Det kan tyckas hĂĄrt, men jag lägger inte till vem som helst pĂĄ Facebook. Som bloggare händer det med mer eller mindre jämna mellanrum att jag till exempel fĂĄr vänförfrĂĄgningar frĂĄn personer som följer min blogg – och jag nekar dem sĂĄ gott som alltid. För mig är det nämligen skillnad pĂĄ bloggen och mitt Facebookkonto. Bloggen är den ”offentliga” delen av mina sociala medier medan Facebook är den privata delen. PĂĄ Facebook lägger jag bara till folk som jag faktiskt har en relation till. Ni vet – kolleger, klasskompisar, släktingar, kurskamrater och sĂĄ vidare. PĂĄ Facebook kan jag vara väldigt personlig och vill pĂĄ ett annat sätt ha koll pĂĄ vilka som kan läsa det jag lägger ut. PĂĄ bloggen är det lite det omvända, jag är mindre personlig och mer noga med vad jag lägger ut eftersom vem som helst kan läsa inläggen.
Men just på grund av detta lägger jag inte till vem som helst på Facebook. Vi ska ha en uttalad relation, även om vi inte behöver ha regelbunden kontakt eller umgås överhuvudtaget. Jag har flera klasskompisar från skoltiden tillagda på Facebook, vissa av dem har jag inte träffat sedan skoltiden så somliga har jag inte träffat på nästan 40 år. Men vi har ändå en uttalad relation till varandra. Att någon följer min blogg räknar jag inte som en tillräckligt stark relation för att jag ska lägga till vederbörande på Facebook. Så enkelt är det.

