allkonstnarenJaha, så är vi där igen. Några dagar med en skinande fullmåne – och det där med att sova kan jag bara glömma. Det finns liksom inte på världskartan att kunna sova när det är fullmåne. Somliga säger säkert att det är psykiskt – vet du att det är fullmåne, så kan du inte somna. Men nej, det är inte psykiskt, det har jag fastslagit sedan länge. Under de senaste åren har jag fått allt svårare att sova när det är fullmåne – och även när det är mulet så att man inte ser månen, så är det tji att sova när det är fullmåne ute. Många gånger förstår jag att det är fullmåne först när jag börjar vrida mig i sängen eller dagen efter kollar i kalendern.
Det slår dock aldrig fel, är det fullmåne somnar jag inte på kvällen. Ofta får jag gå upp, göra något annat en stund för att sedan gå och lägga mig igen framåt nattkvisten. När jag gick på högskolan, var vi några i klassen som alltid hade svårt att sova vid fullmåne. På morgnarna utbytte vi alltid menande nickningar med varandra, nickningar innehållande meningen “Jag veet, det är fullmåne, jag har inte heller sovit i natt”. Det är ett helsicke om jag har något inplanerat tidigt på morgonen när det är fullmåne, jag får aldrig tillräckligt med sömn innan jag ska upp på morgonen.
I normala fall sover jag helt okej, det är ytterst sällan jag har svårt att somna. Men kommer fullmånen, då sover jag nästan inte alls. Oftast somnar jag någonstans framåt småtimmarna, med följden att jag är extremt trött dagen efter. Inte minst om jag ska upp tidigt.
Jag vet många som sover sämre när det är fullmåne. Jag har försökt googla fram vad det kan tänkas bero på, att många påverkas av fullmånen – men det verkar inte finnas någon fastslagen förklaring till varför det är så. Själv tänker jag att kan månen påverka tidvattnet, kan den säkerligen påverka oss människor också. Inte heller jag kan ge någon förklaring till att man sover sämre vid fullmåne, men jag konstaterar att så är fallet för mig. Och det är fruktansvärt frustrerande, inte minst att det knappt går att planera in något på morgnarna eftersom jag inte får sova.
Man borde vänja sig med tiden, lära sig att leva med problemet helt enkelt. Men jag har så svårt att göra det, jag kan helt enkelt inte finna mig tillrätta med att inte få sova några nätter i månaden. Jag går liksom resten av månaden och väntar på fullmånen ska komma. Det är med viss vånda jag en gång i månaden upptäcker fullmånen på natthimlen och inser att det nu är dags för några sömnlösa nätter. Andra gånger kommer sömnlösheten som en total överraskning – och det är först när jag sitter i köket med en nattmacka som jag inser att fullmånen lyser utanför fönstret.
En sak har jag i alla fall noterat på sistone. Jag påverkas bara av fullmånen när jag ska sova nattetid. Jag har noterat fullmånen när jag jobbat vissa nätter, men inte haft några problem att somna när jag kommit hem på morgonen. Så månen måste vara uppe på natthimlen för sömnproblemen ska ge sig tillkänna. Har den gått ner, får jag sova ostört. Kanske får jag lägga upp strategin att jobba de nätter det är fullmåne? Jag får ju ändå inte sova om jag är hemma – och det blir lättare att hålla sig vaken på jobbet.
