Blir du egenföretagare så ta reda på vad du går miste om genom att inte längre vara anställd!

Det är mer än en gång jag tänkt tanken att försöka leva på min firma och helt enkelt lämna tillvaron som anställd. Mer än en gång har jag tänkt att jag ska försöka hitta tillräckligt många tjänster att erbjuda för att kunna klara mig på de inkomster som företaget erbjuder. Men jag har ganska snart kommit på andra tankar och insett att det trots allt är svårt att slå sig fram som företagare. Jag kan inte enkom klara mig på uppdragen som statist, utan måste ha andra tjänster att erbjuda också – och det är väl där som skon har klämt helt enkelt. Jag har någonstans inte kommit på vad jag skulle vilja ägna mig åt i övrigt, mer än att vara statist för att få en tillräckligt stor inkomst för att kunna klara mig på den. Självklart skulle man kunna ägna sig åt att städa eller liknande, men det vill jag inte riktigt göra – utan jag känner att jag vill göra något som är lite mer stimulerande än så. Ska jag ge upp tryggheten som det innebär med en fast anställning på ett statligt verk, då vill jag göra något jag brinner för, något jag tycker är mer stimulerande än att gå och städa. Inget ont i att städa, men det är inte ett jobb jag själv känner att jag vill göra – jag har fullt upp med den städning jag behöver göra hemma.
Men hade det gått att leva på att vara statist, då hade jag ledigt givit mig in på den banan och livnärt mig på att vara just statist. Jag trivs fantastiskt bra med min lilla ”hobby” att vara statist på olika inspelningar – och hade det gått att livnära sig på det hela, då hade jag gärna gjort det. Men uppdragen är inte tillräckligt många och inkomsterna är inte tillräckligt höga för att det ska gå att leva på inkomsterna. Istället får jag finna mig att vara heltidsanställd och att istället ägna mig åt min firma på fritiden. Det är trots allt ganska stimulerande att kunna ha den kombinationen, att kunna ha en fast anställning och samtidigt kunna ägna sig åt att vara statist som en fritidssysselsättning. Och jo – för er som undrar – min arbetsgivare vet om min bisyssla och har inte opponerat sig emot att jag har den – snarare tvärtom. Och trots allt är det skönt att ha en fast anställning, att ha den trygghet som en fast anställning trots allt innebär. Jag menar – jag har en okej inkomst, betald semester varje år, pension och en lång rad andra förmåner som man bara får som anställd och som blir lite knivigare som egenföretagare.

Men jag har dock märkt av en tendens i och med mitt deltagande på olika inspelningar genom åren – och det är vilka trender som går i det där med att jobba nuförtiden. Den nuvarande flugan är att frilansa – alla unga ska börja med att resa lite för att se världen och sedan ska de ha ett frilansjobb där de styr sig själva, kan jobba mycket hemifrån och styra över sina arbetstider. För är det något som ofta kommer upp när man pratar i fikarummet på olika inspelningar, då är det vad man gör utöver att gå på olika inspelningar. Själv brukar jag stoltsera med min anställning som kanaloperatör på Sjöfartsverket, men många som är väsentligt mycket yngre än mig presenterar sig som frilansare inom olika områden. Vissa försöker livnära sig på att vara statister och presenterar sig om frilansande statister eller skådespelare – andra presenterar sig som frilansare inom andra områden.
Resa är det inget fel, jag hade gärna rest mer än vad jag gjort genom åren. Men jag hajar alltid till när någon presenterar sig som frilansare. Det känns synonymt med att säga att man egentligen tar de ströjobb som finns inom ett givet område, inte att man har en stabil tillvaro med vettiga inkomster och någorlunda god inströmning av uppdrag. Vissa kan säkerligen klara sig på sitt frilansande, men jag tror att det är en försvinnande liten minoritet, istället har uttrycket frilansare idag blivit ett uttryck för att försöka hanka sig fram på olika ströjobb och att egentligen inte ha någon stadigvarande inkomst. Något som kanske funkar för en 20-åring som inte hunnit skaffa sig några lån, som i många fall kanske inte ens har en särskilt hög hyra att betala. För en annan – som har amorteringar och en tämligen hög hyra – skulle en sådan tillvaro helt enkelt inte fungera. Jag behöver faktiskt en fast inkomst, jag behöver veta att en viss summa kommer in på kontot runt den 25:e varje månad, svårare än så är det trots allt inte.

Men i mitt eget företagande har jag dock insett en del förbättringar på sistone. Länge har jag behövt skicka påminnelse efter påminnelse på många av mina fakturor, vilket känts oerhört frustrerande. Och inte minst har det känts väldigt arrogant från de företag som inte betalat sina fakturor i tid. Men på senare tid har jag inte behövt skicka särskilt många påminnelser, för att inte säga några överhuvudtaget. Något som trots allt känns fantastiskt skönt, för det går så fruktansvärt mycket tid och energi till att skicka påminnelser åt höger och vänster. Jag har alltid upplyst på originalfakturan att jag tar 450 kronor i förseningsersättning för försenad eller utebliven betalning, kanske har den upplysningen börjat ge effekt när kunderna inser att inte bara är ett ”tomt hot”. Sedan skickar jag alltid två påminnelser och går sedan till Kronofogden om fakturan inte betalats. Vissa företag brukar inte göra något större väsen av att en faktura gått till Kronofogden, medan andra gör desto större grej av det hela. Somliga betalar snabbt när de inser att jag gått till Kronofogden, medan det för andra tycks vara förenat med jordens undergång att få ett brev från den myndigheten.
Jag brukar dock ställa ett ultimatum om man gör en grej av att fakturan gått till Kronofogden. Antingen drar jag tillbaka ärendet, men då får kunden stå för de extra utgifter jag haft kring att dra ärendet till Kronofogden och sedan dra tillbaka ärendet. Det brukar inte vara några större summor, men ändock kan det bli några hundralappar. I annat fall låter jag ärendet helt enkelt ligga kvar hos Kronofogden och låta processen ha sin gång. De flesta vill förstås att jag drar tillbaka ärendet och brukar villigt gå med på att betala för mina utlägg – även om de kanske inte direkt jublar över situationen. För trots allt blir det ju en extra utgift, även om det inte är några enorma summor.