Det tragiska med livet är inte döden utan det som dör inom oss medan vi lever

Värmen ligger som en våt filt över Stockholm och Bagarmossen och jag har svårt att orka med att göra särskilt mycket. Snart har första semesterveckan gått och tillvaron har liksom gått på lågvarv här hemma. Men det kanske också är så det ska vara när man har semester och inte gjort några större planer? Jag har medvetet inte planerat in något för årets semester, jag/vi ska inte ens åka till sommarstugan i år utan bara vara hemma och ta det lugnt. Dessa första semesterdagar har jag inte ens lämnat Bagarmossen utan hållit mig hemma och påtat med firman, bloggen och en massa andra småsaker. Det har varit något som behövt att göras och vad passar bättre än att göra det på semestern? Jag hade en lång kom-ihåg-lista att följa under de första dagarna på semestern och har pillat med allteftersom att rensa i mejlen till att sköta redovisning för firman och komma ikapp med olika saker på bloggen. Nu har jag börjat komma ikapp med sådant som jag velat och/eller behövt göra men som inte hunnits med medan jag har jobbat. Balkongdörren har stått öppen på vid gavel under mina ”arbetsdagar” vid datorn där jag betat av det ena efter det andra för att hålla ett rimligt tempo. Men det gör mig ingenting att pyssla med dessa saker trots att är semester och det kanske inte borde göra så mycket egentligen. Jag tampas fortfarande en envis förkylning som inte riktigt vill ge med sig, jag hostar fortfarande litegrann och det känns tämligen trist att ha fått en sommarförkylning lagom till just semestern. Ofta brukar mina förkylningar övergå till lunginflammationer, men den oturen har jag hittills inte haft utan hittills är det ”bara” en vanlig förkylning jag drabbats av – och som inte riktigt vill ge med sig.
Nu börjar jag i alla fall känna att jag kommit ikapp med sömnen efter att ha sovit bra och mycket under närmare en veckas tid. Och det har varit välbehövligt eftersom det där med sömn gärna kommer lite i andra hand när man jobbar som jag gör. Fortsätter jag sova på det här viset semestern ut, kommer jag vara riktigt utsövd när det är väl är dags att gå tillbaka till jobbet i slutet av juli. Lite trist har det varit att kommunen bestämt att utföra gatuarbeten på gatan utanför vår lägenhet, där man lagt ny asfalt under den gångna veckan. Inte för att det inte behövts, för nu har vi en snygg, nyasfalterad gata utanför porten – men man har börjat jobba redan vid sjutiden på morgnarna vilket gjort att en del störande ljud trängt in genom vårt öppna sovrumsfönster. Man har jobbat i tvåskift från tidig morgon till framåt kvällskvisten, så det har varit ljud under en stor del av dygnet. Nåja, nu börjar man bli klara vilket känns skönt – snart slipper man förhoppningsvis ljuden från asfaltsläggarna och kan koppla av till 100 %.

Idag var det dags för läkarbesök vad gäller ögonen, där jag har lite för högt tryck samt början till gråstarr enligt optikern. Läkaren sa ungefär samma sak som optikern vad gällde trycket – men kunde inte se någon början till gråstarr. Vilket naturligtvis känns otroligt skönt, för jag har inte alls någon lust att operera ögonen igen. Jag gjorde det för drygt 20 år sedan för att bli av med ett synfel – och nu kunde det alltså ha blivit en gråstarrsoperation om det velat sig riktigt illa. Jag har inte oroat mig för operationen i sig, utan snarare har det känts det jobbigt att behöva genomgå ytterligare en ögonoperation – även om det är över 20 år sedan sist. Jag känner mig trygg i läkarnas bedömning av ögonen och synen och tror att man kommer göra en alldeles korrekt bedömning av vad som behöver göras. Så någon gråstarrsoperation verkar jag som sagt inte behöva oroa mig för inom närmsta tiden. Däremot har jag nu fått ögondroppar utskrivna som jag ska ta varje morgon fram tills jag ska på återbesök hos ögonläkaren i slutet av juli. Dropparna ska förhoppningsvis få ner trycket i ögonen och sen ska jag förhoppningsvis slippa även dropparna och inte bara operationen.
Det är samtidigt tur att jag har de abonnemang jag har på glasögon och regelbundna återbesök för att undersöka synen – annars hade det tagit tid innan det här med trycket upptäcktes. Självklart hade jag kanske märkt av en sämre syn med tiden och förmodligen sökt vård för det, alternativt gått till optikern i tron att jag behövde nya glasögon. Nu upptäckte man det hela i samband med en rutinundersökning hos optikern, vilket nog ändå var tur – då har man upptäckt det hela i ett tidigt skede. Sen skrämde man upp mig lite genom att dilla om begynnande gråstarr, men man får hellre kolla ögonen en gång för mycket än en gång för lite – och nu vet jag att jag inte har någon begynnande starr.

Annars är det inte mycket inskrivet i kalendern just nu utan jag har medvetet valt att ha en väldigt lugn semester i alla bemärkelser. I normala fall brukar min kalender vara tämligen fullklottrad med jobb och olika aktiviteter, men nu har jag tre kommande veckor utan några som helst anteckningar i kalendern. Lite ovant är det, men jag ska nog kunna vänja mig vid några veckors lugn och ro. Nu har jag för första gången på länge köpt ett SL-kort för en månad framåt. Jag tror nämligen att det eventuellt kan bli lite mer åkande nu under semestern än vad det blir i vanliga fall – när jag jobbar åker jag visserligen till och från Södertälje en till två gånger i veckan, men så mycket mer än så blir det inte. Nu tror jag mig komma att flänga lite mer under semestern och när man nu halverat priset på månadskortet så tror jag det är värt att köpa ett. Valfläsk från Tidöpartierna eller ej, självklart är jag inte dummare än att jag nyttjar att kunna spara in drygt 500 kronor i månaden – dummare än så är jag inte. Sen kan man ju bara hoppas på att dessa priser blir permanenta – och det enda parti som pratat om att permanenta det hela är sossarna. Så vi får se om vi framöver får behålla en billigare kollektivtrafik eller ej. 117.600 köpte SL-kort bara igår, den 1/7 – samma dag som priset halverades. Detta mot i snitt 14.000 sålda kort per dag under de första sex månaderna 2026. Så visst gör det skillnad när priset sänks kraftigt, samtidigt tror jag många som kanske skulle köpt kort i slutet av juni väntat till första juli för att spara lite pengar. Skulle jag själv behövt ett kort i slutet av juni hade jag nog gjort samma sak.
Nu kan jag i alla fall flänga lite som jag vill under semestern, vilket ökar på fritiden lite. I normala fall brukar det vara det omvända, att jag inte köper SL-kort den månad jag har semester – men i år är det alltså istället första månaden på ett tag som jag köper ett månadskort. Men – som sagt – i år är vi hemma under semestern och det blir kanske lite åkande runt i stan och länet vad det lider. Så då är det bra med ett månadskort, jag inbillar mig nämligen att det blir billigare än att lösa enkelbiljett varje gång. Dessutom tänker man ju lite extra på hur mycket man åker när man inte har ett månadskort utan det kostar en liten slant varje gång man ska någonstans. Nu har jag betalat för ett obegränsat antal resor under den kommande månaden och kan åka hur mycket jag vill i Stockholms län. Så även om jag inte har särskilt inplanerat i kalendern just nu, hoppas jag på att kunna flänga runt en liten aning i alla fall och göra saker under semestern – jag känner inte för att bara sitta hemma i en månad, utan vill förstås göra lite saker också.