Jag sov inte fullt så bra i natt som jag hade hoppats på att få göra. Jag somnade snabbt när jag lade mig vid tiotiden och sov helt okej fram till sjutiden, när jag vaknade och var kissnödig. Och efter det somnade jag aldrig om riktigt, utan låg vaken till och från fram tills jag bestämde mig för att stiga upp strax innan tio. Det blev visserligen tolv timmar i sängen, ungefär som jag kalkylerat med, men inte fullt lika många timmars sömn. Oftast sover jag oerhört bra när jag är i stugan, det är sällan jag vaknar tidigt utan att kunna somna om. Så det är aningen segt idag, det ska jag inte neka till. Men sen kommer ju tröttheten ofta i efterhand också – och jag har sovit alldeles för lite den gångna tiden. Det har varit sena kvällar och tidiga morgnar och ett ständig flängande mellan olika saker.
Så det är en skön kontrast att komma ut till stugan och faktiskt bara ta det lugnt några dagar. Man har inte så mycket annat val än att bara slappa när man är här. Inga tider att passa, vi har inte ens TV så man har inte ens en TV-tablå att tajma in. Och jag tycker att det är så fantastiskt skönt! Jag kan säga att jag inte saknar TV:n när jag är här, det är faktiskt skönt att vara utan. Sen ska jag inte förneka att jag ibland tittar på TV via datorn numera, framförallt försöker jag se nyheterna ibland. Inte minst när jag – som nu – är ensam här, blir det gärna att jag tittar lite på TV trots allt. Men det är avsevärt mycket mindre än när man är hemma, då TV:n kan stå på en stor del av kvällarna.

Lite kyligt är det härute just nu, det märks att man är lite längre norrut än vad Stockholm ligger. Trots att solen varit framme, har temperaturen inte masat sig högre än 12-13 grader. Så det är inte så att man är utomhus i onödan känns det som. Jag är glad att vi numera har el i stugan och därmed lättare att värma upp rummen med hjälp av element. När jag växte upp, hade vi ingen el och var hänvisade till eldning för att få upp värmen. Det har varit mycket eldande i såväl öppna spisen som en fotogenkamin vi hade på den tiden. Numera trycker man på en knapp på respektive element och efter ett tag har man behaglig temperatur i stugan. Och det är en stor fördel när man är här på våren eller – som nu – frampå höstkanten.
Jag saknar inte tiden utan el, utan tycker att det var ett stort lyft när vi drog in elen för ett antal år sedan. Numera går det att ha med dator och det är lättare med alltifrån småsaker som att ladda mobilen till att laga mat. Och så har vi kyl och frys i stugan, till skillnad från ett pyttelitet gasoldrivet kylskåp som vi hade tidigare.
Nu har jag fördelen att jag kan ha med datorn och sköta vissa saker även om jag är i här. Jag kan nu till exempel plugga min ryska och delta på föreläsningarna som är internetbaserade. Något som har stora fördelar, det är så skönt att inte vara låst till att vara hemma bara för att jag går en distanskurs. Så det är en hel del möjligheter som öppnats sedan vi fick el härute. Bara möjligheten att kunna använda datorn och ha en hyfsat fungerande internetuppkoppling gör livet ganska mycket enklare. Nu väntar jag bara på att täckningen ska bli bättre på det mobila bredbandet, så att farten på internet går upp även här. Så som det är nu kan det ta tid att ladda upp bilder, det buffras en hel del när man tittar på TV via datorn och så vidare. Det kan vara lite irriterande när man är van vid en blixtsnabb uppkoppling hemma.
Jag har senaste dagarna slitit hårt med första hemuppgiften i ryska. Vi har börjat med alfabetet och även fått några glosor i läxa. Jag märker att kunskaperna finns någonstans i bakhuvudet och vissa saker bara behöver plockas fram igen. Sakta börjar jag lära mig att rabbla det ryska alfabetet igen och lära mig lite nya ryska ord. Jag minns hur jag slet med ryskan på gymnasiet, både alfabetet och grammatiken. Denna gång känns det inte som att jag kommer behöva slita lika hårt, men istället ska jag få tiden att räcka till till hemuppgifter och pluggande. 20 timmar i veckan förväntas vi lägga ner på kursen, vilket ju är ganska mycket – inte minst om man ska kombinera det med att arbeta och allt annat som ska hinnas med.
Efter läkarbesöket häromdagen, togs beslutet att jag dessutom ska gå upp i arbetstid igen, så inom närmsta veckorna kommer jag vara tillbaka på heltid igen. Så då kommer jag ha ännu mindre tid till studierna än vad jag har idag. Jag tror inte att det kommer vara ett jätteproblem, men det kommer bli svårare att få tiden att räcka – så enkelt är det ju.

Det kommer kännas ovant att återgå till heltid, även om det är just vad jag vill på alla sätt och vis – inte minst ekonomiskt. Dock har jag inte jobbat heltid denna sidan nyår, så det går inte att komma ifrån att det kommer bli ovant. Det har varit en lång sjukskrivning, först på heltid fram till i våras och sedan på 75% över sommaren. Och det har inte bara varit behövligt, utan dessutom ganska skönt om jag ska vara helt ärlig (och det ska man ju sägs det).
Men känns det rätt att återgå till heltid igen, framförallt för det ekonomiska – man blir ju inte direkt fet på att vara sjukskriven. Det ska också bli skönt och kul att återigen kunna ta uppdrag på företaget igen, något som ju legat i träda under sjukskrivningen. Och det är något jag verkligen ser fram emot, både för att det är roligt men också för att det ger en liten extrainkomst.
Dessutom blir man lite “friare” på något vis när man inte är sjukskriven. Försäkringskassan är ju inte känd för att vara en särskilt smidig och medgörlig myndighet, så man vågar ju verkligen inte göra något extra på något vis när man är sjukskriven – oavsett om det är på hel- eller deltid. Rätt vad det är, kan man få för sig att dra in sjukpenningen och man kanske till och med blir återbetalningsskyldig av de pengar man fått om man har otur. Sen ska tilläggas att jag genomgående haft tur i mina kontakter med Försäkringskassan genom åren. Det här är inte första gången jag varit sjukskriven en längre tid och varje gång har det funkat hur bra som helst.
Men nu ser jag faktiskt fram emot att återgå till heltid och komma tillbaka till en mer normal och vanlig tillvaro igen. Jag kan till och med se fram emot möjligheten att jobba extra, att kunna flytta på arbetspass när det behövs av olika anledningar och så vidare. Som deltidssjukskriven är det ganska strikt hur arbetspassen ligger och man får inte flytta på dem hur som helst. Just den biten kan jag faktiskt sakna och det känns bra att kunna bli lite flexiblare igen.