allkonstnarenFrån och med kommande onsdag lyfts restriktionerna även i Sverige. Jag tycker verkligen det ska bli skönt att tillvaron kan gå tillbaka till någon form av normalitet igen. Lite kluvet känns det dock att man väljer att ta bort restriktionerna samtidigt som smittan skenar runtom i landet. Men man får utgå ifrån att politiker och myndigheter faktiskt vet vad de pratar om och att det är ett välgrundat beslut att häva restriktionerna. Jag tänker att man ändå måste ha information som säger att ett hävande av restriktionerna är den väg vi ska välja i nuläget.
Jag kommer fortsätta vara försiktig ett tag till, hålla avstånd och stanna hemma om jag känner mig sjuk. Det är så inpräntat i en efter två år med pandemi att just hålla avstånd och inte nödvändigtvis kramas när man träffar folk. Plötsligt behöver man inte tänka på hur man ska hälsa på någon och läsa av sociala signaler när man träffar någon man inte träffat tidigare. Som det varit de senaste två åren, hälsar man på behörigt avstånd och går inte fram och kramas eller tar i hand. Man behöver inte funder liksom.
Pandemin har ju varit en stor, överhängande grej de senaste två åren och man har fått tänka på saker som i normala fall inte är någon grej alls. Som hur man hälsar, att man i större utsträckning stannar hemma vid minsta symtom. I normala fall tror jag inte om att jag är ensam om att pula i mig ett par Alvedon och gå till vid milda förkylningssymtom. I vanliga fall låter man helt enkelt inte milda förkylningssymtom stoppa en när det gäller att till exempel gå till jobbet.
Nu har vi i två års tid haft en tillvaro präglad av isolering, social distansering, begränsning i hur många personer som får samlas på samma ställe och restriktioner när det kommer till resor och evenemang. I många avseenden en ganska trist tillvaro om ni frågar mig. Är det något jag saknat, så är det just att kunna resa och gå på olika evenemang. Jag har sedan våren 2020 – när det hela startade – ett par konsertbiljetter som fortfarande inte kunnat utnyttjas. Strax innan pandemin drog igång, bokade jag biljetter till både Rammstein och Lars Winnerbäck – men båda konserterna har skjutits upp på grund av pandemin. Nu hoppas jag att det håller sig med de lyfta restriktionerna och att konserterna faktiskt blir av om planerat till sommaren – två år försent. Och jag ser verkligen fram emot att kanske äntligen få komma ut på något roligt igen. Jag ser fram emot att slippa tänka på distansering, att kunna träffa folk och kanske till och med börja resa igen så småningom.
Rammsteinkonserten äger rum på Ullevi i Göteborg, så det får kanske bli första resan sedan pandemin bröt ut. Göteborg kanske inte är så värst exotiskt, men det är en stad jag tycker om och där jag varit ganska mycket genom åren. Så det kommer bli någon dag extra där, förutom själva konsertdagen. Och själva konserten i sig ser jag faktiskt fram emot, jag har aldrig sett Rammstein live men har förstått att det är något extra att se dem på scen.
Så ja, jag tycker det är skönt att det verkar gå åt hållet att vi kan återuppta en normal tillvaro igen. Även om vissa saker säkerligen inte kommer bli som innan pandemin, så tror jag tillvaron på det hela med tiden kommer att återgå till något normalläge. Jag kommer inte sakna isoleringen, videomöten och ansiktsmasker som man knappt kan andas igenom.
Vad kommer ni att göra när samhället börjar nu öppnas upp igen? Vad har du avstått ifrån under pandemin, som du kommer att göra när det nu “är okej” igen?
