Den dålige snobben gör intryck på andra – den gode på sig själv

Ibland undrar jag verkligen vad man går efter i rekryteringsprocesser, vad som gör att man går vidare eller ej. Jag har sökt jobb där jag tänker att jag har goda chanser att åtminstone gå till intervju, men så kommer jag inte ens dit – i andra rekryteringsprocesser känns det precis tvärtom, men så blir man ändå kallad på intervju och kommer tämligen långt i processen. Genom åren har jag varit på intervjuer som jag tyckt gått riktigt bra, dock utan att gå vidare – och sedan varit på intervjuer som jag tyckt gått skitdåligt, men ändå blivit erbjuden tjänsten. Bedömningarna kan givetvis vara olika och det beror naturligtvis också på vad man har att konkurrera med. Och en bra rekryterare tar naturligtvis hänsyn till att man kan vara lite nervös inför en intervju.
Men det förblir för mig en gåta vad man går efter i en rekryteringsprocess, oavsett kompetens, konkurrens eller om man är nervös inför en intervju. Jag kan oftast inte greppa det, utan står som ett levande frågetecken inför varje beslut – oavsett utgång. Nåja, inte varje gång kanske, men tillräckligt ofta för att man ska bli förundrad inför fenomenet att det aldrig går att förutse hur det ska gå i en rekryteringsprocess.

Det senaste i ledet av märkliga beslut, är i en process kring en tjänst jag sökte för en tid sedan. För att göra en lång historia kort, så är det en tjänst som jag haft tidigare hos samma arbetsgivare – även om det är tämligen länge sedan. Jag har sökt samma tjänst tidigare under min arbetslöshet och gått långt i rekryteringsprocessen, men inte nått ända fram. I annonserna har det stått att det är meriterande om man jobbat med detta tidigare – och det har jag ju gjort, med goda vitsord som jag har skriftligen sedan jag jobbade med detta tidigare. Till det hela hör också att när jag fick ett nej sist – för ett par månader sedan – uppmanade man mig till och med att söka igen, att det snart skulle komma ut en ny annons på samma tjänst. Och ja, jag sökte.
Men så kom ett mejl från arbetsgivarens HR-avdelning, där man sa att man inte kunde gå vidare med mig eftersom jag fick nej i den förra rekryteringsprocessen. Och då tände jag liksom till på samtliga cylindrar. Jag kan köpa att jag går en bit in i rekryteringsprocessen och sedan får ett nej – men att inte ens kallas till en intervju för ett jobb jag har papper på att jag har utfört på ett bra sätt, det köper jag liksom inte.

Enligt mejlet från arbetsgivarens HR-avdelning var det efter referenstagningen som man tog beslut att inte erbjuda mig en anställning under den förra rekryteringsprocessen. Så mitt svar tillbaka till HR-avdelningen blev förstås att jag ville veta vad som framkommit om mig vid referenstagningen liksom att jag ville veta hur jag skulle göra för att överklaga beslutet. För jag kan som sagt ta att jag inte erbjuds en anställning med hänvisning med att jag inte står mig i konkurrensen, men i det här läget borde jag åtminstone ha kallats till intervju. Det tog HR-avdelningen flera dagar att svara på mitt mejl, men till sist kom svaret att jag inte kan överklaga innan tjänsten väl är tillsatt, det går inte att överklaga medan själva rekryteringsprocessen är igång.
Givetvis har jag kontaktat facket – och svaret från facket var att beslutet uppenbarligen saknar saklig grund, något som alla beslut i anställningsprocesser måste ha inom statliga myndigheter – och det här rör sig om just en statlig myndighet som är den potentiella arbetsgivaren. Facket uppmanade mig att överklaga beslutet, och jag har nu återigen kontaktat den potentiella arbetsgivaren igen för att kolla hur den processen går till.

Efter mycket om och men har jag fått svaret att jag måste vänta tills tjänsten är tillsatt, men att man skulle meddela mig när så skett så att jag kan överklaga. Men något svar har jag inte fått, man har helt enkelt inte meddelat när tjänsten blivit tillsatt. Jag har nu mejlat HR-avdelningen igen och frågat om tjänsten är tillsatt och jag därmed kan överklaga det hela. Men nu besvarar man helt enkelt inte mina mejl, utan tystnaden är kompakt. Och ja, jag har kolla skräpposten också, men inte heller där har det hamnat något mejl från den aktuella arbetsgivaren. Som sagt talar vi här om en statlig myndighet, som man ju tycker borde sköta sig lite extra bra för att slippa få ögonen på sig när man inte sköter en rekrytering på ett snyggt sätt. Men här besvarar man alltså inte ens mejl från sökande, vilket jag tycker är riktigt fult. Det kan man faktiskt som myndighet kosta på sig.
Jag vet med andra ord nu inte huruvida man tagit det formella beslutet att tillsätta tjänsten och om jag därmed har ett beslut som går att överklaga. Och jag tycker det är väldigt osnyggt att lova saker som man sedan inte håller, inte minst när det kommer från en statlig myndighet – där har jag tämligen höga förväntningar på att man sköter en rekrytering på ett snyggt sätt och håller vad man lovar.

Om jag sedan sörjer särskilt mycket att jag inte fått tjänsten vet jag inte – jag har trots allt fått ett jobb där jag stortrivs och hoppas nog mer på en karriär inom Sjöfartsverket än den myndighet som ovan är aktuell som eventuell arbetsgivare. Men rätt ska vara rätt, sedan kan ni kalla mig en rättshaverist eller låta bli. Jag blir bara irriterad över att inte gå vidare i en process där jag är välmeriterad och åtminstone borde gå till intervju. Det är inte omöjligt att jag inte stått mig i processen, att jag helt enkelt inte stått mig i konkurrensen med de andra sökande. Men jag vill åtminstone få chansen att visa vad jag går för – genom att exempelvis gå vidare till en intervju. Sen får jag själv ta beslutet om jag ska acceptera tjänsten eller ej om det går så långt att jag blir erbjuden den.
Myndigheter är visserligen inte kända för att jobba särskilt snabbt, så är det ju. Och jag vet med mig att den aktuella myndigheten i synnerhet inte är särskilt snabb i svängarna. Men det har nu gått 14 dagar sedan jag senast mejlade dem och frågade om jag kan överklaga – och jag har fortfarande inte fått något svar. Vilket jag anser är under all kritik.