allkonstnarenEfter en lång dag är jag slutligen på plats i det yttersta av Söderhamns skärgård, på en lugn och relativt folktom ö. Det tar på krafterna att vara på resande fot en hel dag och jag har en känsla av att det kommer bli tidigt i sängs ikväll. Dagen började redan klockan sex i morse när väckarklockan ringde. Jag hade som målsättning att ta mig till gymmet redan igår, men det hanns aldrig med. Så istället ställde jag väckarklockan i morse och masade mig iväg till gymmet för en dryg timme på löpbandet. Jag avverkade mina vanemässiga 70 minuter på bandet och var faktiskt riktigt nöjd med resultatet, nästan 9,5 kilometer hann jag med vilket inte riktigt alltid är fallet. Efter avslutat träningspass blev det en vända till hyrbilsfirman för att hämta ut ledighetens hyrbil för att kunna ta mig till Söderhamn.
På vägen hem hämtade jag upp systerns hund, som jag lovat få följa med på grönbete ute på landet. Han brukar trivas härute, inte minst när det är lite folk – precis som jag. Jag brukar låta honom springa utan koppel när det inte finns andra människor – och framförallt andra hundar – här, vilket förstås är rena gudagåvan för en hund. Och så folktomt som det tycks vara nu, så kommer han förmodligen inte behövas något koppel.
Efter att ha packat, bar det slutligen av norröver. Det är alltid skönt att komma iväg mitt på dagen, innan rusningen kommit igång. Åker man framåt eftermiddagen, är det ett helsicke att ta sig igenom stan med sakta krypande köer och enormt trög trafik. Jag brukar göra vad jag kan för att undvika att köra i eller genom stan när det är rusning, även om det givetvis är oundvikligt vissa gånger. Det kan ta timmar att ta sig igenom stan i rusningstrafik, en sträcka som i normala fall kanske skulle ta 40 minuter. Det år sådana gånger jag är glad att jag i normala fall åker kollektivt även i rusningen. Visserligen är det ofta trångt på tåg och bussar, men det går snabbt och smidigt att ta sig fram. Men idag var undantaget som bekräftade regeln, trots att jag kom iväg vid ettiden var trafiken tät såväl genom som ut ur stan. Det tärde en hel del på tålamodet att sitta i köerna, som sträckte sig längs hela Nynäsvägen, Essingeleden och en bra bit ut på E4 norr om stan. För är det något jag verkligen ogillar, så är det att sitta i bilköer.
Den här gången blev det i alla fall bil med automatlåda, vilket ju underlättar körningen oerhört mycket. Senaste gångerna har jag fått manuell växellåda, vilket jag inte är fullt lika bekväm med att köra även om det går. Även om man undviker rusningen, blir det en del inbromsningar när man ska genom stan och det är så otroligt skönt att slippa tänka på det där med att växla.
Jag brukar alltid handla på plats i Söderhamn innan det är dags att sätta sig i båten och åka ut till skäret. På så vis slipper ha en massa färskvaror i bilen under flera timmar och dessutom är det lite lugnare i butikerna i Söderhamn kontra att handla i Stockholm. Så det blev förstås ett uppehåll i stan för lite ärenden innan jag satte mig i båten för att köra sista biten ut till ön. Det blev en aningen kylig båtfärd, det ska jag inte neka till. Men så börjar det ju också bli höst och det är ju inte så konstigt att det är kyligare i luften nu än när jag var ut sist, i slutet av juli.
Det första jag fick göra när jag kom ut, var att slå på elementen för att få någon form av värme i stugan. Det är dåligt isolerat och blir snabbt kyligt när utomhustemperaturen faller, så det är A och O med bra element i stugan.
Nu är det mesta på plats, jag har packat upp matvarorna jag handlat och packat upp det viktigaste av de saker jag har med mig. Givetvis har jag med mig för att kunna sitta och plugga medan jag är här, det kommer jag liksom inte riktigt ifrån även om jag är i sommarstugan. Jag har tagit mig headset och annan utrustning för att kunna vara med på föreläsningen på tisdag – och hoppas bara att internetuppkopplingen inte tänker strula, så att jag faktiskt uppfattar allt som är viktigt. Det är nackdelen härute, att just internet inte alltid vill samarbeta på det sätt jag vill utan ha en tendens att vara otroligt segt. Något som kan driva mig till vansinne, inte minst när man ska göra något viktigt och verkligen behöver en tillförlitlig uppkoppling. Man är ju rätt bortskämd av tillvaron i stan med en stabil uppkoppling, så det är en viss kontrast när man kommer ut på landet och det inte på samma sätt går att lita på uppkopplingen.
Men det känns faktiskt skönt att vara på plats och spendera några dagar i sommarstugan så här på höstkanten. Det är få ställen jag känner mig så avslappnad på, som just här. Jag sover hur bra som helst och kan ledigt sova tio till tolv timmar per natt. Vilket inte vill säga så lite, så mycket sover jag sällan när jag är hemma – även om det givetvis händer. Men på plats på skäret kan jag sova de timmarna varje natt, helt utan vidare. Skulle jag mot förmodan ha någon tid att passa en dag, då är det ett måste att ställa klockan annars försover jag mig.
Nu återstår att se om jag kommer hem så utvilad som jag hoppas på efter några dagar härute. Jag hoppas på några dagar att ladda batterierna och komma hem full av ny energi. Inte minst kommer det bli mycket sömn de kommande dagarna, vilket är välförtjänt eftersom jag sovit alldeles för lite de senaste dygnen. I morse vaknade jag till exempel av mig själv strax efter fem och kunde helt enkelt inte somna om. Istället låg jag vred p mig fram tills väckarklockan ringde och det var dags att stiga upp. Och lite så har det varit många nätter på sistone, antingen har jag haft svårt att somna eller så har jag vaknat tidigt och inte kunnat somna om.
