Sakta men säkert är jag tillbaka i gamla hjulspår igen och känner att jag är hemma igen i en heltidstillvaro. Verksamheten i firman har sakta börjat komma igång igen, även om det inte är fullt lika intensivt som det kan vara i somliga perioder. Och det känns inte som att det är för mycket, utan snarare tvärtom känns det riktigt, riktigt bra. Jag var lite orolig till en början, att det skulle bli för mycket att återgå till heltid, inte minst om jag skulle kombinera det hela med uppdrag i firman. Men jag har enbart tyckt att det varit roligt att återgå till en normal vardag. Framförallt känns det skönt att slippa Försäkringskassan, att veta vad man vågar och inte vågar göra för att inte få sin sjukpenning indragen.
Nu ser jag framförallt emot att återigen ha en fungerande ekonomi igen, att återigen kunna ha pengar att röra sig med varje månad och inte behöva våndas över att betala räkningarna varje månad. Och att kunna jobba extra emellanåt, så att ekonomin kommer på fötter efter att ha varit sjukskriven sedan i januari. Det finns ett och annat hål att stoppa i för ögonblicket, det är en sak som är säker så jag behöver verkligen all övertid jag kan få.
Sedan är dt inte bara sjukskrivningen som grävt stora hål i plånboken de gångna månaderna, vi har liksom haft en hel del stora utgifter under de gångna månaderna. Inte minst när det kommer till flytten, som blev avsevärt mycket dyrare än jag tror att någon av oss räknat med. Lägenheten vi flyttade in i var i undermåligt skick och krävde en hel del renovering, så pengarna tickade snabbt iväg. Trots att det är en hyresrätt, var det vissa saker vi fick bekosta själva som till exempel nya persienner. Till det var det elarbeten som behövde utföras och en lång rad andra saker som kostar en smärre förmögenhet. Och till det skulle förstås flyttfirman ha betalt och så vidare.

Nu är planeringen inför julhelgen i full gång, vilket är allt annat än en belastning utan bara roligt. I år firas julhelgen hemma hos oss med den närmsta familjen, vilket ska bli så otroligt roligt. Men man blir ju också lite av spindeln i nätet och ska försöka samordna allt som ska samordnas inför julfirandet. Vissa kommer behöva sängplats över julhelgen, det ska synkas med inköp av mat och dryck och julklappar och allt annat som ska planeras. Men jag upplever det som sagt inte som någon belastning, utan snarare något roligt att fixa med. Jag är något av en julfanatiker, som är något av ett barn på nytt på julafton och fortfarande kan tycka att det är vemodigt när julsakerna ska plockas bort i januari. Att då får ordna med själva julfirandet till fullo känns som en riktig ynnest på något vis.
Sen delar vi upp en hel del av göromålen sinsemellan, så meningen är inte att jag själv ska baka och laga all mat inför julen. Vilket nog trots allt är tur, för jag vet inte om jag skulle hinna med det trots allt. Någonstans är det ju ändå så att att man trots allt jobbar heltid och har lite annat som ska hinnas och orkas med också.
Men nu är jag i full färd med att planera vad som ska finnas på julbordet, när vi ska hinna äta allt som ska ätas, var granen ska stå, när sillen ska läggas in, skinkan griljeras och klapparna slås in. Och då har vi inte ens gått in i december ännu, utan jag har fortfarande en dryg månad på mig.
Sen hade man ju kunnat hoppats på att den gångna helgens snökanon hade kunnat komma en aningen senare i december istället. Med de snömängder som varit de senaste två dygnen, har det nästan varit lite julstämning och har i princip bara varit adventssakerna som saknats. Det är inte ofta vi föräras med en vit jul i Stockholm, så jag hade gärna sett att snön kommit en bra bit in i december istället. Men man kan ju inte få allt.

Förutom annalkande julfirande, har vi i familjen inte mindre än tre 40-årskalas att se fram emot de kommande tre månaderna. Det är sällan man har så pass många jämna födelsedagar ungefär samtidigt, men någon gång ibland händer det trots allt. Jag får nog erkänna att det var ett tag sedan jag var på en större födelsedagsfest, nu plötsligt föräras jag med att få gå på inte mindre än tre stycken inom loppet av några veckor. Vilket ska bli fruktansvärt roligt och är något jag verkligen ser fram emot. Det är lite komiskt att vi har tre personer som fyller år så pass tätt inpå varandra inom familjen – och dessutom är snudd på jämnåriga – men så har liksom slumpen fallit sig. Så då får man tre jämna födelsedagar att fira med bara några veckors mellanrum.
Nu återstår utmaningen att komma på presenter till tre olika fyrtioåringar bara, vilket nödvändigtvis kanske inte är det enklaste. Jag kan tycka att det är roligt att försöka komma på presenter till folk, men det kan också vara väldigt svårt beroende på vem det är till. Somliga kan det vara rätt givet vad man ska köpa till i present, andra gånger får man tänka till lite extra. Ofta brukar vi försöka att samla ihop till en lite större present inom familjen när det är en jämn födelsedag. Det brukar vara roligt att kunna ge något lite större när en person trots allt fyller jämnt – och det blir oftast bara möjligt om man är flera stycken som går ihop om en present.

Bortsett från jul och födelsedagsfester, har jag en hel del annat som planeras in med ganska gott varsel och flera månader i förväg. Det känns märkligt att planera in saker ända fram i mars, men så är det just nu. Det som ligger längst fram i tiden är en kryssning i mitten av mars, som varit bokad sedan en tid tillbaka.
Jag tänker ibland på hur ens tidsuppfattning och planeringsfönster flyttas ju äldre man blir. Som barn tyckte man att fyra månader bort en hel evighet och det fanns liksom inte på världskartan att man planerade in något som var så långt bort i tiden. Men när man nu börjar närma sig de 50, är det inga konstigheter att planera in något som ligger några månader bort. Det känns snarare ganska naturligt att faktiskt boka in saker som kan ligga en bra bit bort i tid. Ibland måste man ju göra så av olika anledningar, kryssningen var ett sådant exempel eftersom den snart är fullbokad.
Därmed inte sagt att jag skulle ha något emot att vara spontan, för det är jag gärna. Jag kombinerar väl gärna både att planera och vara spontan allteftersom situation. Min filofax är många gånger min allra bästa vän och jag har halva mitt liv i den. Jag skulle inte klara mig många dagar utan min filofax, varken privat eller som företagare. Mitt minne skulle kunna liknas vid en guldfisks och jag kommer knappt ihåg vad jag har inbokat det närmsta dagarna – än mindre några månader framåt. Till det ska jag helst hålla koll på både mina egna och sambons oregelbundn arbetstider, vilket knappt går utan att jag skriver upp dem.
Det finns några få saker jag i princip alltid har med mig när jag reser bort; det är filofaxen, telefonen och min lilla resedator. Får jag en stund över någonstans, ställer jag upp mitt lilla ”kontor” och sätter mig och arbetar med min alltmer hektiska tillvaro. Jag är nämligen lite bakåtsträvare och utför fortfarande de flesta saker helst på datorn, även om jag ju vet att väldigt mycket går att göra på telefonen. Det är väl en vanesak, men jag har svårt att för att utföra vardagsärenden på en telefonens pyttelilla skärm.

Om författare

Jag har bloggat på olika sidor sedan tidigt 2000-tal och brinner för det skrivna ordet. Jag är utbildad sjökapten och författare och mina inlägg kretsar mycket kring min vardag och politik liksom mina stora passioner mat, resor, film och litteratur. Förutom min blogg, ägnar jag mig åt film och har vid det här laget haft roller i ett stort antal produktioner inom såväl reklam som serier och långfilmer.

Du kanske också gillar:

Kommentera

%d bloggare gillar detta: