allkonstnarenDet där med skägg har ju verkligen blivit en stor grej senaste åren. Och jag säger inget negativt om skägg som sådant, jag har själv anlagt ett rätt stort skägg själv. Jag trivs i skägg och har sen tonåren drömt om att en dag få ett rejält skägg – helt enkelt eftersom jag tycker det är rätt fräckt, milt uttryck.
Men när jag var i tonåren (detta var under tidigt 90-tal ska tilläggas), då var det ytterst sällan killar/män överhuvudtaget kommenterade andra killars/mäns utseende. Och om så skedde, var det aldrig i särskilt positiva ordalag. Man kunde aldrig vänta sig beröm för ett snyggt klädesplagg, att man var fin i håret efter ett frisörbesök eller liknande. De ytterst få gånger som utseenderelaterade komplimanger förekom, då skulle det vara för något som stod ut, som var rejält utöver det vanliga. Diskuterade man kläder och frisyrer för vitt och brett, kunde man lätt stämplas som att vara bög – och det ville man inte vid den här tiden, eftersom det gärna ansågs vara något negativt.
Jag kan fortfarande känna kalla kårar vandra längs ryggraden när jag kommer in i ett omklädningsrum på ett gym eller ett badhus. För mig är det en miljö som påminner om rå pennalism, skräck, smärta och mobbing. Bara doften av testosteron, svett och herrparfym ger mig påtagliga flashbacks till skolans vedervärdiga idrottslektioner. Eller snarare det som skedde i omklädningsrummen före och efter lektionerna.
Det gällde att inte vara alltför fåfäng i omgivningens ögon, inte ta med sig för mycket kosmetiska prylar – för då låg man riktigt illa till och skulle vara glad om man kom undan med en nedvärderande kommentar om att man kanske var bög (återigen; den här historien tilldrar sig delvis till den tid, då “bög” ansågs vara ett skällsord och något mycket negativt).
När jag går på gym och badhus idag, noterar jag en helt annan utveckling hos män/killar. Det är hudkrämer, dyra duschtvålar, inpackningar, hår- och hudvårdsprodukter och parfymer till förbannelse.
Det är inte längre något negativt att framstå som fåfäng som kille/man. Snarare har det tvärtom vänt till något positivt, att man även som kille/man faktiskt bryr sig om sitt utseende.
Och osökt kommer jag återigen in på detta med skägg. För här har det skett något banbrytande, mina vänner! Om det finns något i den manliga världen som man verkligen berömmer varandra för, så är det just skägg. Jag vet inte hur många kommentarer jag hittills fått av såväl kvinnor som män vad det gäller mitt skägg. Just här, har vi män tydligen hittat någon slags fristad, någon slags zon där vi kan berömma varandras utseende i stil med ordalag “Snyggt skägg! Du har skägg… Det har jag med”. Typ.
