Idag var det så dags för första strålbehandlingen på Karolinska sjukhuset i Solna. Det är en väldig process som dragits igång kring den sex veckor långa behandlingen. Varje vardag under sex veckors tid ska jag infinna mig för strålbehandling på sjukhuset. Varje enskild behandling tar bara några minuter att genomföra, men till antalet är de 28 stycken för att få bort den lilla knölen i nacken.
Själva behandlingen i sig påminde ganska mycket om en magnetröntgenundersökning, men gick avsevärt mycket fortare. Jag fixerades i den enorma apparaten med en mask över ansiktet, som började surra och låta under behandlingen. Det var en nästintill klaustrofobisk känsla där jag låg och jag var glad att behandlingen var över på bara några minuter.

De gånger – inklusive denna – jag varit i kontakt med svensk sjukvård har jag blivit förundrad över hur välorganiserad och välfungerande den ändå är. Jag frågar mig ibland om det är samma sjukvård som beskrivs i media, med nedskärningar och bristande resurser. Men när det väl gäller, verkar den svenska sjukvården fungera mer eller mindre fläckfritt. Det styrs upp på bästa sätt med sjukresor, läkarbesök och snabba svar när man kontaktar vården med frågor – och jag har inget annat än positiva saker att säga om den vård och det bemötande jag fått och får.
Men det är säkert skillnad mellan att – som jag – vara en cancerpatient och att söka vård för inte fullt lika allvarliga åkommor. Och det är väl extra tur att vården faktiskt fungerar som den ska när det verkligen gäller – som vid cancer. Jag vet hur man kan få vänta i veckor för en läkartid på vårdcentralen när man söker för mildare åkommor och kan verkligen förstå dem som till sist ger upp sin väntan och åker till akuten för åkommor som kanske egentligen inte hör hemma där.

Jag hade tid på sjukhuset i morse och har nu hunnit vara hemma några timmar efter besöket. Man har varnat mig för att man kan bli rätt trött efter behandlingen, att det är en av de större biverkningarna kring strålbehandling. I ärlighetens namn känner jag mig faktiskt rätt trött idag, men det är svårt att avgöra om det bara har med behandlingen att göra eller att jag gjort två nattpass och gick av igår morse – eller om det är en kombination av båda delarna. Närmsta veckorna ska jag enbart ägna mig åt strålbehandlingen och är sjukskriven från jobbet för att kunna gå på behandlingen. Kommer jag vara så trött som jag varit idag, förstår jag fullt ut att man behöver vara sjukskriven på heltid under en sådan här behandling! Jag skulle inte fixa att bege mig iväg för att jobba i natt med tanke på dagens trötthet (sen skulle det inte funka att jobba på nätterna och vara på behandling på dagarna heller å andra sidan).
Så det kommer bli mycket vila under behandlingens gång om det är så här man känner sig efter varje enskilt behandlingstillfälle. Jag kommer garanterat somna ovaggad ikväll, det är en sak som är säker. Jag brukar undvika att sova på dagen, även om jag är väldigt trött, för att inte riskera att ha svårt att sova på natten och därmed förstöra dygnsrytmen. Så har jag även gjort idag och tvingat mig att vara vaken sedan jag kom hem från sjukhuset – och det får istället bli en tidig kväll i sängen om tröttheten fortsätter att hålla i sig.

Det känns i alla fall skönt att behandlingen äntligen är igång, jag vill bara få den överstökad så att man kan återgå till en normal tillvaro igen. Jag hoppas att de sex veckor som behandlingen ska pågå nu bara tickar på och snart vara över. Sex veckor känns så här till en början som en ganska lång tid, men förhoppningsvis ska det ändå gå rätt fort. Snart kommer man väl in i de nya rutinerna att bege sig till sjukhuset varje dag och sedan fylla dagarna med sådant man orkar och hinner behandlingen till trots.
Lyckligtvis är det ju inte så ofta man är sjukskriven under så här lång tid, så det känns lite ovant med all tid jag plötsligt har att slå ihjäl. Framförallt med tanke på att man är sjukskriven och inte orkar på samma sätt som i normala fall. Sex veckors vanlig ledighet skulle jag inte ha några problem att få att gå, det blir dock lite annorlunda när man är sjukskriven.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: