allkonstnarenUnder eftermiddagen har jag suttit och planerat våren 2022. Någonstans börjar jag inse att jag inte riktigt har tid att vara sjukskriven på heltid, jag har alldeles för många olika projekt att stå i. 😃 De börjar dra ihop sig för övningar och utbildningar genom hemvärnet och lite andra saker framåt vårkanten, vilket sätter vissa käppar i hjulen för min sjukskrivning. Det allra mesta är ändå så pass sent rent tidsmässigt att det inte är några problem med sjukskrivningen – så länge den inte blir förlängd.
Nu har jag lagt tid på att boka biljetter och hyrbilar för de saker jag vet datum för redan. Det kommer bli en dyr vår och försommar ur flera aspekter, det är väl bara tur att jag får ersättning får en del av mina resekostnader.
Jag brukar föredra att ha en rätt fulltecknad kalender och tycker om en tillvaro där det händer lite grejer. En vanlig vardagstrall är liksom inte riktigt min grej om man säger så, utan jag vill att det händer saker lite här och där. Det var bland annat därför jag en gång i tiden gick med i Hemvärnet, för att få lite variation i tillvaron.
Jag har svårt för en vanlig vardagstrall, där man går till jobbet varje morgon och gör saker och ting på ren rutin. Ibland känner jag mig som en robot när man går till jobbet vid ungefär samma tid varje dag, går till gymmet vissa utsatta dagar och i övrigt bara rör sig mellan hemmet, jobbet, kvartersbutiken och möjligen något hämtmatställe. Det är bland annat därför jag föredrar att jobba skift också, jag har väldigt svårt att finna mig tillrätta med kontorstider. Jag gjorde kontorstider en period, men fann mig liksom inte riktigt tillrätta med det. Det blev helt enkelt för monotont för min smak, det gick inte att komma ifrån.
Nu har jag i alla fall full koll på vårens och försommarens aktiviteter, vilket känns väldigt bra. Nu håller jag tummarna för att planeringen inte spricker, utan att jag faktiskt får den att hålla. Det som kan sätta käppar i hjulen är om min sjukskrivning av någon anledning förlängs, till exempel om man trots allt hittar fler cellförändringar vid magnetröntgen i maj. Jag hoppas och tror att man inte kommer göra det, att strålbehandlingen trots allt givit resultat – men man vet ju aldrig.
Skulle man hitta fler cellförändringar, väntar förmodligen ytterligare en strålbehandling och det är frågan när den kommer att bli av i så fall. Jag ställer mig dock tveksam till om den kommer bli under sommaren, med största sannolikhet kommer det bli framåt höstkanten.
Jag känner mig dock så pass pigg att jag har svårt att se att min sjukskrivning kommer att förlängas så länge man inte hittar nya cellförändringar. Någonstans börjar jag trots allt känna mig så pass pigg, att jag tror att jag kommer kunna vara tillbaka i tjänst igen när sjukskrivningen går ut om några veckor. Jag är fortfarande fumlig i händerna och lite vinglig på benen, men jag börjar märka att det faktiskt är på väg tillbaka. Det känns verkligen jätteskönt att mående är på väg åt rätt håll och att man snart kan återgå till en vanlig tillvaro igen.
