Din tankesmedja i etern
Vecka 41 lider emot sitt slut och man kan lägga ytterligare en höstvecka till handlingarna. Jag inledde veckan med att göra mina tre första nattpass i skarp drift på jobbet – visserligen med handledare, men ändå. Det var tufft, svårt och intensivt, men gick ändå oväntat bra kändes det som. Det är otroligt många moment …
Det är inte många veckor jag varit borta från filmbranschen, men det är nu cirka en månad sedan jag medverkade vid någon inspelning senast. Mestadels då mitt schema inte tillåtit, eftersom jag haft kontorstider den gångna månaden. Men om en vecka övergår jag till skift igen och kan återigen börja vara med på inspelningar ibland …
Jag är verkligen glad att jag inte ska jobba kontorstider på heltid framöver, utan att det bara är högst tillfälligt. Veckorna går alldeles för fort när man har kontorstider och helgerna går mestadels åt till sådant som man inte hunnit med under veckan – som att städa, tvätta, handla och att eventuellt hinna med att vara lite social. För det där med att vara social, det hinner och orkar man knappt med under veckan när man jobbar mellan åtta och fem. Eller, åtminstone gör inte jag det.
Det har onekligen sina fördelar att arbeta kontorstider. Jag har haft lite svårt att ställa om från att ha jobbat skift i 20 år till nu jobba kontorstider sedan ett par år tillbaka. Men visst finns det fördelar i att vara ledig samtidigt som ”alla andra”, att ha alla storhelger lediga och ha regelbundna vanor. Det känns i kroppen att den trots allt mår bra av den regelbundenhet det innebär att inte behöva vrida dygnsrytmen fram och tillbaka flera gånger i veckan.
Jag har faktiskt inte helt lätt att anpassa mig till kontorstider. Två månader har jag nu haft dessa tider, men har fortfarande inte riktigt vant mig vid detta. Det är kanske inte nödvändigtvis de tidiga morgnarna som spökar, utan svårigheten i att få tiden att räcka till.
Så har jag hunnit göra lite över en månad på Trafikverket med kontorstider och hela paketet. Det är fortfarande väldigt ovant att vara uppe tidigt varje morgon och ha måndag till fredag uppbokad varje dag. Efter 20 år som skiftarbetare sitter det liksom i ryggmärgen att ha minst en vardag ledig varje vecka, att oftast inte behöva vara uppe tidigt mer än 3-4 dagar i sträck – men framförallt att slippa trängas med alla andra, utan att kunna välja att åka till stan när det är som minst folk i farten.