Evig semester är en bra definition på helvetet

Veckorna tickar på och nu börjar även den kommande veckan att någorlunda ta form. Det kommer bli ett par restaurangbesök, några måsten i form av vaccination och beställning av nytt pass liksom lite annat smått och gott. Vi ska testa två restauranger vi inte ätit på tidigare, vilket kommer bli spännande. Denna gång blir det inga exotiska restauranger, utan vi håller oss till svensk husmanskost – men jag är barnsligt förtjust i sådan mat, så det gör förstås ingenting. Jag är egentligen allätare när det kommer till mat, så oavsett vilket kök det kommer till är jag nog en ganska tacksam restauranggäst – eller överlag att laga mat till. Hade jag bara haft pengarna, så skulle jag ledigt gå på restaurang mycket oftare än jag gör för att testa nya kök och maträtter. När jag flyttade till London på 90-talet, var det som en helt ny värld som öppnade sig med alla restauranger som fanns där. Då var i princip det mest ”exotiska” jag testat Hudiksvalls lokala kinakrog – men i London fanns en uppsjö av restauranger och pubar med influenser från alla världens hörn. För någon som växt upp i en norrländska småstad, var det verkligen som att komma till himmelriket att hamna i en mångmiljonstad med det utbud som det innebär. Och det är just sådant som lockat med så småningom flytta till Stockholm – även om det naturligtvis inte går att jämföra med en stad som London. Numera trivs jag fantastiskt bra i storstan och har inga som helst planer på att flytta härifrån.
Förutom ett och annat restaurangbesök och lite olika måsten, så kommer det att bli en och annan välförtjänt sovmorgon under min kommande lediga vecka. Det har inte blivit alltför mycket av den varan under den senaste tiden, så det börjar bli dags att ta igen lite sömn. På något vis brukar oftast sömnen vara det som först prioriteras bort, åtminstone för min del. Jag skulle inte kunna ha en tillvaro utan väckarklocka som ständig följeslagare intill sängen – tillvaron skulle helt enkelt inte fungera utan den uppfinningen. Eller rättare sagt den inställningen på mobiltelefonen, eftersom det är den jag använder som väckarklocka numera. Jag tänker ibland på hur handikappad man skulle bli utan en fungerande mobiltelefon, med tanke på hur många olika saker man använder den till numera. Det är inte bara ett verktyg för att kommunicera, utan man kan legitimera sig, lyssna på musik, betala räkningar – och givetvis ha den som väckarklocka. I mitt stilla sinne undrar jag vad man gör den dag telefonen försvinner eller går sönder – man skulle verkligen stå helt handfallen. Det var inget i alla fall jag själv trodde den dag mobiltelefonerna kom för några decennier sedan.

Den gångna veckan har varit ganska så intensiv, med framförallt en tyngdpunkt på att jobba. En inspelning har också hunnits med under torsdagen, så egentligen var det bara i onsdags jag var helt ledig och kunde göra lite vad jag ville. Det är å andra sidan ofta så veckorna ser ut för min del, det är sällan jag är ledig mer än på sin höjd ett par dagar per vecka (som det ju är för många förstås). Många veckor är ledigheterna kortare än så, men så länge jag gör sådant jag tycker är roligt så gör det mig ingenting. Jag trivs med jobbet jag har och mellan arbetspassen flikar jag in en och annan inspelning – vilket inte är något annat än en rolig hobby. Och det är väl just därför jag orkar med det tempo som min tillvaro oftast har, hade saker och ting inte upplevts som roliga hade det naturligtvis varit något helt annat. Då hade jag å andra sidan förmodligen inte åtagit mig så mycket heller, om det inte känts roligt – utan säkerligen hållit nere på tempot på ett helt annat sätt. För varför fylla sin tid med sådant som inte känns roligt, meningsfullt och givande? Det är trots allt totalt onödigt.
Någonstans har det blivit allt viktigare att det jag fyller min tid ska kännas just meningsfullt och givande – och jag tror att både ålder och min sjukdomshistorik med cancer för ett antal år sedan spelar in där. Jag har gått ifrån att jobba för att leva till att leva för att jobba på ett helt annat sätt. Inte för att jobbet tar all min tid, men det har blivit viktigt att jobbet känns meningsfullt och givande att gå till – och då inte bara ur perspektivet vad som ryms i lönekuvertet varje månad. Självklart spelar lönen roll, men det är också viktigt att jobbet i sig känns meningsfullt. Och någonstans känns det som att jag nu hittat en sådan punkt i livet, där jag har ett jobb som jag trivs med och en fritid som även den känns givande. Det innebär en del fixande och tricksande för att få tiden att räcka till, men det gör mig i grunden ingenting – istället känns det som en utmaning i positiv bemärkelse att få allt att funka.

Nu har jag en bild av hur den kommande veckan ska se ut, men som alltid kan det bli tvära kast och snabba planändringar att ställning till under tidens gång. Inspelningar, övertid och annat kan dyka upp med kort varsel och stjälpa den planering jag lagt upp. Jag håller tummarna för att få lite välförtjänt vila, men kommer förmodligen heller inte kunna tacka nej om det dyker upp erbjudande om övertid eller en inspelning. Självklart får det inte krocka med något av det jag redan har inplanerat, men så länge så inte är fallet så kommer jag med all säkerhet att tacka ja. Trots allt finner jag en charm i att planerna kan ändras från en stund en annan, att det inte nödvändigtvis blir som man har tänkt sig från första början. Sen kan man naturligtvis känna en besvikelse över ifall något man sett fram emot inte blir av, det är ju inget annat än mänskligt. Men det mesta går oftast att ändra på och göra vid något annat tillfälle, så oftast är det ingen katastrof att behöva ändra på sina planer.
Jag har vid det här laget börjat vänja mig vid en sådan tillvaro, där planerna snabbt ändras och man får planera om med jämna mellanrum. Så har det varit de senaste åren och man anpassar sig snabbt efter omständigheterna. Hade jag inte uppskattat det jag håller på med så mycket som jag trots allt gör, så hade jag förmodligen inte velat anpassa mig efter dessa omständigheter utan helt enkelt sökt mig vidare till något annat. Men jag har i större utsträckning också märkt av att jag blir rastlös under längre ledigheter och snart börjar längta tillbaka till vardagen när jag varit borta ifrån den för länge. Något som jag inte märkt av tidigare att jag gjort.