Jag har egentligen inte råd, men ibland får man ta sig råd att göra vissa saker. Min resedator har börjat krångla och jag har sedan en tid börjat titta på en ny dator att ha med när jag inte är hemma. Och det är just en liten dator på cirka 11 tum som jag varit på jakt efter. En lagom dator att ta med sig helt enkelt. Men det har inte varit det allra enklaste i ärlighetens namn, utan de små datorerna har varit slutsålda på de allra flesta ställen. Men efter visst letande, hittade jag en dator i de format jag ville ha – och dessutom till nedsatt pris. Det kunde knappas bli bättre. Det verkar tyvärr som att smådatorer knappt tillverkas längre, så jag har haft ett väldigt sjå att få tag i en dator i rätt format.
När laptopen kom och blev av dagens format, skrattade i alla fall jag själv och tänkte att den dag dessa apparater ansågs otympliga hade vi gått ganska långt. Men nu har vi gått så långt, numera anses en vanlig laptop vara för otymplig för att ta med sig. Det trodde man nog inte för 10-15 år sedan, eller hur?! Då tänkte man att tekniken nått något slags mål, men riktigt så var det inte. Numera har vi mindre datorer, iPads och allt vad det heter att ta med oss när vi reser – och det är alltmer sällan som man ser folk ha med sig en laptop på tåget eller flyget. Jag undrar hur det kommer att se ut om ytterligare 10-15 år?!

Jag har fått ut lite pengar på firman och valt att köpa ett par presenter till mig själv. Dels en resedator, dels ett armband i rostfritt stål. Jag brukar alltid ha ett armband på höger handled, men för en tid sedan gick armbandet sönder och lossnade från armen. Så jag har gått utan armband, men hittade nyligen ett som jag gärna ville ha. Så nu har jag både dator och armband, vilket känns oerhört bra! Jag är så van vid ett armband på högerarmen, att jag verkligen känt mig naken på sistone. Men nu känns det som att min mundering är komplett på något vis. Det är ju så när man är van vid vissa smycken eller klädesplagg; man känner sig inte komplett utan om något går sönder eller försvinner.
Och jag använder sedan mina datorer ganska flitigt, så det känns bra att ha en ny resedator som faktiskt fungerar tillförlitligt. Den dator jag nu köpt känns dessutom robustare och stabilare än den förra resedatorn jag hade. Visserligen är det något av ett i-landsproblem att inte ha två fungerande datorer, de flesta har ju en dator och sedan möjligen en iPad eller liknande – förutom sin smarta telefon förstås. Så oavsett antalet datorer, så är vi otroligt uppkopplade i dagens läge och använder internet mer eller mindre hela tiden i någon utsträckning. Någon iPad är jag egentligen inte särskilt intresserad av, utan det är datorer som gäller för min del. Vi får se, kanske kommer dagen då jag skaffar en iPad men jag har vant mig vid datorer och håller mig gärna till det – kalla mig konservativ och bohemisk om ni vill. 😜 Än så länge vill jag ha vanligt tangentbord och inte kladda ner skärmen på en iPad när jag skriver något. Sen kommer kanske även jag att ändra mig med tiden, men än så länge föredrar jag en vanlig dator.

Sen är vi nog många som skulle hävda att vi inte skulle klara oss utan dagens teknik om den plötsligt togs ifrån oss. Jag tycker datorn och internet är bland det bästa som hänt mänskligheten – möjligen näst efter vaccin och penicillin. Allt blir fantastiskt mycket enklare med dagens teknik, det går liksom inte att komma ifrån. Vi gör det mesta av vår shopping via internet numera, betalar räkningar, köper resor, bokar hyrbilar och så vidare. Liksom att vi inte längre måste vara hemma för att vara nåbara – utan faktiskt kan vara det i princip var vi än är. Vi som är födda på 70-talet och tidigare minns väl den tid då man inte var nåbar alls när man gick hemifrån. Vi minns hur skönt det var när telefonsvarare och nummerpresentatör kom – att åtminstone kunna ringa upp när man kom hem ifall någon sökt en medan man varit borta.
Nu kan man välja om man vill vara nåbar eller ej, även om man är på språng någonstans. För man behöver inte vara nåbar om man inte vill, även om man har en mobiltelefon. Den går faktiskt att lämna hemma eller stänga av om man så skulle vilja. Det är tämligen ofta jag använder mig av funktionen att slå av ljudet när jag av olika anledningar inte vill att telefonen ska ringa. Men oftast har jag telefonen med mig när jag ska någonstans, även om jag väljer att slå ljudet. Och det har mycket med att göra att man kan göra så mycket annat med telefonen – som GPS, lyssna på musik och så vidare. Jag har numera svårt att se mig själv åka tunnelbana eller buss någonstans utan att ha hörlurar och telefon med mig till exempel.

På samma vis som jag sällan går någonstans utan att ha mobilen med mig, så har jag ofta min dator med mig om jag är borta längre stunder. Jag har en väska som alltid är packad med det jag behöver om jag ska till jobbet, på filminspelning eller liknande. Och där ligger bland annat min resedator nedpackad. Den väger inte särskilt mycket, så det gör liksom ingenting att släpa på den. Inte minst på olika filminspelningar brukar det kunna bli en hel del väntan och då är det perfekt att ha en dator att plocka fram och sitta och pilla med. Jag har sedan en vana att gå sätta mig på ett fik eller en pub emellanåt för att skriva och då behövs givetvis en dator. Eftersom jag inte alltid planerar dessa skrivarstunder i förväg, så då kan det vara bra att ha datorn med utifall man får ett infall att sätta sig någonstans för att skriva.
Så ja, jag är nog lite av en prylbög i den bemärkelsen att jag vill ha vissa saker – som att jag håller mig med två datorer. Det är totalt onödigt egentligen, men jag vill gärna ha det på det viset. Den lite större laptoppen står kvar hemma medan jag har en mindre dator att ta med. Sedan har jag en extern hårddisk som jag kan flytta mellan datorerna ifall jag behöver någon fil som jag sparat ner. Jag sparar nämligen aldrig någonting på datorn, utan läggs in på denna externa hårddisk. Vet inte om det stämmer, men det känns säkrare på något vis att ha det på det viset. Jag tänker ifall datorn havererar eller blir stulen – då har jag åtminstone filerna kvar.


Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

Upptäck mer från Kompasskurs

Prenumerera nu för att fortsätta läsa och få tillgång till hela arkivet.

Fortsätt läsa