Tills man har älskat ett djur förblir en del av ens själ oväckt

Vi har till och från diskuterat det där med att skaffa djur, att kanske ha en hund eller katt. Men det blir liksom inga långa diskussioner, för vi inser snabbt att det där med djur inte skulle passa i vår vardag. I synnerhet skulle det inte funka att ha en hund, det skulle helt enkelt inte fungera. Vi jobbar skift båda två och det skulle helt enkelt inte fungera med en hund som behöver sällskap, motion, promenader och stimulans under hela dygnet. Ibland jobbar vi samma kvällar och helger och det skulle inte gå att ha en hund som måste tas om hand. Det finns ju hunddagis, men de är dyra och har oftast inte bemanning utanför kontorstider utan har bara öppet dagtid på vardagar. Vi skulle behöva ett hunddagis med dygnetruntbemanning om tillvaron med hund skulle funka för oss. Alternativt skulle vi behöva ett nätverk av hundvakter som kunde hjälpa till att passa hunden flera gånger i veckan, men det skulle bli väldigt hattigt för den stackars hunden. Dessutom har ingen av oss jobb som möjliggör att jobba hemifrån, vilket i just sådana här lägen gör det svårt att ta hand om en hund. Med andra ord skulle det bli mer strul och besvär än ett nöje att ha hund, så det känns som att vi lika gärna kan stå över just en hund i alla fall.
Jag har lite halvhjärtat förespråkat en katt istället, eftersom en katt trots allt klarar sig ett antal timmar på egen hand bara man ser till att kattlådan är ren och det finns mat och vatten. Men i ärlighetens namn tycker jag att en katt ska kunna vara utomhus och inte vara inne hela livet. Även om vi bor ganska stort och en katt skulle ha gott om plats att springa av sig, så känns det synd för katten att inte kunna springa ut och leva ett för en katt nästintill normalt liv. Och trots allt blir man ganska låst av att ha även en katt, det blir liksom lite extra besvärligt när man ska åka någonstans eller ska ha besökare hemma. Inte minst när det ingår flera kattallergiker i vår närmsta bekantskapskrets, så blir det liksom på något vis lite egoistiskt att skaffa en katt. Det finns ju nakenkatter, men själv tycker jag inte att de är särskilt söta så jag vill inte ha en sådan katt. Sen finns det hundar som ska vara extra allergivänliga – men då är vi ju åter där igen med allt besvär det skulle innebära att ha en hund med tanke på vår livssituation med arbetstider och liknande.

Ingen av oss har något emot djur och jag tror egentligen vi skulle trivas ganska bra med en hund här hemma. Det är lite som med barn, vi tycker om barn men vill inte ha några egna. Ett djur skulle förmodligen vara enklare att ha om man jämför med barn, men man måste fortfarande ta sitt ansvar som djurägare och faktiskt ge exempelvis en hund ett tryggt hem. Och med vår tillvaro tror jag det mest skulle bli synd om en hund som skulle få flänga runt mellan olika hundvakter flera gånger i veckan. Att sedan ha hundvakter som ställer upp ibland är en helt annan sak, för man kan förmodligen inte vara tillgänglig för en hund 365 dagar om året. Ibland reser man bort, ibland sätter vardagen käppar i hjulen för att man ska kunna ta hand om hunden fullt ut. Men det är inte frågan om att ha hundvakt flera gånger i veckan. Det är ungefär som att småbarnsföräldrar ibland behöver barnvakt för att vardagen ska fungera, svårare än så är inte matematiken. Själva har vi varken barn eller djur, så det är sällan vi ber om hjälp från nära och kära för att vardagen ska fungera. Det är de få gånger vi ska flytta som vi ber om bärhjälp, men annars är det sällan vi ber om assistans från folk. Snarare är det desto oftare vi ställer upp med att vara djur- eller barnvakt när våra familjer eller vänner hör av sig och inte får livspusslet att fungera. Och misstolka mig nu rätt, för vi ställer så gärna upp som både djur- och barnvakt när det behövs, allt annat skulle vara oss totalt främmande. Det blir lite som ett substitut till egna djur eller barn, att ibland ta hand om andras håriga familjemedlemmar eller barn som inte kan vara ensamma några timmar. Och dessutom är det fantastiskt roligt att vara den där farbrorn som skämmer bort, som kan vara lite extra snäll, busig och rolig när det gäller andra barn och djur.
Ibland undrar jag hur folk som har djur får tillvaron att gå ihop med tanke på hur mycket tid djur faktiskt kräver av sin ägare. Men man har förmodligen andra arbetstider än vad jag har, för det är i första hand mina arbetstider som sätter käppar i hjulen när det kommer till hela grejen med att skaffa djur. Inte minst när vi är två med obekväma tider, då blir det liksom svårt att ta hand om ett djur. Sedan vet jag att det finns folk som – precis som vi – har konstiga arbetstider och ändå lyckas ha djur och barn och få livspusslet att gå ihop. Men vi känner att uppoffringarna blir för stora, att det helt enkelt blir för komplicerat att kombinera våra arbetstider med att ha eget djur. Vi får finna oss i att passa andras djur och barn istället för att skaffa egna, svårare än så är inte tillvaron. Barn har jag aldrig drömt om och tänker att man anpassat tillvaron om man faktiskt skaffat barn, men djur är det svårare att anpassa sin tillvaro efter. Man kan inte vabba för en sjuk hund, det blir svårt att hävda att man borde ha ändrade arbetstider för att hinna med en hund. Då skulle förmodligen arbetsgivaren resonera att man får lämna bort hunden eller söka ett annat jobb.

Sen kan jag inte förstå folk med kortsiktigt tänkande och som exempelvis skaffar djur under en pågående pandemi. Minns ni när pandemin var över och det plötsligt var många som skaffat hundar som de inte kunde ta hand om när det var dags att gå tillbaka till kontoret?! Folk hade helt enkelt skaffat hundar åt höger och vänster under pandemin eftersom man då plötsligt hade tid med en hund – men när man sedan skulle tillbaka till jobbet och jobba som vanligt igen fanns inte tiden längre. Och vips fylldes diverse hundstall av övergivna hundar som folk inte längre kunde ta hand om. Hur kortsiktigt tänkande är inte det?! Jag minns reportagen på lokalnyheterna om hur stallarna inte kunde emot fler hundar eftersom de var överfulla – och då undrar jag vad folk gjorde med sina hundar om de inte kunde ta hand om dem? Hur mycket jag själv än tycker om hundar, så skulle jag inte skaffa en hund bara för att jag rent tillfälligt har tid med en hund – man måste ju tänka på att en hund är ett ansvar under många år framöver, inte bara de närmsta veckorna eller månaderna under en pågående pandemi. Jag skulle aldrig resonera så, utan sitta lugnt i båten även om jag högst tillfälligt hade haft tid för en hund.
Det är samma resonemang som att skaffa en sommarkatt under sommaren för att ha i stugan, för att man sedan ska släppa ut katten i det vilda när sommaren är över – hur resonerar man där?! Det är klart att du måste kunna ta hand om katten under hela sin livslängd, inte bara några enstaka sommarveckor. Sen kan det – oavsett om vi snackar en katt eller hund – hända saker som gör att livet förändras och man inte längre kan ta hand om ett djur, självklart är det så. Men man kan inte tänka kortsiktigt och skaffa ett djur som man vet att man inte kan ta hand om om några veckor eller månader. Det är ett oerhört grymt sätt att behandla ett djur, som faktiskt inte klarar sig i det vilda.