Oavsett vad våra själar är gjorda av, är hans och min desamma

Lite sporadiskt har jag varit med i olika grupper på Facebook där man kan lära känna nya människor, få nya vänner helt enkelt. Och en sak har jag lärt mig trots att jag varit måttligt aktiv i dessa grupper! Många klagar på att vi killar/män bara är ute efter att få ligga, att vi raggar istället för att lära känna nya vänner oavsett sammanhang – och så är det säkert till stor del, även det inte gäller alla (inklusive mig själv). Jag har dock lärt mig att det inte bara gäller killar/män att vara ute efter sex och potentiella partners – det gäller även en stor del av kvinnorna i dessa grupper. Av de få jag pratat med i dessa grupper, har alla varit ute efter sex eller en partner och inte nya vänner. Det är förstås smickrande att man fortfarande är ”attraktiv” på dejtingmarknaden, men jag har mitt på det torra och har inga som helst planer på att dejta eller ha sex med någon annan i dagens läge. Sen är det alltid roligt med nya vänner och det är därför jag varit med i dessa grupper – men sambo har jag redan och vill inte ha fler. Till råga på allt har jag dessutom varit tydlig med min relationsstatus när jag pratat med folk, men lik förbaskat är det många som vill dra det hela längre än till bara vänskap.
Så för mig får man gärna sluta klaga på att killar/män ”bara” är ute efter sex, för tjejer/kvinnor är inte det minsta bättre. Båda sidor är lika mycket kålsupare och är inte ute efter vänskap utan mer än så. Det hade garanterat varit något helt annat om jag varit singel, men nu är läget sådant att jag inte är det – och då är jag inte intresserad av att ligga runt en massa helt enkelt. Och framförallt blir jag trött på att få stämpeln i pannan att vara ute efter sex när så inte är fallet – även om många andra är det, så gäller det inte mig. Och okej, det finns säkerligen tjejer/kvinnor därute som inte heller är ute efter sex i vänskapsgrupper, men jag har själv inte lyckats springa ihop med någon sådan ännu. Istället kommer ämnet upp tämligen fort utan jag ens har bett om det – och det gäller alla åldrar, ingen ålderskategori är särskilt utmärkande.

Det är länge sedan jag var ute på dejtingmarknaden överhuvudtaget, det är närmare bestämt 12-13 år sedan jag hade med den världen att göra. Men då var jag medlem på dejtingsidor och förutsättningarna var helt andra, då var även jag ute efter mer än ”bara” vänskap – till skillnad mot hur det är i dagens läge. Då gick jag på dejt stup i kvarten och hade kontakt med tjejer åt höger och vänster mest hela tiden. Vissa blev det en relation med under någon period, vissa blev med tiden vänner och andra blev mina fiender – men jag minns det som en ganska rolig tid att vara ute i dejtingvärlden. Även om jag nu inte längtar tillbaka dit, trots allt var det ju en relation man var ute efter – vilket jag ju nu också hittat, en relation som varat i snart 12 år. Så jag har liksom inga planer på att förstöra den relationen genom att ”dejta” via vare sig dejtingappar eller grupper som är avsedda för att hitta vänner. Jag är gärna med i grupper som är avsedda för att träffa vänner, men då får det hela vara lite mer rumsrent – sen förstår jag någonstans att det drar till sig ensamma människor som tar varje chans att hitta en respektive. Men jag tror i ärlighetens namn att chansen är större att hitta ett seriöst förhållande på till exempel Tinder eller Mötesplatsen än via en Facebookgrupp – och vänner tycks ändå vara svårt att hitta även på Facebook. För av de få svar man får, där tycks som sagt majoriteten vara ute efter mer än vänskap. Och det känns väldigt trist, för det är en så bra idé med grupper för att hitta vänner tycker jag. Det finns egentligen inga appar eller hemsidor för att hitta vänner, utan det är bara rena dejtingappar tyvärr – vilket är väldigt synd, för jag tror nämligen att det finns en marknad för sådana appar.
Men många av dessa sidor och appar tycks dra till sig en hel del knäppgökar och puckon, tro mig – jag har träffat min beskärda del, inte minst under den tid jag var ute och dejtade som allra mest. Vissa tyckte det var helt okej att försöka ändra på mig som person, andra tyckte det var helt okej att vara rent elaka och ytterligare andra var sjukligt svartsjuka. För att inte tala om dem som kombinerade dessa egenskaper. Jag har varit i relationer där jag inte ens kunnat vara med på Facebook för att min flickvän varit på tok för svartsjuk – vilket i min värld är helt absurt. Du kan inte vara svartsjuk om du är tillsammans med mig, framförallt inte så svartsjuk – det funkar liksom inte riktigt. Och accepterar du inte att din partner är med på Facebook, kanske du ska tänka över din svartsjuka och helt enkelt söka hjälp.

Men genom åren av dejtande har jag i alla fall kommit fram till vd jag fastnar för hos en tjej, framförallt när det gäller att ha en relation. Det är lätt att säga att skönheten kommer inifrån, men jag vågar bestämt hävda att det även måste finnas en fysisk attraktion. Attraktion är helt enkelt en kombination av fysisk och mental attraktion. En tjej som vi första ögonkastet är supersnygg kan bli oattraktiv om hon har en vidrig personlighet. Och tvärtom kan en tjej som ser väldigt alldaglig ut bli fruktansvärt attraktiv om hon har en superhärlig person. Sedan finns det alltid ytterligheter åt olika håll som gör att en person lik förbaskat blir oattraktiv. Jag minns så väl en tjej jag gick på ett par dejter med för herrans många år sedan. Vi började prata via Mötesplatsen och hon verkade jättetrevlig och vi hade likvärdiga värderingar. Hon var aktiv i Socialdemokraterna, var skyddsombud och fackligt aktiv på sin arbetsplats, tyckte om att baka och laga mat – det vill säga flera sidor som jag tycker är fantastiskt attraktiva. Vi hade många intressanta samtal innan vi träffades och jag hade stora förhoppningar när vi väl skulle ses. Men då kommer en tjej som totalt fick mig att baxna – hon saknade allt det där som jag vill se i en tjejs utseende. Hon hade klätt sig i noppiga, slitna och urtvättade kläder, hade långt, slitet och ovårdat hår. Hennes tänder var lika gula som de gula Blend hon rökte och spretade åt alla håll ur munnen. Tänderna gjorde dessutom att hon läspade rejält, vilket hon givetvis inte kunde hjälpa – men det gjord att hon spottade flera gånger på mig under middagen. Dessutom var hon extremt överviktig, hade en kropp där allt hängde och pyste över byxlinningen på de byxor hon hade på sig, men som var alldeles för tajta för hennes kropp. Plötsligt spelade det ingen roll hur trevlig hon var – hon var inte det minsta attraktiv i mina ögon. Jag lärde mig snabbt att jag inte tittar efter något speciellt i en tjejs utseende i bemärkelse av hårfärg, ögonfärg, vikt, hudfärg eller liknande – men det viktiga är att hon är mån om sitt utseende. Hon ska kunna klä sig utifrån sin kropp, kombinera stil och färg och helt enkelt ta hand som sig. Det behöver inte betyda att hon ska se ut som en fotomodell, utan bara att hon på något vis bryr sig om sitt utseende.
Det får mig osökt att tänka på en annan tjej jag dejtade mycket kort en period senare än tjejen här ovan. Hon var fruktansvärt snygg när man såg henne, brasilianska var hon – lång, smalt och korpsvart hår som gick ner till midjan. Och brydde om sitt utseende gjorde hon med all tänkvärd tydlighet. Men så började vi träffas och första dejten gick vi och bowlade. Hon var osäker på hur man beräknade poängen vilket är speciellt i bowling – och jag försökte förklara hur det gick till och man skulle räkna. Men det var inte som att jag nådde fram, det jag sa gick liksom inte in. Jag lade ingen större notis vid det hela, utan tänkte at hon kanske inte var något större mattegeni. Men så skulle hon komma hem till mig en kväll för att äta middag. Jag bjöd på en drink innan maten och vi satt i soffan för att dricka den. Medan vi satt där, fick jag ett sms och plockade fram telefonen för att kolla att det inte var något viktigt. Jag hade precis köpt ny telefon och inte hunnit lära mig den än – jag svor till över att jag inte hittade appen för sms. Då blev min dejt nyfiken – ”så du har ny telefon?” frågor hon. Åh, det skulle jag också behöva, men jag vill behålla mitt nummer lägger hon till. Jaha, svarar jag, du har bindningstid på telefonen? Nej, det hade hon inte. Men, tyckte jag, då är det ju inga problem att byta telefon men behålla numret – då är det ju bara att flytta över simkortet. Alternativt byta operatör, men att då begära att få behålla nu – för det har du rätt att göra. Hon tittade frågande på mig, verkade inte alls förstå vad jag menade och jag förklarade igen fast med andra ord. Jag försökte få henne att förstå, fram tills hon utbrister att jamen det går ju inte – numret sitter i telefonen ju! Då gav jag upp och dumpade tjejen ifråga. Är man så obildad så blir man i mina ögon oattraktiv och jag blir inte intresserad av en relation.