Din tankesmedja i etern
Det tog ett antal år, men till sista träffade jag rätt i dejtingdjungeln på nätet. Det är oundvikligt att ibland tänka tillbaka på det nitar jag gått på genom åren med tjejer/kvinnor som inte alls förstått vitsen med att vara i en relation. Min första sambo var psykiskt sjuk med extrem och sjuklig svartsjuka som …
Jag tänker ibland att den där första kärleken ska vara något fint att se tillbaka på. Men riktigt så blev det aldrig för min del, istället hamnade jag i en destruktiv relation med extrem svartsjuk och vissa mått av fysiskt våld. Jag fick utstå anklagelser som att jag iscensatt min morfars död för att kunna …
1998 träffade jag min första riktigt seriösa flickvän. Vi träffades på krogen och strax därefter flyttade vi ihop och bodde ihop ungefär ett år innan förhållandet kraschade med buller och bång. Ja, resten är historia och jag tänker inte gräva ner mig mer i den historien just nu. Jag levde sedan som singel i närmare …
Det är några år sedan jag senast hade anledning att vara medlem på någon internetdejtingssajt. Under ganska många år fram till 2016 var jag med på olika dejtingsajter och jag hann gå på en hel del dejter innan jag träffade rätt person. Så här i efterhand undrar jag varför jag inte gav upp för länge sedan under mina år som internetdejtare – liksom att jag ångrar att jag inte skrev ner historierna kring de knäppgökar jag råkade ut för. Jag vet att jag för några år sedan skrev ett långt blogginlägg om de värsta psykfallen jag dejtat, men inlägget har försvunnit i någon flytt mellan olika bloggportaler. Vilket är synd eftersom det så här i efterhand är något man kan skratta lite åt, faktiskt tycka är lite roliga minnen på något makabert sätt. Det är inte något av dessa psykfall som utsatt mig för misshandel eller liknande, utan de har mest varit knäppa i största allmänhet bara.
Några sticker dock ute lite extra och har en extra plats i mitt minne. Några personer som trots sitt beteende lärt mig saker om livet, om att vara lite uppmärksam på saker och att vara duktigare på att sätta gränser för vad jag själv tolererar. Jag skulle idag inte tolerera bråkdelen av vad jag gick med på då, för drygt åtta år sedan.
Vet ni vad? Jag har faktiskt blivit tillfrågad om jag vill vara med i Naked Attraction Sverige, som hade premiär för några dagar sedan. Detta genom statist.se, där jag sedan länge är medlem och söker olika statistjobb. Kvinnan som kontaktade mig tyckte jag skulle passa perfekt som deltagare, men det framgick aldrig om jag skulle bli inlåst i ett bås eller vara en av dem som får välja ut någon att gå på dejt med.
Men jag tackade nej, vänligt men ytterst bestämt. Inte bara för att jag sedan flera år kilar stadigt, utan för att jag aldrig ens skulle tänka mig tanken att klä av mig naken i nationell TV. Det finns liksom inte på världskartan what so ever.