Vad attraheras du av hos en potentiell partner? Har du några krav när det kommer till utseende och/eller personlighet som måste uppfyllas för att du ska attraheras av vederbörande? Eller finns det något som verkligen kan få dig avtänd och känna att här finns det inte en chans att det kan bli en potentiell relation?
Jag har dejtat ganska mycket genom åren och kommit fram till några ganska enkla “regler”. Jag inser att det är helheten hos en person som får mig attraherad, alltså en kombination av personlighet och utseende. En tjej som vid första ögonkastet kan se tråkig och alldaglig ut kan bli otroligt attraktiv med rätt personlighet. Och tvärtom kan någon som ser jäkligt bra ut rent fysiskt snabbt bli oattraktiv med “fel” personlighet.
Det enda “krav” jag ställer på utseendet är att jag vill se att vederbörande faktiskt bryr sig om sitt utseende. Det behöver inte på något vis betyda att man behöver vara vältränad och se ut som en barbiedocka. Det räcker att man faktiskt kan klä sig utifrån den kropp man har, att man sköter som sitt yttre helt enkelt. Sen kan du vara mörk, ljus, lång, kort, rund eller smal – det spelar oftast ingen större roll.
Rent personlighetsmässigt, attraheras jag av tjejer som är trygga och starka i sig själva. Tjejer som kan stå upp för sig själva, säga ifrån och inte låter sig bli överkörda. I alla fall så länge den egenskapen inte tippar över till att man blir osmidig och elak, för det är faktiskt en hårfin gräns däremellan.

Men under åren som gått, har jag blivit dumpad av de mest konstiga anledningar, saker som jag själv aldrig skulle dumpa en tjej för. Det jag mest förvånats över är de som dumpat mig för i sammanhanget bagateller, som att jag har vissa vanor. Jag har mer än en gång blivit dumpad för att jag röker eller snusar till exempel. Nu röker jag inte längre, så det kan jag inte bli dumpad för längre, dock snusar jag fortfarande. Jag tänker någonstans att man får mötas lite på halva vägen, men kan faktiskt inte förstå att man dumpar någon för en viss vana. Som rökare eller snusar kan jag absolut ta hänsyn till dem som av någon anledning inte tycker om eller känslig för till exempel tobaksrök. På den tiden jag rökte, gjorde jag aldrig det inomhus utan gick alltid ut – även hemma hos mig. Jag behöver inte röka när någon är i närheten utan kan gå undan och röka.
Som sagt röker jag inte längre, så den biten borde inte längre vara ett problem. Att man sedan kan störa sig så mycket på att någon snusar att man faktiskt dumpar vederbörande har jag lite svårare att förstå. Snus stör egentligen ingen. Det luktar inte, kommer ingen rök som andra människor tvingas andas in och så vidare. Själv använder jag portionssnus, vilket enligt mig är mycket fräschare än att använda lössnus. Till och med jag – som är snusare sedan många år – kan tycka att lössnus kan vara väldigt ofräscht. Det ser ofräschare ut, det rinner och så vidare. Men nej, jag kan faktiskt inte förstå att man dumpar någon enkom för att denna snusar, jag gör faktiskt inte det. Men det finns kanske någon därute som kan förklara detta för mig?!
Även när dt kommer till snus är jag givetvis villig att kompromissa och mötas på halva vägen. Jag behöver kanske inte ha en snus inne när det ska hånglas, jag kan tänka på var jag slänger använda prillor för att undvika lukt och liknande. Och har du ett intresse av att dejta mej, får man kanske ta det onda med det goda och helt enkelt acceptera att jag är snusare.

Jag har svårt att se att jag skulle dumpa någon för en enskild egenskap eller vana. Då ska det vara ganska extrema saker, inte detaljer som vissa vanor. Jag skulle inte kunna tänka mig att dejta en nazist eller sverigedemokrat – vi har helt enkelt inte särskilt mycket gemensamt rent ideologiskt, vi har inte samma människosyn. Även någon som använder droger eller har alkoholproblem (och då är det verkligen någon som dricker för mycket, normal alkoholkonsumtion går alldeles utmärkt) går bort. Ja, som ni kanske märker ska det till ganska extrema saker för att jag ska dumpa någon för en enskild egenskap eller vana.

Hur resonerar ni därute?

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d