Alla har sina kärleksaffärer – jag har stängt min

Fram till för knappt 11 år sedan var jag med i olika dejtingsajter och dejtade ganska så frekvent. Så jag har förutom mina tre samboförhållanden gått igenom en rad relationer av olika längd och med vitt skilda sätt att göra slut eller bli dumpad på. Framförallt har jag gått igenom vitt skilda relationer, men vissa av dem med några gemensamma nämnare. Som att jag ”råkat ut för” tjejer/kvinnor som försöker forma mig och styra över hur jag ska klä mig, inreda mitt hem, bete mig och vara. Jag har fått omtalat för mig hur dålig smak jag har, att jag inte ska klä mig på visst vis av hänsyn till min vikt – och så vidare. Bland annat har jag fått omtalat för mig att jag inte kan det där med inredning eftersom jag är man – det är bara kvinnor som kan sådant. Jag har blivit förbjuden av flickvänner och dejter att använda vissa plagg ur min garderob, göra vissa inköp – och till exempel bara fått köpa plagg som jag kommer i efter att jag gått ner X antal kilo i vikt. Det sistnämnda med motiveringen att jag är överviktig, vilket jag visserligen är men inte behöver få omtalat för mig. Och jag behöver fortfarande köpa plagg jag kommer i, inte plagg som passar om några månader eller år.
Jag har alltmer börjat slå in på banan att om du känner ett behov att ändra på mig som person, ogillar mina kläder så mycket att känner dig manad att förbjuda mig använda vissa plagg – då kanske vi inte är menade för varandra. Det har varit flera relationer, där jag känt att den potentiella flickvännen försökt styra över både det ena och det andra – alltifrån vilka jag skall umgås med till hur jag ska klä mig och hur jag inreder mitt hem, trots att vi inte ens bott tillsammans. Jag har dejtat tjejer som gjort narr av mig för att jag inte kunnat vissa saker, för att jag klätt mig på ett visst vis och för att jag haft en viss inredningsstil. Och då är verkligen frågan om vi ska vara tillsammans, om vi passar ihop i grund och botten.

Självklart får man ha åsikter om hur jag klär mig och så vidare, men när det övergår till att man försöker ändra på mig att jag ska passa in i tjejens tillvaro – då är det knappast meningen att vi ska vara tillsammans. Jag kan absolut kompromissa om saker och ting i en relation, men jag tänker inte ändra på sådant som gör att jag är jag. Jag kommer inte ändra min klädstil, jag kommer inte ändra på min inredning så länge vi inte flyttar ihop. En sak som etsat sig fast i mitt minne är ett praktexempel på vad det är jag menar. Det var under ett av mina samboförhållanden och en dag var jag ledig medan sambon jobbade. Just den dagen tog jag mig för att städa hemma, eftersom det behövdes. När sambon kom hem, kommenterade hon inte ens att jag städat, däremot noterade hon att jag bytt duk på matbordet. Det hon gör är att hon rycker bort duken från bordet, med orden att vi måste faktiskt ha saker framme som vi båda tycker om. Så lade hon på en annan duk på bordet. Jag kontrade då med varför hon inte frågade mig ifall jag gillade den nya duken, eftersom det var så viktigt att vi båda gillade det som var framme. Hennes svar var då att jag måste lära mig att kompromissa.
Och just exemplet med duken är väl ganska typiskt för många av de relationer jag gått igenom. Många tjejer försöker få mig att anpassa mig efter dem, de försöker styra och ställa över hur jag ska vara, bete mig, klä mig… Och visst ska man anpassa sig och kompromissa i en relation, men det finns gränser. Jag skulle personligen aldrig lägga mig hur en flickvän klär sig, jag skulle aldrig ha åsikter om hur hon beter sig – så länge det inte i något sammanhang är rent olämpligt av någon anledning. Men skulle en potentiell flickvän verkligen inte kunna bete sig i olika sammanhang – då kanske vi helt enkelt inte ska vara ett par, utan får fortsätta dejta tills man hittar någon som man passar ihop med.

Praktexemplet i min historik av märkliga förhållanden är förstås min första samborelation för dryga 25 år sedan. Då råkade jag ut för tjej som med extrem svartsjuka försökte styra över vilka jag umgicks med och vad jag fick göra eller inte göra. Hon var givetvis extrem, men jag har råkat ut för tjejer med ungefär samma tendenser även på senare tid. Under mitt senaste samboförhållande gick det till exempel inte att jag var med på Facebook eftersom hon blev svartsjuk när jag lade till kvinnliga kolleger som vän. Samma tjej hade åsikter om vad jag lade ut på sociala medier eller ej. Till exempel hade vi många, långa diskussioner om det där med att ha sin relationsstatus på Facebook. Jag har aldrig haft något sådant utlagt, varken att jag är singel eller upptagen – det står helt enkelt ingenting. Men det kunde hon inte godta, utan gick all in ganska aggressivt och krävde att jag skulle ha min relationsstatus på Facebook, annars skulle hon göra slut. Hon tyckte att jag skulle ta mig en funderare över hur seriös jag var i vår relation om jag inte ens kunde lägga ut min relationssatus på internet. Jag kontrade med att hon skulle tänka över sin inställning till sociala medier om det var så viktigt. Fanns inga seriösa relationer innan internet? Min inställning till det hela är det helt enkel inte är viktigt med en relationsstatus på Facebook, det viktiga är att man i övrigt är ärlig om ämnet kommer upp i kommentarer, inlägg eller liknande. Jag har aldrig hymlat med att jag till exempel är tillsammans med någon – och hade möjligen förstått exsambons reaktion om det stått på Facebook att jag är singel fast jag inte är det.
Nu har jag i alla fall träffat någon som inte försöker ändra på mig och som accepterar mig trots min klädstil, inredningssmak och att jag inte har min relationsstatus utlagd på Facebook. Jag ”tillåts” gå på personalfester, umgås med vem jag vill – och allt annat som tillhör en sund relation. För det är liksom mitt krav i en relation, att jag ska kunna umgås med vem jag vill, göra det jag vill och så vidare. Det är inget som en sambo, fru eller flickvän enligt mig har rätt att försöka styra över. Därmed inte sagt att jag inte tänker kompromissa, för självklart måste man göra sådant i en relation. Men jag tänker inte ändra på den jag är, jag tänker inte låta någon försöka styra över hur jag klär mig, beter mig och så vidare.