Din tankesmedja i etern
Jag tycker inte att jag är särskilt gammal egentligen. I höst fyller jag 46 år och det känns inte som en särskilt hög ålder egentligen. Ibland ser jag personer på tunnelbanan och tänker att vi nog är tämligen jämnåriga – men så börjar jag räkna och inser att jag förmodligen är runt 20 år äldre än personen ifråga.
Det börjar bli ganska tröttsamt vid det här laget. Mina höftproblem vill liksom inte riktigt ge med sig. Det onda har försvunnit sedan länge, men jag är till och från exceptionellt stel i höfter och rygg. Framförallt kommer det framåt kvällen när man varit igång hela dagen. På kvällarna linkar jag runt likt en gammal gubbe och det knakar och brakar i lederna. Jag har inte vågat gå och träna på flera veckor, något jag egentligen behöver med tanke på vikt och allmänt välmående. Men så länge höfterna trilskas, vågar jag inte anstränga dem i onödan.