Din tankesmedja i etern
Från att ha haft ganska grava sömnproblem under flera års tid, har jag idag tämligen ytliga sådana problem. Numera är det mest i samband med fullmåne som mina ganska så milda sömnproblem återkommer. Men just i samband med fullmånen är sömnproblemen inte så milda, för dessa nätter sover jag knappt alls. Hat jag tur, somnar …
För ett antal år sedan hade jag inte fixat att ha den tillvaro som jag har idag, jag hade kollapsat direkt – inte minst med tanke på det där med sömnbrist. Numera sover jag när jag får tillfälle, det kanske inte blir så många timmar åt gången men jag klarar mig. Och jag fixar att …
För dryga 20 år sedan gick jag in i en period av väldigt grava sömnproblem. Fram tills dess hade jag sovit som ett litet barn, oavsett när på dygnet jag kröp till sängs. Jag hade jobbat skift i olika konstellationer genom åren, men aldrig tidigare drabbats av några sömnproblem. Men så – helt plötsligt – …
Jag trodde att jag skulle få sova bra efter mina nattpass i veckan. Efter en lång rad vaknätter har jag liksom sett fram emot att få sova en hel natt, att få vakna på morgonen och känna mig helt utvilad. Och jag har verkligen gjort vad jag har kunnat för att vända tillbaka dygnet till att sova på nätterna och vara vaken på dagarna – och inte tvärtom. Men nejdå, jag har sovit sisådär de gångna nätterna och inte alls känt mig utvilad på morgnarna. Jag har visserligen somnat bra på kvällarna, men bara sovit två till tre timmar innan jag vaknat – och sedan har det varit hopplöst att somna om igen. Som längst var jag vaken mellan tolv och fem häromnatten.
Det är verkligen ett konststycke i sig att kunna vända och vrida på dygnet fram och tillbaka, att hitta strategier för att få sömnen att någorlunda fungera. Men det är också viktigt att inte ställa för höga krav på att sömnen ska fungera och förvänta sig att man ska kunna ställa om dygnet på bara någon natt. Nu har jag varit vaken nattetid och sovit på dagarna i nio dygn i sträck, vilket man naturligtvis inte bara vänder tillbaka i en handvändning. Kroppen har hunnit ställa om sig rätt duktigt under dessa nio dygn, så det tar givetvis sin lilla tid att vrida tillbaka det hela. Gör man fyra till fem nätter i rad – som är det normala för min del – så är det oftast inga större problem att vrida tillbaka dygnet när man sedan är ledig.
Är det något jag gillar så är det att ligga och dra mig om morgnarna. Det är sällan jag ligger längre än till tiotiden, men därikring brukar det ofta bli när jag är ledig. Förr tillbaka var jag inte särskilt morgontrött, utan vaknade ofta innan åtta om morgnarna. Men numera drar mig gärna ett tag innan det är dags att stiga upp.
Jag har liksom gått emot strömmen när det gäller mina morgonvanor. I tonåren var jag väldigt morgonpigg och vaknade ofta mellan sex och sju om morgnarna. Men ju äldre jag blivit, ju mer har jag tyckt om att dra mig innan det är dags att stiga upp. Normalt sett känns det som att det brukar vara det omvända, tonåringar brukar kunna sova halva dagen för att man sedan blir mer morgonpigg ju äldre man blir.
Man utsätts för en del prövningar när man jobbar enkom natt, så som jag gör. Det är inte alltid vardagen tillåter den vila och återhämtning som krävs när man är vaken hela nätterna. Jag gör oftast 4-5 nätter år gången och sista natten innan jag börjar jobba, brukar jag börja med att vänd lite på dygnet. Det försöker jag sitta uppe till åtminstone sitta uppe till två, tretiden på natten för att sedan sova ut ordentligt dagen efter. Då blir det aningen lite lättare att hålla sig vaken första natten på jobbet.
Men någon enstaka gång här och där händer det att jag inte har möjlig att börja vända på dygnet innan jag ska börja jobba, utan jag blir helt enkelt tvungen att vara vaken uppåt ett dygn i ett sträck. Och det är inte något som är på något vis att rekommendera, man blir sjukt trött av att vara vaken så länge. Jag har känt mig färdig att börja hallucinera framåt morgonkvisten och blir totalt övertrött. Det liksom kryper i kroppen och det är svårt att sitta still. Många gånger är jag så övertrött att det blir svårt att somna på morgonen efter ett sådant nattpass. Jag kan verkligen förstå småbarn som bara gråter när de är riktigt trötta, det är nästan så det känns även som vuxen. Jag vet många gånger jag varit så trött att man nästan känt sig gråtfärdig.
Jag brukar i princip alltid känna av fullmånen när den kommer varje månad, på ett eller annat sätt tycks det vara helt oundvikligt. Hur mycket jag märker av den varierar, men mer eller mindre känns det alltid. För min del är det sömnen som påverkas, jag sover alltid avsevärt sämre när fullmånen kommer. Och det spelar ingen roll om jag vet att det är fullmåne eller ej – även om det varit mulet flera nätter i rad så man inte har koll på månen, sover jag ändå sämre. Framförallt har jag svårare att somna, men själva sömnkvalitén i sig blir också sämre. Jag vaknar flera gånger under natten och det känns aldrig som att man faller in i någon riktig djupsömn. Det är samma sak varje fullmåne i någon utsträckning och blir bara värre för varje år som går.
Under många år hade jag kraftiga sömnproblem och sov extremt dåligt. Under en lång tid sov jag inte mer än någon timme per natt och utvecklade med tiden en djup depression delvis på grund av sömnproblemen. Nu har jag kommit tillrätta med sömnsvårigheterna, men med ett enda undantag. Jag märker nämligen direkt när det är …