Förståndet sitter i huvudet och inte i skägget

Jag har sparat och sparat och nu äntligen börjar mitt skägg få lite fall och se ut som jag önskar att det ska göra. Under en period har det varit rufsigt och spretigt åt olika håll, men nu börjar det äntligen få lite fall och jag kan känna mig bekväm med den ”skäggfrisyr” jag har. Och jag får mycket beröm för mitt skägg, vilket förstås är otroligt roligt. Det är inte så länge sedan jag tog beslutet att låta skägget växa och bara ansa det när det behövdes med sax och trimmer. Jag har lagt en hel del pengar på att köpa in skäggvax och hållit mig till trimmer, sax och skäggkam. Jag har hittat ett vax som jag tycker mycket om och som dessutom luktar riktigt gott. Något som känns viktigt åtminstone för mig, mitt skägg blir oerhört yvigt om jag inte håller efter det liksom friserar det med vax varje dag. Jag har försökt med oljor och andra saker för att få skägget att ligga rätt, men vax verkar vara vad krävs för att få bukt på den yviga skäggväxten.
Huvudet får förbli rakat eftersom jag vid det här laget har en väldigt respektabel flint bakpå huvudet. just när det kommer till huvudet, började det som en kul grej för väldigt många år sedan – men sedan jag noterat den alltmer växande flinten på huvudet, då har det inte funnits något alternativ till att fortsätta raka skallen. Men min skäggväxt är det inget fel på – och jag blir alltmer stolt över mitt skägg om jag ska vara ärlig.

Än så länge har jag bara fått positiva kommentarer om mitt skägg, som jag haft i någon utsträckning sedan väldigt många år. Men jag vet att inte alla gillar skägg, så alltid retar det väl någon med ett rejält skägg – vilket jag i så fall bjuder på helt enkelt. Dock har jag hittills inte fått några negativa kommentarer och skulle väl heller inte ta åt mig om någon kom med negativa kommentarer kring det. Det är som om någon i övrigt inte tycker om min stil, då får man göra det. Sen behöver man kanske inte nödvändigtvis kommentera det i så fall, men det rör sig ju om normalt sunt förnuft. Och det har kanske också med det att göra att man inte får höra från dem som inte gillar skägg, de som inte gillar det hela kanske helt enkelt håller sig ifrån att kommentera.
Även jag kan se folk emellanåt vars stil jag av olika anledningar inte tycker om, oavsett om det rör sig om skägg eller klädstil. Men jag brukar låta bli att kommentera detta, utan håller mig till komplimanger när jag tycker någon på olika vis har en härlig stil. För komplimanger är verkligen roligt att få – och det tror jag att de flesta tycker. Jag skrev för en tid sedan ett inlägg just om att få komplimanger, att jag emellanåt börjat få det av totalt främmande människor. Och där har skägget varit en faktor som jag fått höra en hel del om – vilket förstås peppar mig att behålla skägget som det är.

Vad får ni mycket komplimanger för? Jag tror de flesta av oss har något man får höra lite extra om i sitt utseende och kanske finns det någon detalj i sitt utseende som man lägger lite extra energi och arbete på. Sen har nog jag blivit lite fåfäng med åren, både vad gäller utseende och kläder. Förr tillbaka brydde jag mig inte så hemskt mycket, men med åren har det blivit allt viktigare vad jag har på mig och vad jag utstrålar. Numera bryr jag mig fortfarande inte så mycket vad jag har på mig hemma, men när jag går hemifrån är det desto noggrannare. Hemma sjavar jag runt i mjukiskläder så fort jag kommer åt – och kan möjligen gå ner till kvartersbutiken klädd så, men skulle inte bege mig in till stan i mjukiskläder. Än mindre skulle jag ens gå till kvarterskrogen i mjukis, utan skulle vara lite mer propert klädd i det läget – även om jag kanske inte direkt skulle klä upp mig.
Detsamma gäller om jag får folk på besök, då skulle jag heller inte gå i mjukiskläder – även om jag inte heller då alltid i nödvändigtvis skulle klä upp mig i vanlig bemärkelse. Jag håller med om att det finns mjukiskläder som kan vara mer eller mindre snygga för att ha på allmän plats. Men jag skulle inte klä mig så om jag till exempel kulle gå på stan eller kvarterskrogen – där är vi väl helt enkelt olika.