Det är med idéer som med skägg – man får dem först när man blivit vuxen

För ett par veckor sedan gjorde jag en liten tabbe, en sådan där tabbe som jag kan gräma mig över under ganska lång tid efteråt. Jag tänkte att jag skulle trimma mitt skägg litegrann, att det var dags att putsa till det lite helt enkelt. Men som lagen om alltings jävlighet säger, så lyckades jag förstås ställa in trimmern fel – och skägget blev väsentligt mycket kortare än jag från början hade tänkt mig. Och ”självklart” upptäckte jag den felaktiga inställningen av trimmern alldeles försent, först när jag trimmat en stor del av skägget – och då var det försent att ångra sig och komma tillrätta med misstaget. Så det var bara att köra på och trimma resten av skägget till en längd jag egentligen inte ville ha. Det känns lite som taget från någon sämre filmkomedi, att man inte kan med sin trimmer. Men jag tyckte att jag ställde in den på den absolut längsta längden och ändå blev det alldeles för kort.
Nu är det ju trots allt ingen större katastrof, skägget växer trots allt ut igen, men det känns lite irriterande att göra en sådan tabbe. Det är ju inte så att man får ”stå ut” med den längd man fått livet ut, utan skägget växer trots allt. Och nu när det börjat växa ut igen, har jag nått en längd som jag faktiskt är mer nöjd med innan trimningen. Synd bara att det finns en sådan inställning på min trimmer, så att jag kan behålla denna längd.

Ibland tänker jag faktiskt på att börja gå till en barberare igen, det är rätt länge sedan jag slutade göra det av någon anledning. Jag vet egentligen inte varför jag slutade gå till barberaren för att helt övergå till att sköta skägget själv. Kanske är det lite snålhet, för trots allt kostar det några hundralappar varje gång man går dit. Det är självklart ingen större utgift, men går man på A-kassa – som jag gjort de senaste månaderna – så vänder man på varje krona för att få ekonomin att gå runt. Så det är något jag får börja med när jag har en vettigare ekonomi igen. Frisören har jag inte varit till på åratal eftersom jag sedan länge klipper mig själv – men det är något man bara kan göra när man som jag är snaggad på hela huvudet. Ungefär varannan vecka kör jag en vända med trimmern över huvudet och vips har jag den ”frisyr” jag vill ha. Skägget är lite marigare, eftersom jag vill ha en viss längd på det och trimmern uppenbarligen inte funkar på den längden.
Men än så länge tycker jag att jag kan sköta skägget och hålla ungefär den längd jag vill ha. Sen får jag se när skägget blir lite längre, om jag väljer att gå till en barberare och låter dem som kan sköta trimningen av skägget och hålla det jämnt och fint. För det var trots allt det som var tanken från början, att låta skägget växa lite och att bara hålla det lite jämnt med hjälp av trimmern. Men när det inte går att ställa in trimmern på lite längre längder, då är det svårt för en amatör som jag att hålla det på en viss längd. Så där kommer barberaren in, som är proffs på det hela.

Skägg har jag i princip haft sedan jag började få skäggväxt för 30 år sedan – eller i alla fall sedan 20-årsåldern, som inföll något senare. Jag trivs bra i skägg och känner dessutom att jag inte orkar hålla på att raka mig var och varannan dag, som man jag skulle behöva om jag ska vara slätrakad. Mitt skägg växer som ogräs och det är hopplöst att försöka sig på att vara helt slätrakad. Jag försökte ett tag att vara slätrakad, men insåg snabbt att det krävde en hel del arbete med tanke på den skäggväxt jag trots allt har. Sen har jag lite svårt för de moderna ”frisyrer” som idag är inne när det kommer till skägg. Jag gillar inte riktigt det moderna i att korta av skägget längs sidorna av ansiktet och sedan ha längre runt hakan och en bit upp på kinderna – ”fades” tror jag det kallas. Jag vill en jämn längd på skägget runt hela ansiktet, någonstans tycker jag att det helt enkelt är snyggast. Och då tror jag i min naivitet att jag kanske kan klara det själv, att hålla skägget på den nivå jag vill ha det.
Men jag får se, samtidigt tror jag att barberare faktiskt klarar av att göra flera olika ”frisyrer” på skägg och inte bara göra fades. Jag tycker det är så fantastiskt skönt att sätta sig i stolen hos barberaren och låta dem göra jobbet med sina kammar, saxar och trimmers. Det är något speciellt när någon annan pillar i ens hår, oavsett om vi pratar skägg eller hår på huvudet. Numera kan jag ibland sakna att gå även till frisören och få håret klippt till någon fin frisyr. Men med tanke på att jag börjar förlora mycket av min hårväxt och bli ”naturligt” skallig på grund av ålder, så är snaggning det enda alternativ jag kan se för ögonblicket.

Så jag behåller mitt skägg och rakade skalle framöver, på obestämd tid. Jag trivs med den stilen och vill gärna fortsätta att ha det så. Sen kostar det en del att ha det på det vis jag vill ha det, inte minst skägget kostar att underhålla – trots att jag inte går till någon barberare för ögonblicket. Framförallt är det skäggvaxet som kostar, där jag gör av med ungefär en dosa vax i veckan – och en dosa kostar knappt 200 kronor, så det är en utgift på knappt 800 kronor i månaden. Men utan vaxet blir skägget oerhört yvigt och spretar åt alla håll, så vaxet är trots allt ett måste. Kanske är jag lite fåfäng, men jag vill sköta skägget så gott det går så länge jag ska ha skägg. Nästa steg i min fåfänga kanske blir att börja gå till barberare igen, det återstår att se. Men än så länge håller jag mig till att sköta skägget själv och låta det växa jämnt runt hela ansiktet utan att trimma några fades.
Annars sliter jag ganska rejält för att hålla min hårväxt i schack, inte minst på huvudet och i ansiktet. Min ögonbryn börjar bli buskiga och har numera för vana att trimma även ögonbrynen. Sedan har jag hårväxt både i och på näsan, som trimmas med jämna mellanrum med en liten nästrimmer. Och till det kommer skägget som ska trimmas liksom huvudet – så det ligger mycket arbete bakom att hålla hårväxten på den nivå jag vill ha den. Jag tillhör även den lilla skara män som rakar mig under armarna för att hålla de vildvuxna buskarna därunder i någorlunda bra schack. Men benen rakar jag inte, liksom armarna. Där får håret växa hur vilt det vill.