Jakten på kärlek

Fram tills jag träffade min sambo för ganska exakt sju år sedan, var jag en frekvent medlem på olika datingsajter på internet. Det var jag till och från under ganska många år, i jakten på den rätta. Några längre förhållanden blev det och någon enstaka har jag fortfarande kontakt med, fast på ett vänskapligt plan. De flesta av dem jag träffade var mer eller mindre normala, men så här i efterhand är det knäppgökarna jag minns allra mest bland alla dem jag gick minst en dejt med.
Somliga behövde jag inte ens träffa innan jag insåg att inte skulle kunna bli något långsiktigt förhållande. Jag minns tjejen som jag började mejla lite me, men som väldigt tidigt ville sälja sina använda underkläder till mig för ganska dyra pengar. Mycket kan man säga om mig, men någon fetisch för använda damunderkläder jag inte. Så just den tjejen blev det inga dejter med – och inte särskilt många mejl till heller.
Jag skulle i ärlighetens namn vilja kunna säga att utseendet inte spelar någon roll, att det är personligheten man fastnar för. Men det är en sanning med viss modifikation. För de flesta tjejer/kvinnor är det ändå helheten jag fastnar för, helhetsintrycket av både personlighet och utseende. Med åren har jag lärt mig att det allra viktigaste ändå är personligheten. Med rätt personlighet kan en person som vid en första anblick kanske inte är jätteattraktiv rent fysiskt ändå bli attraktiv om hon har en härlig personlighet. Och tvärtom också – förstås – kan en person som rent fysiskt är väldigt snygg, men har en väldigt osympatisk personlighet bli oattraktiv i slutändan. Jag minns väldigt väl en av de första dejterna jag gick på sedan jag gått med på Mötesplatsen för första gången. Hon hade en väldigt otydlig bild i sin profil, så istället fastnade jag för presentationen hon skrivit om sig själv. Vi började mejla och chatta och hon var verkligen genuint väldigt trevlig. Vi hade flera gemensamma intressen, som mat, resor och politik liksom en hel del gemensamma värderingar. Tjejen ifråga var aktiv både politiskt och fackligt på sin arbetsplats – något som jag tyckte var väldigt attraktivt.
Efter ett tag bestämde vi så satt ses efter en tid mejlande och kontakt per telefon. Vi bestämde att vi skulle gå ut och äta en lördagskväll. Jag var lite tidig och stod utanför restaurangen och väntade på henne. Så kommer hon strax innan överenskommen tid – och jag hinner tänka tanken att försöka komma på en ursäkt att avbryta dejten och åka hem. Hon hade inte på långa vägar ett utseende jag skulle anse vara attraktivt, hur trevlig hon än var som person. Hon var extremt överviktig och hade för kvällen inte lyckats klä sig särskilt smickrande för sin enorma kroppshydda. Hennes hår var slitet och stripigt och såg inte ut att vara tvättat på bra länge. Hon hade en taskig hy – och okej, det kan hon förmodligen inte hjälpa, men hon hade heller inte ansträngt sig att sminka över den heller. Hon hade extremt gula tänder, som dessutom spretade åt all möjliga och otänkbara håll (kan hon förstås inte heller hjälpa, men hört talas om tandborste och tandställning?). Till det hade hon dragit på sig urtvättade och slitna kläder och tycktes inte alls ha tänkt till särskilt mycket när det kom till klädval för en lördagskväll på krogen. Dessutom läspade hon rätt rejält, något jag visste redan sedan vi pratat på telefon. Det gjorde mig inget, bortsett från att hon vid s-ljud sprutade saliv ur munnen och under middagens gång spottade mig i ansiktet.
Det finns väldigt få saker jag har som “krav” på någons utseende för att jag ska bli attraherad. Man kan vara rund, smal, lång, korg, mörk eller ljus, det spelar ingen som helst roll. Men ett litet krav jag har, är att man ska bry sig om sitt utseende. Det behöver inte betyda att du är vältränat yttre och ser ut som en fotomodell. Men du bör kunna välja kläder utifrån de kroppsliga förutsättningar du har, vara hel och ren och kanske inte sjava runt i samma kläder du har hemma när du ska gå ut en kväll.
Jag bestämde mig för att genomföra dejten, det kändes elakt att försöka bryta den. Men efter denna första dejt bestämde jag mig för att avsluta det hela.

En annan tjej som etsat sig fast i mitt minne, var en några år yngre tjej som bodde på en mindre ort utanför Uppsala. Vi började mejla och jag fick ganska tidigt lite konstiga vibbar av henne. Bland annat ville hon efter bara några mejl fram och tillbaka lägga till mig på Facebook. Jag är ganska strikt när det kommer till vem jag lägger till Facebook och vill att man ska ha någon form av relation innan jag lägger till någon på min vännerlista. Det behöver inte vara en kärleksrelation, det kan vara en god vän, en tidigare klasskompis, en kollega eller liknande. Men jag lägger inte till någon jag mejlat lite med på en dejtingsajt. Då började hon misstänkliggöra mig, att jag kanske hade något att dölja som inte ville lägga till henne på Facebook. Slutligen accepterade hon mitt ställningstagande och vi fortsatte mejla.
Vid något annat tillfälle frågade hon om jag mejlade med fler tjejer samtidigt som henne på Mötesplatsen. Jag svarade ärligt att det gjorde jag, men att jag bara dejtar en tjej i taget. Då blev hon svartsjuk och krävde att jag genast skulle sluta skriva till de andra tjejerna jag mejlade med. Något jag gjorde klart att jag inte tänkte göra, men att hon kunde lita på att jag bara dejtar en person åt gången.
De konstiga vibbarna till trots kom vi överens om att ändå ses och jag skulle komma hem till henne en helgkväll på en första dejt. Hon ordnade middag, vi tog ett par glas vin och hade det trevligt i största allmänhet. Så föreslog hon frampå kvällen att vi skulle gå en sväng till kvarterspuben, där ett band spelade denna kväll. Jag tyckte det lät trevligt, så vi begav oss av till puben. När det började närma sig stängningsdags gick jag en sväng på toaletten innan vi skulle bege oss hemåt. När jag kommer tillbaka från toalettbesöket, hade mitt sällskap bytt bord och satt och pratade med några andra gäster. Jag tyckte inte det var något konstigt i det, utan satte mig också vid bordet. Men så tystnade musiken och det var dags att stänga puben – och då får mitt sällskap ett sjövilt raseriutbrott, över att jag lämnat henne ensam med dessa människor som inte alls ville umgås med. Grälet fortsätter ute på gatan och hon anklagade mig för både det ena och det andra, att jag bara var ute efter att ligga med henne och en rad andra saker. Hade det inte varit för att jag var långt hemifrån och tågen till Stockholm slutat gå sedan länge och jag dessutom hade min packning hos henne, hade jag där och då avbrutit dejten. Jag hade inte så mycket annat val än att följa med henne hem trots hennes beteende. När vi väl kom hem till henne, började hon länsa sitt medicinskåp, för hon skulle minsann ta livet av sig på grund av att hon träffat ett sådant svin till karl som hon tyckte att jag var. Jag lyckades hindra henne ifrån att hiva i sig en massa piller och fick henne till sista att gå och lägga sig. Väl i säng, däckade hon inom loppet av några sekunder.
Dagen efter mindes hon bara fragment av den gångna kvällen. Jag åkte hem så fort vi kommit i ordning och bestämde mig för att inte träffa henne igen. Hon fortsatte dock höra av sig och var väldigt ursäktande och ville få ytterligare en chans – vilket jag var väldigt skeptisk till.
Ett par veckor senare hade jag min familj på besök hemma. Det blev rätt sent och först när alla gått, såg jag att min dejt hade skickat sms och bett mig ringa upp. Vilket jag förstås inte gjort, eftersom jag inte sett hennes sms. Trots den sena timmen började hon skicka arga sms, anklagade mig för att ha en annan tjej hos mig, hon skulle minsann komma över och döda den där jävla horan jag tagit hem – och en massa andra obehagliga saker. Då bestämde jag mig definitivt för att det fick vara slut och jag bad henne att sluta höra av sig till mig. Vilket hon också respekterade.

För att inte tala om tjejen jag träffade vid ett annat tillfälle. Hon bodde i en kranskommun till Stockholm och var ett par år yngre än mig. Här hade vi en dam som hade ett tillsynes uppdämt behov av att sätta sig över andra, som tyckte att hon var lite finare än de flesta andra – och framförallt duktigare och bättre än genomsnittet. Något hon tog varje möjligt tillfälle i akt att påpeka. Jag minns någon gång vi satt framför TV:n en kväll och grodan Kermit dök upp i bild. Då utbrister hon att “Jamen det där är ju du, stor mage och smala armar!”. Jag minns gången hon var hemma hos mig och det framme på soffbordet låg något häfte med engelsk text i. Jag kommer inte håg innehållet i häftet, men det är heller inte det viktiga. När hon upptäcker att häftet är skrivet på engelska, håller hon fram det och ber mig läsa ett stycke ur det. Följt av att hon hånskrattar och hånfullt konstaterar vilken dålig engelska jag pratar.
Vid något tillfälle kommer ämnet upp att jag inte är från Stockholm från början, utan från Hudiksvall. Min dejt lägger bestämt fram att hon aldrig kommer sätta sin fot i en småstad som Hudik, eftersom folk från småstäder har sådan otroligt dålig smak vad gäller kläder och inredning. För det hade hon minsann sett på TV, lade hon till. Jag hävdade att hon inte kunde resonera så utan att ens ha varit i Hudiksvall, utan att åtminstone skulle ge det hela en chans. Hennes enda svar var då att “Du måste väl respektera min önskan att inte åka dit”. När jag frågade varför hon inte skulle respektera min önskan att faktiskt åka till Hudik någon för att träffa min familj, då gjorde hon slut med omedelbar verkan och tyckte att vi kunde fortsätta som vänner. Jag hade börjat inse problematiken i att ha en parrelation med tjejen ifråga, så jag argumenterade inte direkt emot när hon tyckte vi skulle fortsätta som vänner.
Någon tid senare återaktiverade jag mitt konto på Mötesplatsen och återupptog dejtandet. Jag kom i kontakt med en ny tjej som jag började dejta. Vid något tillfälle ringde min nya dejt mig på mobilen när jag var på en ren vänskapsvisit hos min tidigare dejt. Vi pratade några minuter och jag passade på att samtidigt gå ut och röka medan vi pratade. Efter någon minut flyger ytterdörren upp och min tidigare dejt ger mig en arg blick och kommenterar syrligt att “Om du ändå ska prata i telefon hela kvällen kan du lika gärna åka hem”. Jag blev alldeles ställd, inte minst med tanke på att det var hon som tyckt att vi inte skulle vara annat än bara vänner. Nåja, jag avslutade samtalet och bestämde för att just åka hem. Dagen efter messade jag lite med min arga exdejt och hon tyckte tydligen att jag var ett riktigt svin helt plötsligt. Jag frågade vad hon hade emot att jag börjat dejta igen, när vi ändå inte skulle vara annat än vänner. Det syrliga svaret var “Ingenting, dejta på du eftersom du ändå inte klarar av att lära känna någon på något annat sätt än via kontaktannonser”. Jag kontrade med att vi ju lärt känna varann just via en kontaktannons – men det var stor skillnad fick jag som svar. Det har nu gått några år sedan det här inträffade och jag har fortfarande inte insett skillnaden om jag ska vara ärlig.

Att träffa någon via kontaktannons har ju tidigare varit ganska tabubelagt, men idag är inställningen någon helt annat. Personligen tycker jag att det är ett klockrent sätt att träffa nya människor, oavsett om man letar efter kärleken eller efter nya vänner. Man kommer i kontakt med folk som man annars inte skulle komma i kontakt med. Det är ett klockrent sätt att lära känna personer som inte rör sig i samma kretsar som du själv. Det är inte så att man behöver vara varken desperat eller social handikappad för att ägna sig åt internetdejting. Snarare är det ett superbra komplement till annat socialt liv.
Ibland har jag funderat på om jag inte borde ha blivit avskräckt från att dejta med tanke på alla knäppa människor jag träffat just när jag dejtat. Men skulle jag bli singel igen (vilket jag förstås inte hoppas på), skulle jag trots allt inte tveka en sekund att gå med på någon dejtingsajt igen.