Det kan tyckas hårt, men jag lägger inte till vem som helst på Facebook. Som bloggare händer det med mer eller mindre jämna mellanrum att jag till exempel får vänförfrågningar från personer som följer min blogg – och jag nekar dem så gott som alltid. För mig är det nämligen skillnad på bloggen och mitt Facebookkonto. Bloggen är den ”offentliga” delen av mina sociala medier medan Facebook är den privata delen. På Facebook lägger jag bara till folk som jag faktiskt har en relation till. Ni vet – kolleger, klasskompisar, släktingar, kurskamrater och så vidare. På Facebook kan jag vara väldigt personlig och vill på ett annat sätt ha koll på vilka som kan läsa det jag lägger ut. På bloggen är det lite det omvända, jag är mindre personlig och mer noga med vad jag lägger ut eftersom vem som helst kan läsa inläggen.
Men just på grund av detta lägger jag inte till vem som helst på Facebook. Vi ska ha en uttalad relation, även om vi inte behöver ha regelbunden kontakt eller umgås överhuvudtaget. Jag har flera klasskompisar från skoltiden tillagda på Facebook, vissa av dem har jag inte träffat sedan skoltiden så somliga har jag inte träffat på nästan 40 år. Men vi har ändå en uttalad relation till varandra. Att någon följer min blogg räknar jag inte som en tillräckligt stark relation för att jag ska lägga till vederbörande på Facebook. Så enkelt är det.

Sen ska också tilläggas att bara för att man en gång blivit tillagd på min vänlista, så är det inte självklart att man får vara kvar. Det är inte ofta det händer, men någon gång emellanåt plockar jag faktiskt bort folk som på ett eller annat sätt diskvalificerat sig för att vara kvar. Det kan vara Sverigedemokrater som sprider alltför mycket dynga omkring sig i flöde och kommentarer, det kan vara personer som på olika sätt inte kan bete sig utan kommer till exempel otrevliga kommentarer i tid och otid.
Det ironiska är att alla inte kan ta att de blir bortplockade. Somliga tycker att deras yttrandefrihet kränks när de blir bortplockade, vilket jag inte håller med om stämmer. Yttrandefrihet innebär att du får säga vad du vill utan konsekvenser/sanktioner från staten. Men din yttrandefrihet kränks inte för att du inte får sprida din dynga via någons Facebooksida. Så jag blir bara trött när folk kommer de tomma argumentet, som jag inte ens kan ta på allvar.

Jag vet inte om jag är hård i mitt resonmang kring vilka som får vara min vän på Facebook? Hur resonerar ni andra? Lägger du till lite vem som helst på Facebook? Tar du bort personer som på olika sätt sprider dynga och/eller dålig stämning i flödet? För mig är detta självklarheter, men alla kanske inte håller med mig.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: