Alla har vi våra rädslor för olika saker, eller rentav fobier. Min absolut störst skräck är höjder, jag blir totalt skräckslagen när jag kommer upp på lite större höjder. Det är faktiskt så illa att jag knappt kan stå på en stol utan att få känningar av svindel. Något som kan vara smått handikappande – och rätt besvärligt – eftersom det blir svårt att göra så pass enkla saker som att byta glödlampa i en taklampa. Många åkattraktioner på nöjesfält är helt uteslutna att ge sig upp, oavsett om det är berg- och dalbanor, pariserhjul eller fritt fall. Det finns liksom på världskartan att jag skulle åka något sådant och ha förståndet i behåll efteråt. Jag undviker fönsterplatsen på flyg och vill inte sitta på övervåningen i dubbeldäckade bussar. Så visst kan min höjdskräck innebära vissa begränsningar, det råder det inga som helst tvivel om. Hade jag varit husägare, hade jag förmodligen inte klarat att klänga runt på stegar för att måla om fasaden, det hade helt enkelt inte gått. Jag skulle snällt få plocka fram plånboken för att istället leja målare för ett sådant jobb.
