allkonstnarenFör inte så länge sedan kom fakturorna från Region Stockholm avseende min vård under de senaste veckorna. Totalt betalar jag 1.000 kronor för sex veckors strålbehandling inklusive taxiresor till och från sjukhuset varje dag. Jag får sjukvård i världsklass med gott bemötande och utan något att i övrigt anmärka på. Och ovanpå det får jag en fortsatt god livskvalitet i många år till, till skillnad om jag inte kunna genomgå strålbehandlingen av någon anledning. Hade jag inte kunnat genomgå strålbehandlingen, hade jag snart blivit sjuk igen av de cellförändringar man upptäckt. Innan man upptäckte cellförändringarna, hade jag inte märkt av dem särskilt mycket mer än att jag blivit aningen fumligare i händerna. Men hade cellförändringarna fått fortsätta att växa och ta plats i ryggmärgskanalen, hade jag förmodligen snart varit tillbaka där jag var för drygt sju år sedan – då min tumör upptäcktes för första gången.
Men det är svårt att inte känna tacksamhet inför hur väl det svenska samhället och den svenska sjukvården faktiskt fungerar när det verkligen gäller. Ibland undrar jag faktiskt om det är samma sjukvård vi pratar om, när man läser i media om en sjukvård som går på knäna och där “ingenting” tycks fungera. Den sjukvård jag själv varit i kontakt med ha funkat helt fläckfritt och utan något att anmärka på. För en billig peng får jag en vård i världsklass och utan särskilt långa väntetider. Till det ska läggas att jag inte ens behöver ta mig till sjukhuset för egen maskin, utan får taxi till och från sjukhuset.
Det är svårt att inte känna en enorm tacksamhet kring hur väl vårat sociala skyddsnät trots allt fungerar när det verkligen gäller. För en summa som de allra flesta av oss kan skrapa ihop, får jag avancerad och högkvalitativ vård och resor till och från sjukhuset i taxi. En vård som i förlängningen också räddar mitt liv, jag hade förmodligen inte haft många år kvar i livet om cellförändringarna fått fortsätta att husera i min ryggmärgskanal.
Jag kommer aldrig mer klaga på att betala skatt, det finns inte längre på världskartan. Det är mycket pengar man betalar i skatt varje månad, men också väldigt mycket valuta man får för de pengarna när det verkligen gäller. I många länder finns den sjukvård jag själv fått dra nytta av knappt att tillgå – och i ytterligare andra länder får man betala för vården ur egen ficka eller via privata försäkringar.
I Sverige går det istället att få en sjukvård i världsklass utan att någon ifrågasätter om man kan betala för sig eller ej, vilket är en förmån vi ska vara rädda om. Det må vara en av de största utgiftsposterna man har varje månad, när skatten dras från lönen – men också väldigt mycket vi får för pengarna trots allt. Sen finns det förstås mycket som kan bli bättre, det går inte att sticka under stolen med. Men mitt ställningstagande är glasklart, jag betalar gärna mycket i skatt och vet att jag får hjälp från samhället när det krisar på olika sätt. Det är mycket bättre än alternativet.
