En alkoholkultur som väcker viss avsmak i tid och otid

När jag bestämde mig för att börja banta i somras, var alkohol och socker de två första sakerna jag drog ner rejält på. Sockret har inte varit några större problem, det har jag inte saknat särskilt mycket. Däremot har det känts ganska tråkigt att avstå från alkohol under så lång tid. Det låter kanske tragiskt på något vis att man saknar alkoholen så pass mycket, men så har det faktiskt varit. Det har känts tråkigt att vara den som varit nykter på middagar och fester, den som bara druckit vatten. För jag har även valt bort alla alkoholfria alternativ förutom vatten. Läsk innehåller en jäkla massa socker, alkoholfritt vin smakar inte särskilt gott och även alkoholfri öl innehåller massor med kalorier. Så ur bantningssynpunkt finns inte särskilt många alternativ till vatten tyvärr.
Länge tyckte jag det var väldigt tråkigt att vara så återhållsam med alkoholen, men nu börjar jag faktiskt vänja mig. Det börjar faktiskt kännas helt okej att inte dricka några nämnvärda mängder alkohol, utan faktiskt hålla sig till diverse alkoholfria alternativ. Ju längre tiden gått, ju mer har jag vant mig vid att hålla mig ifrån alkoholen och tycker numera att det känns helt okej. Inte så att jag blir heltnykterist, men kanske inte så långt därifrån. Jag saknar alkoholen allt mindre och tycker det är allt skönare att vara utan faktiskt.

Jag gjorde en ganska sen alkoholdebut och var närmare 18 år innan jag tog min första fylla. Det var aldrig så att jag vara särskilt nyfiken på det är med alkohol och var aldrig särskilt nyfiken att prova på. Inte ens de få gånger jag faktiskt blev bjuden på alkohol hemma innan min 18-årsdag, tog jag emot. Jag valde helt aktivt att faktiskt avstå fram tills jag fyllde 18 och själv fick bestämma när och om jag skulle ta något. Och jag minns så väl när jag drack en lite större mängd för första gången – jag tyckte inte alls att det var något märkvärdigt, även om jag inte heller ogillade känslan. Men det var inte att ”oj, detta måste vi göra om!”.
Även sedan jag fyllt 18, var jag väldigt försiktig med hur mycket jag drack. Det var först när jag började närma mig 30, som jag började dricka lite mer regelbundet skulle jag nog säga. Sen har det liksom blivit en vana att ta en eller annan öl på helgkvällarna, en vana som ja nu lyckats bryta och faktiskt börjat ta mig ifrån så sakteliga. Numera kan jag tycka det är riktigt skönt att inte ta något, ens om det är lördag. Det känns till och med helt okej att vara nykter när man blir bortbjuden.

Sen har jag alltid haft lite svårt för svensk alkoholkultur, där det liksom är synonymt att bli på fyllan om man säger att man ska ta en öl. Vi kan liksom inte vara måttliga med alkoholen, det är inte genetiskt programmerat i en svensk. Och enligt svensk alkoholkultur finns det egentligen bara tre tillfällen då det anses okej att vara nykter på en fest – det är om du är gravid, ska köra hem eller är nykter alkoholist. Jag har alltid haft perioder då jag varit nykter och helt avstått alkohol – och har fått oräkneliga kommentarer kring att jag avstår alkohol. Oftast kommer frågan om jag är nykter alkoholist – såtillvida jag inte kan skylla på att jag ska köra. Folk tycks liksom inte ha några hämningar alls när det kommer till att någon är nykter på en fest, det tycks vara oerhört provocerande. Personligen skulle jag aldrig fråga någon om hen är nykter alkoholist, det känns lite väl närgånget när det inte är någon man känner.
Egentligen tycker jag nog mer om den sydeuropeiska alkoholkulturen, att man kanske dricker lite oftare men är väsentligt mycket måttligare när man väl dricker. I Sydeuropa går man och tar en drink ungefär som när vi går och fikar. Och man tar just en eller två drinkar, sen är det bra. Man kan ta ett glas vin till maten på en måndag utan att klassas som alkoholist. Jag tycker det är mycket mer sympatiskt än den svenska kulturen – där ett mått på en lyckad kväll är att man ska minnas så lite som möjligt av den.

Så kort och gott känns det riktigt skönt att ha vant om sig när det kommer till alkoholvanorna. Jag känner mig alltmer bekväm med att vara den som är nykter på en middag eller fest, att man faktiskt inte behöver dricka alkohol för att ha en trevlig kväll. Jag lovar, det går faktiskt att ha kul ändå! Det har gått några månader sedan jag bestämde mig för att hålla nere på alkoholen – och det krävdes också några månader för att vänja om sig.
Även när det kommer till matvanorna har jag börjat vänja mig vid att tänka på vad jag äter i större utsträckning. Jag har i princip helt slutat med snabbmat, har inte ätit en pizza sedan i våras och håller koll på mitt kaloriintag så gott det går. Och det känns faktiskt helt okej, vilket jag inte tyckte för några månader sedan. Nu längtar jag inte längre efter pizza och hamburgare so sätt jag kunde göra förut. Då hade jag nästan cravings efter snabbmat och hängde på olika snabbmatställen flera gånger i månaden. Nu vet jag inte när jag var på McDonald’s senast, men det är oerhört länge sedan – och jag saknar inte deras sladdriga och smaklösa hamburgare längre!

Relaterade artiklar

Wellness 1