Din tankesmedja i etern
Från att ha haft ganska grava sömnproblem under flera års tid, har jag idag tämligen ytliga sådana problem. Numera är det mest i samband med fullmåne som mina ganska så milda sömnproblem återkommer. Men just i samband med fullmånen är sömnproblemen inte så milda, för dessa nätter sover jag knappt alls. Hat jag tur, somnar …
I måndags gick så beställningen till tryckeriet iväg, denna gång har jag beställt julkort (både för firman och privata), kuvert, visitkort, reklampennor samt reklam att sätta på bilen så att det syns när jag är ute och kör i tjänsten. Jag är mycket noga med att synas ordentligt när det kommer till firman och skickar …
Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att förtjäna dessa fullmånenätter. Jag sover generellt sett rätt bra om nätterna, men inte när det är fullmåne – hur dåligt jag sover varierar dock rätt kraftigt. Det är alltifrån att jag har lite svårt att somna eller vaknar väldigt tidigt till att jag knappt sover …
Vissa säger att detta är buffel och båg, att det inte finns något samband. Och det stämmer att det inte finns några vetenskapliga belägg för detta, att man genom forskning inte hittat något som helst samband. Men i åratal har jag plågats av fullmånen i någon utsträckning. Så gott som varje fullmåne sover jag sämre …
Jag kan inte förstå somliga kolleger som jobbar natt och bara sover till ettiden på dagen innan de ska göra nästa natt. Folk tycks hinna förbi på gymmet, gå på stan, städa och en massa annat mellan nattpassen – och jag förstår inte att de orkar. Jag är totalt däckad när jag kommer hem på morgonen – och sover som en stock till tre-fyra-tiden på eftermiddagen. Den enda gången jag stiger upp vid ettiden efter ett nattpass, är när jag gjort mitt sista nattpass och ska vara ledig några dagar. Då är jag uppe senast ett för att helt enkelt vrida tillbaka dygnet – men är också så trött på kvällen att jag nästan hallucinerar. Så stiga upp vid ett om jag ska tänka mig att jobba en natt till, det är helt uteslutet. Det skulle vara i yttersta nödfall, om jag verkligen måste upp för något på dagen.
Jaha, så är vi där igen. Några dagar med en skinande fullmåne – och det där med att sova kan jag bara glömma. Det finns liksom inte på världskartan att kunna sova när det är fullmåne. Somliga säger säkert att det är psykiskt – vet du att det är fullmåne, så kan du inte somna. Men nej, det är inte psykiskt, det har jag fastslagit sedan länge. Under de senaste åren har jag fått allt svårare att sova när det är fullmåne – och även när det är mulet så att man inte ser månen, så är det tji att sova när det är fullmåne ute. Många gånger förstår jag att det är fullmåne först när jag börjar vrida mig i sängen eller dagen efter kollar i kalendern.
Jag brukar i princip alltid känna av fullmånen när den kommer varje månad, på ett eller annat sätt tycks det vara helt oundvikligt. Hur mycket jag märker av den varierar, men mer eller mindre känns det alltid. För min del är det sömnen som påverkas, jag sover alltid avsevärt sämre när fullmånen kommer. Och det spelar ingen roll om jag vet att det är fullmåne eller ej – även om det varit mulet flera nätter i rad så man inte har koll på månen, sover jag ändå sämre. Framförallt har jag svårare att somna, men själva sömnkvalitén i sig blir också sämre. Jag vaknar flera gånger under natten och det känns aldrig som att man faller in i någon riktig djupsömn. Det är samma sak varje fullmåne i någon utsträckning och blir bara värre för varje år som går.
Under många år hade jag kraftiga sömnproblem och sov extremt dåligt. Under en lång tid sov jag inte mer än någon timme per natt och utvecklade med tiden en djup depression delvis på grund av sömnproblemen. Nu har jag kommit tillrätta med sömnsvårigheterna, men med ett enda undantag. Jag märker nämligen direkt när det är …