Underskatta inte värdet av att göra ingenting!

Snart är det sista juni och på onsdag går vi in i högsommarmånaden juli. I princip samma dag börjar min semester, vilket ska bli fantastiskt skönt – milt uttryckt. I år blir det inte mycket som kommer göras under semestern, utan vi ska bara ta det lugnt. Bland annat har vi tagit beslutet att stanna i Stockholm och att inte åka några längre sträckor under årets semester – vilket egentligen inte är särskilt likt oss. I normala fall hyr vi en sommarbil och kuskar land och rike runt för att komma till sommarstugan, släkten i Hudiksvall och så vidare. Men när allt kom omkring, kände vi att vi ville ha en lugn semester och inte ens åka till sommarstugan, utan istället hålla oss i Stockholm eller dess omedelbara närhet. Visserligen brukar det vara väldigt lugnt när man är i sommarstugan och det är få ställen jag kopplar av så hemskt mycket på som just där. Men i år ska jag lära mig att koppla av även när jag är hemma, även om vardagen liksom finns inom räckhåll i ens hemmamiljö. Nu ska det bli fyra veckors ledigt i Stockholm med omnejd, vilket jag faktiskt ser fram emot – det hade jag inte trott för tio år sedan att jag ens skulle tänka tanken att göra. Men tro mig, det går faktiskt att ha semester i en stad som Stockholm – det är fullt möjligt! Förra året var vi hemma en stor del av semestern också, vilket gick alldeles utomordentligt bra. Det finns så många uppträdanden, restauranger och andra nöjen man kan ta del i stan under sommaren, att man inte direkt behöver ha långtråkigt överhuvudtaget. Som de flesta andra städer, blommar Stockholm och dess invånare ut under sommaren och det blir sem en helt annan stad. I och med sommarstugan, har jag aldrig spenderat en hel sommar i Stockholm utan spenderat varje ledig stund i just stugan. Nu ska det bli ändring på det, åtminstone denna sommar, och jag ska försöka ta tillvara på sommaren i Stockholm istället. Det blir en ny upplevelse på något vis eftersom jag bott här i 27 år, men aldrig spenderat en hel sommar i stan.
Sen finns en liten, liten parameter till som väger in i beslutet. Vi har nämligen tänkt resa någonstans till hösten och sådant kostar som bekant en hel del pengar. Så vi försöker vara lite ekonomiska och inte göra av med särskilt mycket pengar under sommaren för att förhoppningsvis ha råd med en resa i september/oktober. Det var inte den avgörande delen i beslutet att stanna hemma, men vägde ändå in när vi bestämde upplägget för årets semester, ett beslut vi tog lite hipp som happ så här dagarna innan semestern börjar. Visst har vi egentligen råd med några dagar i sommarstugan och en resa i höst, men vi vill vara lite ekonomiska och inte bränna en massa pengar i onödan. För ska vi åka till stugan, blir det hyrbil, (oftaat) dyrare mat, man ska en vända på Systemet – ja, pengarna tickar snabbt iväg. Vi ska inte snåla under semestern, men vill bara vara lite ekonomiska. Och det är trots allt skillnad mellan att vara snål och bara lite ekonomisk. Nu blir det en ovanlig, extremt lugn semester – och jag ser verkligen fram emot det ska ni veta. Vi kommer gå ut och äta, njuta av musik och göra allt sådant som hör sommaren i till i en stad som Stockholm.

Annars gör det mig inte särskilt mycket när det kommer till att jobba med det jag gör under sommartid – det är lite som att vara på semeser hela tiden när jag är på jobbet. Jag ser fartyg och fritidsbåtar passera varje dag, hör skränande fiskmåsar och känner havsluften i ansiktet när jag kommer till jobbet. Det är få arbetsplatser där jag känt att det faktiskt varit okej att jobba en stor del av sommaren. Förra året valde jag till och med att inte ta ut någon sommarsemester då det kändes helt okej att vara på jobbet under sommaren. Visserligen hade jag en hel del långledigheter under sommaren, så jag gick inte helt lottlös vad gällde ledighet heller. Hade jag inte haft de långledigheter jag haft, hade jag förmodligen valt att ta ut sommarsemester även jag. Men jag har ett väldigt förmånligt schema med många långledigheter inte minst under sommaren och det känns inte alltid nödvändigt att ta någon semester. Nu har jag i alla fall tagit semester i år och har fyra veckor från och med imorgon. Sedan har jag en lite längre ledighet även i augusti, men har i skrivande stund inga större planer då heller. Det kommer förmodligen bara bli att ta det lugnt, vila och se till att vara utsövd när det är dags att börja jobba igen. Om det eventuellt blir en sväng till stugan återstår att se, det har jag inte bestämt än. Det beror givetvis också på om stugan är ledig eller ej, vi är ju som sagt flera hushåll som delar på stugan och samsas om att vara där. Sen har ju de flesta hunnit börja jobba i mitten av augusti, så oddsen är trots allt ganska bra för att stugan är ledig. Så återstår att se hur jag gör, men det mesta pekar på att jag förblir hemma.
Det känns i alla fall skönt att nu har en månad utan särskilt mycket inplanerat. Jag har några saker att hinna med under morgondagen, men sedan blir det att lägga latsidan till och göra så lite som det bara är möjligt. Det kommer bli långa sovmorgnar, lugna sommardagar och förhoppningsvis en hel del nöjen. Visserligen har jag åkt på en lättare förkylning som inte riktigt vill släppa, så jag hoppas att den inte tänker bli sämre när jag nu är ledig – utan snarare blir bättre att jag får sova ordentligt. Jag har ju en tendens att ofta få väldigt envisa förkylningar som ofta utvecklar sig till lunginflammationer. Men den här gången har det – i alla fall hittills – inte gått fullt så långt. Så nu håller jag tummarna för att förkylningen går över så att jag kan njuta av semestern fullt ut. Man blir ju dessutom lite begränsad numera även när man är förkyld, eftersom man efter pandemin nästintill anses vara pestsmittad med en förkylning i kroppen. Folk vill liksom inte träffa en så fort man är lite snuvig. Nu har jag i alla fall hostat och rosslat i en veckas tid, så hoppas att det snart ger med sig. Sedan har jag inte varit så dålig att jag tyckt att det varit rimligt att stanna hemma – nu kommer jag i vilket fall vara hemma och vila, så kanske räcker det för att förkylningen ska gå tillbaka.

Imorgon ska jag till stan för att uträtta lite ärenden – och ska börja hos vårdcentralen, dit jag återremitterats från dietisten på grund av min vikt. Nu börjar det bli dags för medicinering för att hjälpa kroppen på traven för att vikten ska påverkas i positiv riktning. Jag hoppas att det blir en bra medicin som inte kostar alltför mycket – den senaste medicinen jag fick utskriven skulle kosta cirka 10.000 kronor att hämta ut, vilket kändes lite väl saftigt. Tyvärr kanske det är så att de bra medicinerna kostar en del, men jag hoppas på att få en medicin som inte kostar tusentals kronor varje gång man ska hämta ut den. Bortåt 10.000 per gång undrar jag hur många som faktiskt har råd med – även om det är hälsan man investerar i, så blir det mycket pengar varje gång som inte alla har råd med. Och dit räknas nog även undertecknad, jag har inte lust att lägga ut så mycket pengar på medicin om det inte är helt livsavgörande. Man märker också hur bortskämd man är i Sverige, när man inte behöver betala vad våra mediciner faktiskt kostar – istället går staten in och betalar en stor del av kostnaden. Så när en medicin – som nu – inte ingår i högkostnadsskyddet, då blir man lite dumsnål och vill inte betala för sig. Om man nu kan kalla det att vara dumsnål när man inte vill eller kan betala cirka 10.000 för en medicin – som inte är livsavgörande.
Så har jag fått meddelande från optikern angående att mina nya glasögon har kommit, då så när jag ändå är inne i stan ska jag svänga förbi och hämta ut dem. Det ska bli skönt med nya glasögon, eftersom jag märkt att jag börjat få sämre syn och gärna blir väldigt trött i ögonen och huvudet. Inte minst när jag läser eller sitter vid datorn märker jag av försämrad syn. Dessutom har jag början till gråstarr och ska nu försöka få tid hos en ögonklinik för en beömning om jag ska opereras eller ej. Jag har inte märkt av gråstarren själv, men det kan ju ha med att göra att det bara är en början än – kanske kommer jag möjligen märka skillnad när/om jag opereras. Men det får läkarna avgöra om det kommer bli en operation eller ej, det är trots allt inte upp till mig att bestämma. Jag känner till och med att eftersom jag inte lidit något av att ha gråstarr, varför då operera? Det är liksom bara dumt både ekonomiskt och medicinskt (säger en amatörläkare som jag).