Jag har tidigare skrivit många inlägg kring hur jag fått tampas med produktionsbolag som inte betalat sina fakturor i tid, utan jag har fått skicka påminnelse efter påminnelse för att slutligen få de pengar vi kommit överens om att jag ska ha för min arbetsinsats. Något som känts oerhört frustrerande och skapat en hel del irritation hos mig. Tilläggas ska givetvis att de allra flesta betalar i tid, men det är förvånansvärt många som faktiskt inte gör det. När jag googlat på vad som gäller kring att fakturering mellan företag, har jag förstått att det är ett stort problem att företag slarvar med att betala sina fakturor i tid – och därför har den lagstadgade påminnelseavgiften höjts från 60 till 450 kronor. Det vill säga den påminnelseavgift man har rätt att ta ut vid fakturering företag emellan. 60 kronor är knappt en kännbar avgift ens för en privatperson – och än mindre för ett företag med mångmiljonomsättning. Därav den höjda avgiften vad jag förstått. Och det verkar någonstans som att detta har tagit skruv, för på sistone är det inte många påminnelser jag har behövt skicka ut – utan fakturorna har betalats i god tid, till och med flera dagar i förväg. Jag har ingen statistik på hur många av de fakturor jag skickat ut som jag behöver skicka påminnelse på, men det är en förvånansvärt stor andel.
Sen är det ens vår balansgång när det kommer till hur hård jag ska vara vad gäller påminnelser. Någonstans är det en balansgång mellan att ha nöjda kunder som kanske hör av sig igen kontra att faktiskt få betalt. Oftast är det inga större diskussioner kring själva betalningen, men däremot förseningsersättningen på 450 kronor – en summa som inte alla vill betala. Många gånger brukar jag välja att inte bråka om förseningsersättningen, utan helt enkelt avskriva det kravet istället för att ta en diskussion. Men visst kan jag i grunden tycka att man får ta smällen att betala den extra avgiften om man av någon anledning inte betalat originalfakturan i tid.
En bortförklaring jag fått höra till leda, är att man från början inte fått originalfakturan, utan att den förmodligen kommit bort i posthanteringen eller liknande. En bortförklaring jag ofta kan slå hål på, eftersom jag alltid skickar fakturorna som spårbara värdeförsändelser och sedan sparar inlämningskvittot. Då kan jag spåra försändelsen och därmed visa att fakturan faktiskt levererats. Sedan är det heller ingen hållbar förklaring att man inte fått fakturan, eftersom man är skyldig att efterlysa en faktura som inte dyker upp som den ska. Så att PostNord slarvat och inte levererat en faktura gör inte att man är fri ifrån att betala påminnelseavgiften/förseningsersättningen. Kommer inte en faktura för en beställd vara eller tjänst, då ska du kontakta leverantören och efterlysa den.
Jag brukar låta det gå 7-10 arbetsdagar innan jag skickar en påminnelse. Betalas inte fakturan efter första påminnelsen, skickar jag en ny. Då har man tio dagar på sig att betala innan kravet går till Kronofogden. Och där har jag blivit ganska hård på en punkt om det blir diskussioner kring kravet. Tidigare har jag bara dragit tillbaka kravet från Kronofogden och nöjt mig att jag får betalt utan några tillägg. Men numera ställer jag ultimatum till kunden: antingen ligger kravet kvar hos Kronofogden – eller så drar jag tillbaka det, men då får kunden betala de avgifter (inklusive förseningsersättning) som tillkommer för min del. Där är det bara att välja. Och de flesta brukar välja att jag drar tillbaka kravet från Kronofogden. Men sen finns det vissa som inte diskuterar alls, utan bara betalar när kraven kommer från Kronofogden.
Jag har med tiden sakta börjat fundera på om jag ska lägga ner firman och istället fakturera via Frilans Finans eller någon liknande tjänst. Ibland känns utgifterna för firman lite väl kännbara, framförallt under de perioder som jag har få inkomster på firman. Bara mina försäkringar kostar drygt 12.000 per år, sedan tillkommer andra utgifter för exempelvis bokföring och andra saker som är nödvändiga för firmans räkning. Jag vet inte vilket som är förmånligast rent ekonomiskt, eftersom faktureringstjänster som Frilans Finans tar en procent på det fakturerade beloppet. Det tål att räknas på, men jag kan på rak arm inte säga vad som är mest ekonomiskt. Jag skulle visserligen slippa all administration när kunder inte betalar i tid, utan skulle kunna ägna mer tid åt min kärnverksamhet. Samtidigt blir det svårt att driva in pengar när man är oeniga på något vis. Bestrider en kund en faktura, är det ytterst lite jag kan göra mer än att stå utan ersättning för ett uppdrag. Så där är dilemmat om man låter någon annan sköta faktureringen åt en. Och jag kommer ha svårare att dra av moms för inköp, något jag kan göra nu som egenföretagare.
Jag tror nog att jag förblir företagare och fakturerar på egen hand så länge jag är aktiv som statist, men man måste någon gång ibland se över sina utgifter och att de står i proportion till de inkomster man har. Jag har dragit ner utgifterna för firman på ett minimum som det är i dagsläget, det som nu återstår om jag skulle vara mer ekonomisk är att överväga att lägga ner firman och få in mina inkomster från statistuppdragen på annat sätt. Samtidigt är det ju roligt att vara egenföretagare och det har sina fördelar trots allt. Så det är nog så det förblir även framöver trots allt – såvida inget oförutsett inträffar förstås. Räknar jag ihop kostnaden för den procent som faktureringstjänsterna tar liksom den moms jag kan dra av i och med firman, så är nog vinsten ungefär plus/minus noll. Dessutom är jag bättre försäkrad genom den egna firman än jag skulle vara genom exempelvis Frilans Finans – även om det nu kostar en rejäl slant om året med försäkringarna.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.