Mitt liv, mina tankar, mina alldeles för många flikar

Mina besökssiffror på bloggen har plötsligt formligen exploderat och stuckit i höjden på senare tid. Från ingenstans har siffrorna mångdubblats, vilket gör det många gånger roligare att blogga. Jag ska inte säga att det känts tröstlöst att blogga tidigare, men det är attans så mycket roligare nu när besökssiffrorna gått upp rejält. Och det är inte något speciellt inlägg som plötsligt börjat dra till sig en massa besökare, så som det ju kan vara ibland. Det händer till exempel att någon i ett inlägg någonstans hänvisar till vad jag skrivit och hänvisar till ett specifikt inlägg. Då klickar sig folk in på just det inlägget för att läsa vad jag skrivit. Men nu sprids graserna generellt över bloggen och jag anar en rejäl uppgång vad gäller besökssiffrorna. Och det är verkligen jättekul, det är något som triggar mig att fortsätta blogga och att fortsätta skriva som jag gör. Det märkliga är att det i princip gått från en dag till annan, plötsligt gick besökssiffrorna upp och har legat på en konstant hög nivå sedan dess. Jag har hållt koll på statistiken men inte kunnat se att det är något specifikt inlägg som dragit till sig uppmärksamheten – där är WordPress (där min blogg ligger) ett bra verktyg, som ger en bra översyn över besökarnas beteenden. Det är inte bara i Sverige som besökssiffrorna stiger, utan även i andra länder – kanske tack vare att jag har Googles översättningsverktyg i högerkolumnen, som gör att vem som helst hjälpligt kan läsa bloggen.
Det är länge sedan mina besökssiffror var så här höga, i synnerhet under så här lång tid. Ibland sticker siffrorna iväg för att man gjort en lyckad länkning eller skrivit om något specifikt som drar till sig många besökare. Men då är det enstaka dagar som besökssiffrorna sticker iväg, sedan är de tillbaka på det normala igen. Så att det håller i sig så här länge är väl ett positivt tecken och jag hoppas att det är något som kommer hålla i sig även framledes och inte bara en tillfällig trend. Men med allt jobb jag lägger ner på bloggen, så är det förstås roligt om folk också läser det man lägger ut. Jag sitter vid datorn en stor del av min lediga tid och ägnar mig åt bloggen, så visst är det roligt om man når ut rejält med sina inlägg. Ju fler läsare, ju fler reaktioner man får på det man skriver, ju roligare är det naturligtvis. Jag har gått från att ligga runt hundratalet besökare (lite plus/minus) per dygn till att nu ligga mellan 200 och 300 besökare istället. Så det är ganska stor skillnad mot hur det brukar vara när jag loggar in för att kolla bloggens statistik. Men det är roligt för min del att bloggen växer och att det blir fler följare, så jag klagar inte. Nu återstår att se om det blir fler reaktioner på det jag skriver också, för det där med kommentarer är i perioder något av en bristvara på min blogg.

På sistone har jag i alla fall varit ovanligt produktiv på bloggen och lyckats med att få ut inlägg varje dag. Och jag ligger bra i fas med inläggen såtillvida att jag har många fördaterade inlägg. I skrivande stund ligger nio inlägg och väntar på att publiceras när de är fördaterade komma ut. Det gör att jag inte behöver blogga vissa dagar, utan bara ägna mig åt själva marknadsföringen av inlägget. För jag lägger mycket tid på att marknadsföra varje inlägg genom att lägga upp länkar i olika forum – och sådant kan jag tyvärr inte fördatera utan måste göra det manuellt varje gång ett inlägg publiceras. Men det är inget betungande arbete, snarare gör jag det så gärna eftersom jag vet att det många gånger ger besökare. Ett inlägg som inte länkas och marknadsförs nås sällan av lika många potentiella läsare som om jag skulle göra det. Att synas är nästan ett måste när man bloggar, för att så många som möjligt ska hitta till bloggen och förhoppningsvis läsa det man skriver. Och jag lägger en hel del tid på att marknadsföra min blogg. Det är alltifrån att länka i olika forum till att jag har en signatur i min mejl, där bloggadressen finns med. Sedan har jag visitkort och annat reklammaterial at dela ut när tillfälle ges – och där finns också adressen till bloggen. Så det tar både tid och pengar att marknadsföra bloggen, men nu verkar det också ge resultat i form av fler besökare – det är precis sådana här besökssiffror jag hoppats på genom min marknadsföring. Nu gäller det bara att bibehålla dessa siffror och förhoppningsvis inte låta dem gå ner.
Sen vet jag med mig att olika inlägg är olika svåra att skriva, så vissa inlägg tar längre tid att skriva än andra. Ibland behöver jag läsa på, besöka andra hemsidor, jag länkar, samla in källor på vad jag ska skriva och så vidare – andra gånger behöver jag inte det, utan det är bara att skriva en så bra, löpande text som möjligt. Ibland är det extra viktigt att tänka på formuleringarna, ibland är det inte fullt lika viktigt. Så svårighetsgraden är starkt olika när det gäller att blogga, det beror och hållet på vad man ska skriva om i respektive inlägg. Man kan ju tänka att till exempel dagboksinlägg är de enklaste inläggen att skriva, eftersom det ”bara” är att skriva vad som händer i vardagen. Men fullt så enkelt är det inte alla gånger, för allt beror på vad som händer i vardagen liksom ifall det är något jag vill och kan dela med mig av eller ej. Ibland händer det inte så mycket i vardagen, så att det av den anledningen blir svårt att skriva inlägg – andra gånger har det hänt mycket, men kanske inte sådant som man vill eller kan dela med sig av. Jag har blivit alltmer mån om mitt privatliv genom åren och delar inte längre med mig av allt som händer och sker i livet. När jag började blogga, var jag extremt personlig i mina inlägg – men numera finns det mycket jag inte längre delar med mig av. Det är en ganska svår balansgång att gå när det kommer till vad man delar med sig av eller ej i ett offentligt forum. Lite privat vill jag vara, men inte för privat – vilket är en väldigt skillnad. Så jag gör ständiga avvägningar när det kommer till vad jag vill ta upp på bloggen eller ej.

Jag har i perioder följt en lång rad bloggar och många gånger både förvånats och förfasats över vad vissa bloggare lägger ut på internet, till synes helt utan att blinka. Jag minns en kvinnlig bloggare jag följde för ett antal år sedan, hon hade en sambo som hon – om man skulle tro bloggen – grälade med ganska ofta. Och hon hade för vana att skriva blogginlägg om dessa gräl, där hon ofta hängde ut sambon som syndabocken som startade grälen. Hennes poäng i inläggen var ofta att hon hade rätt i sakfrågan som man grälat om och att hennes sambo var skurken i dramat. Ibland sken det igenom att inläggen var skrivna i affekt, förmodligen strax efter att de just grälat. Jag minns att jag reagerade på dessa inlägg och någon gång skrev en kommentar där jag frågade om vad hennes sambo ansåg om hennes inlägg – för jag hade nog aldrig accepterat att en flickvän/sambo lade ut våra gräl på internet. Allra minst om jag hängdes ut som skurken/syndabocken i dramat. Men enligt bloggerskan, hade hennes sambo inga problem med att hon lade ut dessa inlägg till allmän beskådan – han hade till och med godkänt det hela. En annan bloggare som jag följt i närtid, skriver väldigt mycket om sitt jobb – och så långt är det ju inga problem. Men bloggaren har en tendens att lämna ut detaljer om jobbet, som att det är problem med en specifik vikarie eller vissa kunder. Bloggaren namnger inga personer, men uttrycker sig på ett sådant sätt att många som är kunder eller kolleger med lätthet skulle kunna räkna ut vem som avses. Och just sådant skulle jag aldrig lägga ut om min arbetsplats, det är liksom helt uteslutet. Har jag problem med en kollega, tar jag det med vederbörande eller möjligen berörd chef – men jag lägger inte ut det hela på internet. Vissa saker som den här bloggaren lägger ut, skulle man kunna råka ut för tråkigheter för om man har otur. Om hen fått tillsägelser från arbetsgivare eller ej vet jag inte, men man skulle mycket väl kunna få en varning för sådana inlägg. Jag har själv haft kolleger (dock inte på min nuvarande arbetsplats) som skrivit kritiska blogginlägg om vår arbetsgivare och faktiskt fått skriftliga varningar för detta.
Jag är själv väldigt noggrann med vad jag skriver om mitt arbete eller ej. Ibland kan jag skriva om att jag jobbar helg, är långledig eller liknande – men jag skulle aldrig kritisera en kollega, chef eller min arbetsgivare. Och jag skulle inte uttrycka mig så att en kollega, kund eller liknande kunde identifieras, även det är helt uteslutet. Sen får och vill jag inte lägga ut bilder på eller beskrivningar om våra lokaler, eftersom sådant är hemligt. Så jag är mycket restriktiv med vad jag skriver både om mitt arbete och andra personer. Alla i min bekantskapskrets har inte alltid sympatiserat med att jag skriver ytterst lite om andra personer, att de helt enkelt inte blir omnämnda på bloggen – eller möjligen i ytterst luddiga ordalag. Men jag har mina ”regler” kring vad jag lägger ut eller ej om andra, för jag lägger hellre ut för lite än för mycket. Och det är helt enkelt av hänsyn till andra som jag har den inställningen – för skriver jag mycket om andra, kanske jag till sist går över någon gräns för vad vederbörande tycker är okej. Eller så råkar jag lägga ut något som gör att någon råkar illa ut på ett eller annat sätt. Så för att inte råka säga för mycket om någon, är jag extremt restriktiv med vad jag lägger ut – vad folk än tycker om det. Ett tag skrev jag inte ens huruvida jag var singel eller ej, bara för att inte röja något om en eventuell flickvän. Numera är det ingen hemlighet att jag är sambo sedan ganska många år tillbaka, men jag skriver fortfarande väldigt lite om min sambo och vad vi gör ihop. Det är av hänsyn till henne och ingenting annat – för att helt enkelt inte ställa till det för henne på något vis. Sen vet jag naturligtvis att det oftast är okej att skriva att jag varit hos min mamma på middag, druckit öl med en kompis eller gått på restaurang med sambon – men ibland är gränsen hårfin till vad som är okej eller ej att skriva om. Så just därför avstår jag.