har inte trampat snett, jag inte gått in i något eller på annat vis skadat foten. Men lik förbaskat har jag groteskt ont, så ont att jag nästan skriker rakt ut om jag belastar den fel eller på annat sätt kommer åt någon öm punkt. Det är så illa att jag inte får sova ordentligt på nätterna, utan vaknar tidigt av smärtorna och kan inte somna om. Så det har blivit några tidiga morgnar trots att jag är ledig och kan sova hur länge jag vill.

För ett par veckor sedan beställde jag nya glasögon – som nu äntligen har kommit. Så i fredags blev den sväng på stan – med ömmande fot, käpp och allt. Jag hämtade ut några klockor jag haft inlämnade på reparation och sedan gick jag till optikern för att hämta ut mina nya glasögon. De senaste åren har jag haft läsglasögon, som jag mest använt framför datorn, TV:n och när jag i andra sammanhang behövt se bra på nära håll. Men nu har jag skaffat glasögon som får sitta på näsan hela tiden istället, för jag har även börjat se sämre på längre håll. Inte minst i mörker har jag börjat tycka att det är jobbigt för ögonen att köra bil och jag har insett att det är dags för glasögon även vid bilkörning – även om det inte står som villkor på mitt körkort. Sen har jag även skaffat slipade solglasögon, vilket kommer kännas som en skänk från ovan. Både när jag kör bil och är ute i solen i andra sammanhang, brukar jag vilja ha solglasögon på – men det är kämpigt att läsa och liknande när mina solglasögon inte varit slipade. Nu kommer jag kunna sitta ute i solen och läsa med solglasögon på, nu kommer jag kunna läsa trafikskyltarna på håll när jag kör bil liksom allt annat som kräver viss synskärpa – trots att jag har solglasögon på mig.
För cirka 20 år sedan opererade jag ögonen och blev så på vis av med ett ganska rejält synfel, fram tills dess hade jag haft glasögon likt flaskbottnar – jag klarade mig inte alls utan glasögon och såg extremt dåligt utan glasögonen på näsan. Under alla år hade jag stora komplex för mina glasögon och vantrivdes fruktansvärt i dem. När jag sedan skulle söka in till sjöfartshögskolan för att plugga till sjökapten, var ett av villkoren att jag opererade ögonen eftersom det fanns regler kring synskärpa för få vara till sjöss. Jag tog ett banklån och opererade ögonen för 40.000 kronor. Sedan klarade jag mig länge utan glasögon, men på senare tid har jag fått åldersförändringar på synen och börjat se sämre igen. Visserligen går det också att operera, men jag känner inget behov av det längre – även om det naturligtvis skulle vara bekvämt att klara sig helt utan glasögon igen. Numera är det dock inga flaskbottnar till glasögon, utan tämligen svaga glas jag behöver – så glasögonen är inte fullt lika missprydande. Nu kan jag snarare se dem som en accessoar, något snyggt att ha på sig.

Helt lugn kommer ledigheten dock inte att bli trots allt, det har jag vissa föraningar om redan nu. Eftersom vi är kvar i stan, har jag möjligheten att åta mig en och annan filminspelning till exempel – och har två inspelningsdagar redan till veckan. Inspelningar är dock roliga och jag ser det inte om någon form av arbete, utan snarare något roligt att fördriva tiden med – och som jag dessutom faktiskt får lite betalt för. Jag kommer säkerligen inte få så många inspelningar att jag kommer behöva stressa runt mellan olika inspelningar, det kommer inte bli någon heltidssysselsättning med filmande under juni. Av erfarenhet vet jag att det inte kommer att bli så många inspelningar att jag kan ägna mig åt det på heltid, men jag kan i alla fall ta en och annan inspelning och på så vis ha något roligt att göra samtidigt som jag tjänar lite extrapengar. Jag vet att det brukar vara en del filminspelningar fram till ungefär midsommar, sedan lugnar det ner sig fram till början på augusti då det sakta tickar igång igen. Semestertider är det överallt, inklusive inom filmbranschen – så det är inte så konstigt att det är lugnt sommartid även där. Det märkliga är att de allra flesta verkar ta ledigt just i juli, före och efter det brukar det vara hyfsat normalt inflöde av uppdrag.
När jag nu ändå är kvar i stan under min ledighet, så är det lika bra att göra något med tiden man har också känner jag. Det blir tråkigt att bara gå hemma hela dagarna hela dagarna – och vädret tycks inte heller bli det allra bästa om man ska tro prognoserna. Så då är det förstås roligt att ha något att göra och tänka på något annat än bara jobb och åter jobb – som ju är det normala när man jobbar heltid. Mycket i vardagen kretsar kring jobbet och hela ens fritid bygger ju på vilka tider man jobbar. Men nu har jag några veckor då jag inte behöver ägna jobbet en enda tanke, då jag inte behöver bekymra mig att ta mig till Södertälje för jobb. Jag kan självklart bli inkallad på övertid, det är inte en omöjlighet, men jag kommer definitivt inte behöva jobba heltid under juni månad. Något som är fantastiskt skönt, hur mycket jag än trivs på jobbet så är det givetvis skönt att vara ledig också – det tror jag att de allra flesta tycker.

Den gångna veckan har varit tämligen normal för min del. Jag hade en inspelningsdag i måndags och har sedan jobbat ett par dagar under veckan innan jag i torsdags kväll avslutade mitt kvällspass och gick på långledighet. Det är alltid en härlig känsla när man avslutar det sista arbetspasset innan en långledighet på flera veckor, lägger ihop sina saker och åker hem. Jag var hemma strax efter halv elva och firade min nyvunna långledighet med en kall öl som legat i kylen sedan dagen innan. De senaste nätterna har jag som sagt inte fått sova så mycket på grund av smärtorna i min vänsterfot, men känner mig ändå tämligen utvilad trots allt. Jag har fått min skönhetssömn och ändå sovit sex till sju timmar per natt, så jag ska nog inte ta det på för stort allvar att min fot håller mig vaken. Istället får jag se det positiva i att få mer tid till saker och ting istället för att sova bort tiden på morgnarna. Jag brukar i normala fall kunna sova till framåt tio och även elva när jag jobbat intensivt, men de senaste morgnarna jag vaknat vid sju på grund av den onda foten.
Min kommande vecka kommer däremot inte vara särskilt normal eftersom jag inte kommer att jobba – mer än om jag möjligen blir inkallad att jobba övertid. Måndag och tisdag har jag inspelningsdagar, men i övrigt har jag inte mycket inplanerat. Ett syskonbarn fyller år till veckan så jag ska förstås på barnkalas, vilket kommer bli fantastiskt roligt. Jag älskar sådant, det är så roligt med barns förväntningar inför födelsedagen med alla presenter, tårta, mat och övrigt firande. Och jag kan förstås inte låta bli att skämma bort syskonbarnen med en massa presenter och roliga upplevelser när det är födelsedag. Det är just sådant som är roligt med att vara morbror/farbror, att man kan vara den där mysgubben som skämmer bort och gör roliga saker. I skrivande stund har jag dock bara måndag och tisdag fullbokade, sedan får vi se vad resten av veckan har att erbjuda. Det kan bli fler inspelningar, det kan bli övertidspass på jobbet – eller helt enkelt en lugn vecka utan en massa måsten. Något som bara tiden kan utvisa.