Av månsken gror ingenting

Ibland undrar jag vad jag gjort för ont för att förtjäna dessa fullmånenätter. Jag sover generellt sett rätt bra om nätterna, men inte när det är fullmåne – hur dåligt jag sover varierar dock rätt kraftigt. Det är alltifrån att jag har lite svårt att somna eller vaknar väldigt tidigt till att jag knappt sover överhuvudtaget. Jag drömmer konstigt, springer på toaletten stup i kvarten och sover rent allmänt väldigt dåligt de nätter när fullmånen lyser. I normala fall tycker jag att jag sover tämligen bra numera, men så fort fullmånen en gång i månaden visar sig är det något helt annat. Oftast är fallet att jag sover halvdant under natten, för att framåt tidig morgon ge upp försöken att få sova mer och sonika stiger upp. Men andra gånger går det helt enkelt inte att somna, utan jag vänder och vrider mig bland lakan som blir allt skrynkligare och fuktigare av svett.
Det har trots allt blivit värre med åren, går jag 25 år tillbaka i tiden märkte jag aldrig av det där med fullmånen, men numera är det helt hopplöst att tro att man får sova när fullmånen lyser. Men ju mer åren har gått, ju mer märker jag av det. Är det ett ålderstecken att man blir allt känsligare för det där med fullmånen, tro? Det funkar ju att sova dåligt om man är ledig dagen efter, men de gånger man ska upp tidigt, är det trots allt desto värre. Men fullmånen lyser ju oftast flera nätter i rad, så det är sällan enstaka nätter jag sover dåligt – utan flera på rad. Och det är inte bara när månen är precis full som jag påverkas, utan det börjar nätterna innan och håller på några nätter efteråt.

Jag har försökt läsa på lite kring vad som gör att många av oss sover sämre när det är fullmåne, men har inte kunnat hitta mer än att man sett att det finns ett samband mellan fullmåne och sämre sömn. Exakt vad det beror på har vetenskapen inte lyckats fastslå än verkar det som. Och egentligen spelar väl orsaken kanske inte någon större roll, det är bara att gilla läget och acceptera att man sover sämre när det är fullmåne. Så länge det ”bara” är sömntabletter och koffeinbrist som råder bot på problemet, så kanske man får vara nöjd där – för att hindra fullmånen från att lysa går ju inte. För min del är det just dessa ”knep” som gäller när jag inte kan sova om nätterna, oavsett om det beror på månen eller någonting annat. Jag avstår från kaffe efter klockan 15:00 och gör ett tappert försök att somna när jag börjar bli trött på kvällen. Går det inte att somna, går jag sonika upp och tar en sömntablett. Funkar det fortfarande inte att somna, går jag upp en stund och gör någonting annat. Och framåt nattkvisten brukar jag oftast ändå somna, även om det sker högst motvilligt.
Lyckas jag däremot somna i bra tid, då vaknar jag nästan uteslutande tidigt på morgonen istället. Så tro för all del inte att jag får en hel natts sömn bara för att jag somnar i skaplig tid på kvällen, så roligt ska vi inte ha det nämligen. Utan någonstans ifrån ska liksom sömnen tas – antingen morgonen eller kvällen. Och vaknar jag tidigt på morgonen, gör jag det bästa av situationen och går helt enkelt upp för att ta tag i dagen istället. För en sak är säker – man hinner jäkligt mycket mer under dagen om man stiger upp tidigt än om man sover halva förmiddagen. Jag kan tycka det är rätt skönt att komma upp i tid på morgnarna och få en hel del gjort under dagen. Men det är samtidigt frustrerande att vakna så tidigt om man känner att man verkligen behöver sova och verkligen hade behövt sova ett par timmar till. Och det är just där problemet oftast ligger vid fullmåne; jag vaknar inte för att jag är utvilad utan på grund av helt andra saker.

Jag har under många år tampats med sömnproblem, fullmåne eller ej. Sömnproblemen är borta vid det här laget och jag sover som en stock om nätterna. Men med ett undantag – när det är fullmåne. Och det har blivit ett starkare problem sedan sömnproblemen gav med sig. Tidigare märkte jag som sagt aldrig av det där med fullmånen, men det gör jag desto mer idag. Så helt fri kommer jag nog aldrig att bli från mina sömnsvårigheter, det är bara de yttre omständigheterna som varierar. Sen kan jag stå ut med att sova lite sämre några få nätter i månaden om man jämför med hur mina sömnproblem var tidigare. Som det var till en början, sov jag i bästa fall några få timmar per natt – i värsta fall ingenting alls. Även om det är fullmåne, så får jag trots allt några timmars sömn varje natt – även om sömnkvalitén inte alltid är den allra bästa. Förr eller senare somnar jag i princip alltid, alternativt att jag somnar relativt direkt men vaknar tidigt.
Sen ska en sak verkligen tydliggöras – och det är att det inte är det minsta psykiskt, utan jag sover alltid lika dåligt när det är fullmåne. Oavsett om jag vet om fullmånen eller ej. Jag håller aldrig koll på när det är fullmåne, utan blir alltid lika glatt överraskad när den kommer och jag hipp som happ börjar sova sämre. Det kan vara igenmulet så att man inte ser månen överhuvudtaget, men lik förbaskat sover jag sämre. Så nej, jag behöver verkligen inte vara medveten om fullmånen för att jag ska sova sämre – det spelar ingen roll ifall jag vet att det är fullmåne eller ej när jag går och lägger mig på kvällen. Jag har problem med sömnen ändå, sover oroligt, drömmer mycket och konstigt, vaknar stup i kvarten – och så vidare.

Jag är i alla fall innerligt glad att dessa vaknätter inte längre är vardag, att det inte längre är så här varje natt. När fullmånen kommer, påminns jag för ett ögonblick om hur vardagen var för ett par decennier sedan, när mina sömnproblem härjade som allra värst. Det är inte lika ångestladdat längre att inte kunna sova, men jag påminns om hur jobbigt det var inte få sova och att vara konstant trött. Jag minns hur otroligt ångestladdat det där med sömnen var på den tiden, hur dåligt jag mådde inför varje sänggående på kvällarna. Bara tanken på att sova gav mig liksom panik – inte minst om jag skulle upp tidigt nästan morgon och därmed hade en tid att passa. Idag sover jag bra, även om jag ska upp tidigt nästa morgon och/eller har en tid att passa dagen efter. Även om det kan vara ett stressmoment att veta att klockan ringer vid 03:30 kommande morgon, så har jag inga problem att somna på kvällen. Detta skulle dock ha varit ett jätteproblem för 15 år sedan, då hade jag förmodligen inte sovit alls om jag haft dessa arbetstider. Men numera vrider och vänder jag hejvilt på dygnet utan att känna av några som helst svårigheter.
Så har jag väl med åren också lärt mig lite knep för att faktiskt få sova om nätterna. Jag vet vad jag kan ta till, hur jag ska tänka och agera för att få sova ordentligt. Det tog mig bara 20 år att lära mig, men nu funkar sömnen igen – om än med hjälp av sömntabletter här och där, även om det blir alltmer sällan jag tar dem. Förutom när det är fullmåne då, förstås. 😜