Lagom lycka lever längst

Halva vecka 17 har gått, eller åtminstone halva arbetsveckan – och jag är mitt uppe i en lagom hektisk vecka och ungefär ganska lagom mycket att göra. Jag har tre dygn då jag jobbar ganska intensivt denna vecka, i övrigt är jag ledig och passar på att få undan lite saker här hemma istället. Jag har tvättat, gått ut med sopor, sorterat lite på vinden och gjort en massa andra saker som måste göras i ett hem. Nu är jag mitt uppe i en radda av arbetspass och kommer sedan vara ledig fredag till och med söndag om inget oförutsett inträffar. Jag vet att filminspelningar och övertidspass kan dyka upp med relativt kort varsel, men i dagsläget har jag ingenting inplanerat under den kommande helgen. Och det ska faktiskt bli skönt att förhoppningsvis ha en helg ledig utan några större planer. Ofta har man så mycket inplanerat även under helgerna, att det inte är alltid man får något andrum. Nu kanske jag får några dagar av det andrum jag trots allt behöver. Jag ska inte ställa klockan på morgnarna, utan sova ut och bara vara några dagar. Om mitt schema kommer att tillåta det hela förstås – det vet man ju aldrig så här i förväg. För samtidigt behöver jag de pengar som övertid och inspelningar kan inbringa, så jag kommer inte att tacka nej om något dyker upp i sista stund – det kan jag säga redan nu.
Jag har hitintills tackat nej till alldeles för många övertidspass, eftersom det krockat med annat jag haft inplanerat. Men jag har inte råd att tacka nej till alltför många övertidspass, utan behöver några här och där för att ekonomin ska gå runt. Det är alldeles för bra betalt för att jag ska kunna tacka nej i alltför stor utsträckning – och det är väl därför övertidsersättningen är satt som den är, för att man ska lockas till att tacka ja när övertid erbjuds. Jag trivs dessutom så pass bra att jag gärna jobbat övertid även om ersättningen varit annorlunda, så jag säger inte så mycket om övertidsersättningen i sig. Men det är klart att man ska ha en okej ersättning för att jobba övertid, jag säger inte något annat om det. Jag skulle förstås inte jobba övertid gratis, hur bra jag än trivs på ett arbete – det skulle vara ren idioti. Rätt ska vara rätt och det är klart att man ska ha korrekt ersättning för att jobba, svårare än så är det inte.

En månad till har jag den stora äran att vara försedd med bil, sedan återgår jag/vi till den vanliga vardagen utan bil och med hänvisning till att åka kollektivt och/eller hyra bil när det i övrigt inte funkar. Vi har trots allt gjort ett aktivt val att inte skaffa egen bil, så vi ska trots allt inte klaga. Det har varit lyxigt att ha bil under den tid vi haft det, men snart får vi klara oss ändå. Redan nu har vi hyrbilar inbokade för de perioder vi vet inte kommer att fungera utan bil och då vi faktiskt måste ha en bil. Jag har kollat runt och försökt hitta så billiga alternativ som möjligt när det gäller hyrbil för att inte lägga ut mer pengar än vad som är absolut nödvändigt. Trots allt har vi fått en insyn i vad det kostar att ha bil, något jag inte riktigt haft koll på tidigare. Service, parkering, skatt, försäkring, bensin och allt annat som ska betalas – det blir en hel del i slutändan. Men det är fruktansvärt bekvämt med bil, hur mycket det än kostar – det kan man verkligen inte neka till. Inte minst när man som jag har nästan fyra mil till jobbet, då är det som en skänk från ovan att ha tillgång till bil. Jag har sluppit kuska fram på strulande pendeltåg med alla saker jag behöver när jag ska jobba.
Sen är det klart att bilen ska tillbaka till sin rätta ägare, det är inget att diskutera kring det. Sen blir det några månader då jag får stå ut att pendla kollektivt till Södertälje innan det är dags att byta lokaler och börja pendla in till stan istället. Så det är en övergångsperiod då jag får pendla kollektivt till Södertälje, sedan kan jag slappna av på ett annat sätt och pendla på mer överkomliga sätt. Jag ska kolla lite närmare på alternativ till de ständigt strulande pendeltåg, men tyvärr tror jag inte att det finns så hemskt många alternativ. Jag har till och med tittat på leasingbil under en kortare period, men inser att det skulle bli alldeles för dyrt – jag skulle till och med spara pengar på att ta taxi till och från jobbet istället. Så då får det bli taxi de gånger det helt enkelt inte funkar på annat vis och i övrigt pendlar jag med de förbaskade pendeltågen tills det är dags att flytta in till stan med jobbet.

För många är det kortvecka denna vecka med tanke på annandag påsk i måndags, men för en annan pågår vardagen som vanligt – röda dagar eller ej. Vi har bemannat dygnet runt, årets alla dagar så det är ingen större skillnad mellan vardagar och helgdagar såtillvida att jag kan få jobba ändå. Jag skulle egentligen ha jobbat i påskhelgen, men tog faktiskt ett par dagars semester för att få planeringen att gå ihop under den gångna helgen. Det är inte ofta jag begär ledigt eller tackar nej till övertid, men på sistone har jag som sagt gjort båda delarna. Jag har tagit enstaka dagar även under maj månad för att få schemat att fungera. Samtidigt som jag inte tar någon sommarsemester i år, eftersom jag ändå är ledig merparten av juni månad enligt schemat. Så på något vis måste jag ju ta ut mina semesterdagar, vilket inte är några större problem trots allt – det är verkligen ett i-landsproblem att försöka ta ut sina semesterdagar under året. I annat fall får jag naturligtvis ta ut semestern i pengar, vilket förstås blir ett välkommet tillskott i kassan.
Jag minns för ett antal år sedan, hos en tidigare arbetsgivare där jag hade sju veckors semester att ta ut varje år. Där hade jag inte tagit ut tillräckligt med semester ett år och fick påtalat för mig av min chef att jag ”var tvungen” att ta ut sex veckors semester under den kommande sommaren. Jobbigt problem, eller hur?! Det var också mitt svar till min chef att, nä måste jag verkligen det? 😂 Men jag tog mina sex veckors semester den sommaren – vilket förstås var fantastiskt skönt. Nu ska jag försöka spara lite semester tänkte jag, så att jag har dagar att ta ut i samband med storhelger och filminspelningar. Det är sådant som kan vara en fördel och som jag egentligen aldrig tänkt på tidigare under mina knappa 30 år i yrkeslivet. Å andra sidan har jag aldrig haft ett sådant schema som jag har idag, med långledigheter på nästan en månad instoppade här och där.

Nästa vecka vet jag kommer bli lite stressigare än denna vecka, med filminspelningar två dagar och sedan jobb på det. Veckorna kan verkligen variera kraftigt när det kommer till hur mycket jag har att göra. Somliga veckor är – som denna – fyllda med lagom mycket att göra, medan andra kan bli desto mer fullmatade med jobb och uppdrag på firman. Och nästa vecka är just en sådan vecka, då jag kommer ha en hel del att göra. Att jag sedan gillar ett fullspäckat schema är väl knappast någon större hemlighet misstänker jag. Men det ska vara lagom mycket, för inte ens jag orkar med hur mycket om helst – det fick jag ju bevisat för ett antal år sedan när jag med buller och bång sprang in i den där berömda väggen. Nu undviker jag helst den där väggen och försöker att hålla allt på en vettigare nivå så att kropp och psyke faktiskt orkar med. Men nu har jag ett luftigt schema med stora chanser till återhämtning, så det är liksom lättare att få vardagen att gå ihop på det viset. Och jag har dessutom lärt mig att se varningssignalerna, så jag vet ungefär när jag ska dra i nödbromsen för att faktiskt orka med.
Det är verkligen sällan jag känner mig stressad trots allt, utan jag har hittat en mellanväg där jag faktiskt känner att jag orkar och hinner med vardagen och allt som ska hinnas med. Det är trots allt inte bara jobb och firma som ska hinnas med, utan man har ju ett hem att sköta också med allt vad det innebär. Så det gäller att hålla i tyglarna litegrann så att man orkar och hinner med allt som ska göras. Jag har en tendens att åta mig mer än jag egentligen borde, men jag har lärt mig läxan genom min utbrändhet för några år sedan. Då hade jag dessutom ”problemet” att jag jobbade kontorstider och samtidigt skulle hinna med firman, vilket i slutändan blev ogörligt. Nu har jag helt andra arbetstider och känner att jag hinner och orkar på ett helt annat sätt än när jag jobbade måndag till fredag. Vilket förstås är fantastiskt skönt.