Byråkratin försvarar status quo långt efter det att quo har mist sin status

Det är mer administration än man kan tänka sig, även om man som jag har ett litet företag. Den gångna veckan har jag ägnat en hel del timmar åt att bokföra kvitton och räkningar för de gångna veckorna. Jag försöker att göra bokföringen allteftersom den dyker upp, men de senaste veckorna har jag glidit efter litegrann när det kommer till min bokföring. Så det är en del kvitton som hamnat på hög, men nu är allt redovisat och jag har bett bokföringsbyrån att titta igenom så att allt stämmer. Vi har den dealen, att jag bokför de flesta kvittona jag får in men att byrån sedan tittar igenom så att allt blir rätt – det är ändå de som sitter på kompetensen när det kommer till bokföring. Jag kan själv ytterst lite när det kommer till bokföring – och det lilla ja har koll på, har jag lärt mig själv genom åren som företagare. Så jag behöver i nuläget hjälpen som bokföringsbyrån erbjuder, jag får vara glad att de är oerhört billiga annars hade det inte gått runt ekonomiskt att anlita dem.
Förutom att jag bokfört den drös med kvitton från de gångna veckorna, så har jag börjat sortera in en massa papper i pärmar – något jag behövt ta tag i sedan flera månader. Jag kör fortfarande analogt och på papper när det kommer till vissa saker och sparar till exempel alla fakturor i pappersform i tre år. Jag vet, det är inte alla som gör det – och förmodligen skulle det räcka att spara allt elektroniskt. Men jag håller mig kvar i pappersvärlden ett litet tag till, tills jag känner mig bekväm med att ha allt elektroniskt. Det finns sedan alltid risk för stöld av dator eller datahaveri och då är filerna borta utan att det finns någon backup på något sätt. Sen går det givetvis aldrig att gardera sig till 100%, ska man måla Fan på väggen så kan huset brinna ner – och då har man ingenting kvar.

Men jag kör med hängslen och livrem, så är det. Jag sparar till exempel ingenting på datorn bortsett från program – utan allt sparas på en extern hårddisk. Och det är av två anledningar, dels för att om datorn blir stulen eller havererar, då har jag åtminstone filerna kvar – dels för att jag har två datorer och då kan jag flytta hårddisken mellan datorerna och få upp mina filer på den dator jag för tillfället jobbar med. Till det har jag en backuphårddisk, dit jag med med jämna mellanrum gör en kopia av den externa hårddisken – och även har datorn inställd på att lägga sin filhistorik. Ovanpå det har jag aldrig dator och extern hårddisk i samma väska när jag är på språng eller reser. Detta utifall dataväskan skulle bli stulen, då har jag åtminstone mina filer kvar – vilket är absolut svårast att ersätta i händelse av stöld. Detta efter en erfarenhet på Göteborgs central för en massa år sedan. Jag hade då ingen extern hårddisk, utan en USB-sticka där jag sparade alla filer – men med samma princip att aldrig ha USB och dator i samma väska. Men så hade jag lite bråttom när jag packade och insåg precis när jag skulle iväg till tåget att höll på att glömma USB-stickan. I all hast slänger jag tankspritt ner den i dataväskan och sticker iväg till Göteborgs central. Där vänder jag mig vid ett tillfälle bort för att tända en cigarett – och när jag tittar tillbaka mot packningen, har någon tagit dataväskan. Där försvann USB-stickan med foton, musik, filmer, alla mina anteckningar från högskolan liksom examensarbete och en lång rad andra dokument och filer som inte gick att ersätta. Datorn i sig kan man ersätta trots allt, men inte filerna du har sparade på den.
Efter erfarenheten på Göteborgs central, har jag aldrig hårddisk (eller USB-minne för den delen) och dator i samma väska, det är helt uteslutet – framförallt om jag har en karaktäristisk dataväska som skvallrar om vad jag har i väskan. Det är dessutom väldigt sällan hårddisken ens lämnar hemmet, utan den brukar bli kvar hemma allt som oftast. Men skulle jag mot all förmodan bli av med den externa hårddisken, då har jag backuphårddisken kvar – och eftersom jag med jämna mellanrum gör backup på hårddisken, så går inte jorden under för att jag blir av med den.

Jag kommer säkerligen till det läget att jag slutar spara saker och ting i pappersform med tiden. Egentligen misstänker jag att det räcker att spara fakturor elektroniskt, de fakturor som kommer i pappersform brukar jag scanna in till datorn så att allt finns på datorn. Samma sak med kvitton på viktiga inköp – som till exempel datorer och mobiltelefoner. Behöver jag till exempel göra en skadeanmälan på min hemförsäkring, då sker det ju ofta elektroniskt nuförtiden. Så då behöver jag i vilket fall ha kvittot på datorn i elektronisk form. Och det är väl framförallt sådant man behöver kvittona till, ifall något händer och man behöver begära ut ersättning från en försäkring.
Till det har jag under den gångna veckan börjat få svar på de försäkringar jag begärt ersättning ifrån i och med att jag är arbetssökande. Tre försäkringar har jag och har hittills fått svar från två. En försäkring täcker boendekostnader på upp till 5000 kronor i månaden, en försäkring täcker mina amorteringar vid arbetslöshet och sjukskrivning och den tredje försäkringen ger en schablonersättning på 10.000 kronor i månaden vid arbetslöshet. Så det är ganska mycket pengar varje månad det rör sig om. Jag har fortfarande inte skickat in min ansökan vad gäller försäkringen som täcker mina amorteringar, detta då jag inväntat vissa intyg som jag behövt. Men nu har dessa papper kommit, så jag ska posta även den ansökan. Och ja, där kör man fortfarande på pappersansökan som ska skickas med vanlig snigelpost.

Än så länge har det inte varit några positiva svar på försäkringarna, eftersom en provanställning oftast inte räknas som något annat än en tidsbegränsad anställning – och då gäller inte alla försäkringar. Nu får vi se vad som sker vad gäller den sista försäkringen, om den gäller ändå eller om det blir samma svar där. Jag har full förståelse för att man måste ha vissa regler, men jag kan tycka att det är lite märkligt att försäkringarna inte gäller när det framgår av mina arbetsgivarintyg att det är på arbetsgivarens initiativ som anställningen avslutats. Jag kan köpa att försäkringen inte gäller om jag sagt upp mig själv, men nu är ju inte läget sådant – utan arbetslösheten är totalt ofrivillig i mitt fall. Och det är just så dessa försäkringar har marknadsförts när jag tecknat dem, att de gäller just vid ofrivillig arbetslöshet. Det är i den tron jag tecknat dem.
Nåja, jag är ju som sagt tämligen förvissad om att jag snart kommer ha ett nytt jobb att gå till – då kommer ekonomin att se bättre ut igen. Fram till dess får det bli lite kämpigt ekonomiskt helt enkelt, det är bara att bita i det sura äpplet. Sen kan man ha åsikter om upplägget, om försäkringsvillkoren och att man trots de tämligen höga premierna inte får utbetalningar när man faktiskt behöver dem. Med andra ord kan man trots allt bli uppsagd på de mest märkliga grunder och stå utan ersättning från de försäkringar man själv betalar för.

Jag har inte haft mycket inplanerat under den gångna veckan utöver allt pappersarbete, men lite annat har det blivit i början av veckan i form av en anställningsintervju. Inför intervjun behövde jag ett antal intyg, för syn och att jag är simkunnig. Så det blev ett par turer in till stan för att gå till optikern och en simhall för att ordna dessa intyg. Det var – som jag misstänkte innan – inga större konstigheter att bli godkänd för dessa intyg. Jag vet att jag har fullgott färgseende liksom att jag klarar av att simma 200 meter, vilket var vad jag behövde kunna intyga inför intervjun. Vissa saker vet man ju i förväg att man klarar av och att intyg bara blir en formalitet. Ibland kan det låta kaxigt att man redan innan vet att man kommer klara vissa saker, men det är ju så att man vissa gånger faktiskt vet vad man klarar av. Jag hade blivit ganska förvånad om jag inte klarat av att simma 200 meter – och färgseendet har jag testat förut, så inte heller det skulle vara några som helst problem.
Och det visade sig ju också att jag hade rätt, jag godkändes i båda testen och kunde uppvisa godkända intyg i samband med intervjun i tisdags. Och det var tur, eftersom man uppenbarligen tyckte att jag gjorde bra ifrån mig på själva intervjun – jag har nämligen fått besked om att jag gått vidare i rekryteringsprocessen och man är nu inne på referenstagning, som kommer ske till veckan. Och det är väl något som jag inte känner så mycket oro kring, de jag valt att lämna som referenser tror jag gott om och att de kommer lämna bra vitsord om mig. Efter referenstagningen kommer en säkerhetsprövning, som tydligen kan vara ganska tuff vad jag förstått – och där får vi väl se om man godkänner att jag bloggar och äter vissa mediciner. 😂 Å andra sidan klarade jag ju säkerhetsprövningen även på Trafikverket, det var först i efterhand man började dilla om mina internetvanor och mediciner.

Sen var det faktiskt lite komiskt när jag skulle göra simtestet på simhallen i tisdags morse. Jag hade fått en blankett att fylla i, där personalen på simhallen skulle intyga att jag kunde simma 200 meter. Men blanketten gick sönder när jag tog upp den ur väskan och jag stod där lite handfallen i kassan på simhallen och visste inte för några sekunder vad jag skulle göra. Då säger man kassan att ”Äh, vi har också de där blanketterna” och plockade fram en ur en låda. Jag reflekterade inte mer över det, utan gjorde som badvakten sa till mig när jag var i bassängen. När jag sedan fick den påskrivna blanketten, hade jag gjort samma test som man ska göra för att bli antagen till Polishögskolan – vilket är mycket svårare. Jag skulle visserligen simma 200 meter, men också plocka upp en docka från botten av bassängen och ta in den till bassängkanten.
Jag hade inte tid att göra ett nytt test, så tänkte att jag fick utgå ifrån att det var okej att jag gjort ett svårare test än vad som var avsett från början. Så jag tog med mig pappret till intervjun på eftermiddagen och förklarade situationen. Uppenbarligen var det inga konstigheter eftersom jag nu gått vidare i rekryteringsprocessen.