Din tankesmedja i etern
Det tog ett antal år, men till sista träffade jag rätt i dejtingdjungeln på nätet. Det är oundvikligt att ibland tänka tillbaka på det nitar jag gått på genom åren med tjejer/kvinnor som inte alls förstått vitsen med att vara i en relation. Min första sambo var psykiskt sjuk med extrem och sjuklig svartsjuka som …
Det är några år sedan jag senast hade anledning att vara medlem på någon internetdejtingssajt. Under ganska många år fram till 2016 var jag med på olika dejtingsajter och jag hann gå på en hel del dejter innan jag träffade rätt person. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte gav upp för länge sedan under mina år som internetdejtare – liksom att jag ångrar att jag inte skrev ner historierna kring de knäppgökar jag råkade ut för. Jag vet att jag för några år sedan skrev ett långt blogginlägg om de värsta psykfallen jag dejtat, men inlägget har försvunnit i någon flytt mellan olika bloggportaler. Vilket är synd eftersom det så här i efterhand är något man kan skratta lite åt, faktiskt tycka är lite roliga minnen på något makabert sätt. Det är inte något av dessa psykfall som utsatt mig för misshandel eller liknande, utan de har mest varit knäppa i största allmänhet bara.
Några sticker dock ute lite extra och har en extra plats i mitt minne. Några personer som trots sitt beteende lärt mig saker om livet, om att vara lite uppmärksam på saker och att vara duktigare på att sätta gränser för vad jag själv tolererar. Jag skulle idag inte tolerera bråkdelen av vad jag gick med på då, för drygt åtta år sedan.
Vad attraheras du av hos en potentiell partner? Har du några krav när det kommer till utseende och/eller personlighet som måste uppfyllas för att du ska attraheras av vederbörande? Eller finns det något som verkligen kan få dig avtänd och känna att här finns det inte en chans att det kan bli en potentiell relation?
Jag har dejtat ganska mycket genom åren och kommit fram till några ganska enkla ”regler”. Jag inser att det är helheten hos en person som får mig attraherad, alltså en kombination av personlighet och utseende. En tjej som vid första ögonkastet kan se tråkig och alldaglig ut kan bli otroligt attraktiv med rätt personlighet. Och tvärtom kan någon som ser jäkligt bra ut rent fysiskt snabbt bli oattraktiv med ”fel” personlighet.
Det enda ”krav” jag ställer på utseendet är att jag vill se att vederbörande faktiskt bryr sig om sitt utseende. Det behöver inte på något vis betyda att man behöver vara vältränad och se ut som en barbiedocka. Det räcker att man faktiskt kan klä sig utifrån den kropp man har, att man sköter som sitt yttre helt enkelt. Sen kan du vara mörk, ljus, lång, kort, rund eller smal – det spelar oftast ingen större roll.
Rent personlighetsmässigt, attraheras jag av tjejer som är trygga och starka i sig själva. Tjejer som kan stå upp för sig själva, säga ifrån och inte låter sig bli överkörda. I alla fall så länge den egenskapen inte tippar över till att man blir osmidig och elak, för det är faktiskt en hårfin gräns däremellan.
Fram tills jag träffade min sambo för ganska exakt sju år sedan, var jag en frekvent medlem på olika datingsajter på internet. Det var jag till och från under ganska många år, i jakten på den rätta. Några längre förhållanden blev det och någon enstaka har jag fortfarande kontakt med, fast på ett vänskapligt plan. De flesta av dem jag träffade var mer eller mindre normala, men så här i efterhand är det knäppgökarna jag minns allra mest bland alla dem jag gick minst en dejt med.
Somliga behövde jag inte ens träffa innan jag insåg att inte skulle kunna bli något långsiktigt förhållande. Jag minns tjejen som jag började mejla lite me, men som väldigt tidigt ville sälja sina använda underkläder till mig för ganska dyra pengar. Mycket kan man säga om mig, men någon fetisch för använda damunderkläder jag inte. Så just den tjejen blev det inga dejter med – och inte särskilt många mejl till heller.