En TV-apparat är som en brödrost – man trycker på en knapp och samma sak dyker alltid upp

Jag växte upp utan dator och med enbart två kanaler på TV:n – och när det inte var några program visades på TV:n, då var det myrkrig eller testbild som visades i rutan. Ni som är i min ålder, minns säkert också den gröna pilen i hörnet av rutan – som indikerade att ett program började på grannkanalen. Barnprogrammen började klockan sex och sedan kvart över sex, vissa dagar kom sedan program för de lite äldre barnen – som Lilla Sportspegeln, Lilla Aktuellt och Bullen. På jul- respektive sommarloven gick det morgonprogram på TV för oss barn, på helgerna var det Disneydags på morgnarna. Ja, ni märker att det var en helt annan tid när det kommer till det där med TV, att tiderna ändrats ganska mycket under de senaste 40 åren. Och konstigt vore väl annars egentligen – det vore minst sagt skrämmande om saker och ting inte förändrat på 40 år. Och går man ännu längre tillbaka, så är de förstås än mer som förändrats genom tiderna. Det där med TV måste ha varit en fantastisk nymodighet när den kom på 50-talet. Och sedan dess har det gått från svartvitt TV med en enda kanal till dagens platta färgteve-apparater med tiotals kanaler på.
Och det är lätt att relatera till det där hur mycket som händer under en generation när det kommer till teknologi. När man pratade med min farmor om hur det var när hon var liten, då var det utedass, ingen TV och knappt några bilar på gatorna. Idag skulle de vuxna från 1920-talet knappt känna igen sig i den verklighet som råder. På 100 år har livet, tillvaron och bekvämligheterna blivit totalt annorlunda. Jag minns så väl när internet började komma och jag förstod snabbt att det var stort, detta skulle komma för att stanna och revolutionera tillvaron. Tidigt 2000-tal skaffade jag min första dator och kopplade upp den mot nätet. Då hade långt ifrån alla företag och myndigheter ens en hemsida, såsom det ju är idag. Och det där streamingtjänster av olika slag, det var långt ifrån uppfunnet ännu.

Idag fascineras jag av andra saker när det kommer till det där med TV-tittande. Som att vi här hemma exempelvis har drygt 15 kanaler på TV:n, men ändå inte kan hitta något att titta på en lördagskväll. För det är det stora dilemmat med dagens TV-tittande, att det så sällan går att hitta något vettigt att titta på. Söndag till fredag är det oftast inga problem, men just lördagar tycks liksom TV-bolagen ha bestämt sig för att inte visa något vettigt alls. Det spelar ingen roll vilken kanal man väljer, om det är public service eller någon reklamfinansierad kanal – det är samma skräp överallt. Dessutom sänder man ungefär samma programutbud år ut och år in utan tyckas ha minsta tanke på förnyelse. Många program har sänts sedan 90-talet – jag tänker på långkörare som Robinson och Fångarna på fortet. Sen har vi program som var roliga att se till en början, men som man numera tröttnat på – som till exempel Så mycket bättre. Det programmet var bra när man hade genomgående kända artister med, men numera tar man artister som knappt slagit igenom – och vips är det inte roligt att se längre.
Att det inte var mycket att se en kväll med två kanaler på 80-talet är lätt att förstå – men har man över 15 kanaler, borde man trots allt hitta någonting att se. Och då ska det inte bara vara filmer från 80- eller 90-talet som man sett 100 gånger, utan gärna lite nyare saker. Men oavsett vilken kanal man slår på, har man en tendens att visa saker som man sett till leda redan. Det spelar ingen roll om det är underhållningsprogram eller långfilmer, ofta är det ungefär samma koncept som visas om och om och om igen. Vilket gör att i alla fall jag tittar allt mindre på TV och hellre gör andra saker på kvällarna.