I Hollywood betalar de tiotusentals dollar för en kyss – och en halv cent för din själ

Plötsligt händer det, eller vad säger man?! Som statist är det sällan man syns så där jättemycket i slutproduktionen, man får vara glad om ens nacke, rygg eller i bästa fall profil syns. Men så händer det enstaka gånger här och där att man får en lite större roll och plötsligt syns lite mer. Jag har haft enstaka roller där jag synts ganska så mycket, vilket fantastiskt roligt de gånger det händer. Ibland har man haft repliker, andra gånger bara synts lite extra – men oavsett är det roligt att synas lite extra i rutan eller på filmduken. Jag har tagit ställningen att inte göra provfilmningar – eller selftapes som man kallar det – hemifrån och det oftast krävs det någon form av provfilmning för lite större roller. Men jag gör bara provfilmningar som görs på plats hos produktionsbolaget, med några gå undantag. Så då blir det mer sällan några större roller, utan mest lite mindre sådana. Men jag är nöjd med det och känner ingen saknad efter att lägga tid på provfilmningar, som ytterst sällan gör att man får rollen. Det är sådan extrem konkurrens om de större rollerna, att jag oftast inte bryr mig om att vara med i tävlingen om att få dem.
Men ibland behöver man inte vara med i den där nästan lite förnedrande tävlingen kring olika roller, utan man får dem i alla fall. Som rollen i filmen i klippet här i slutet av inlägget. Där var det inga provfilmningar, utan man ringde upp och kollade om jag var intresserad – det var jag och jag fick rollen. Jag åkte till Växjö för inspelning över dagen och det blev en lång dag med många timmar bakom ratten. Men det var en rolig inspelning och det blev ett antal filmsnuttar med reklam för dataprogrammet El-vis. Det tog mig ett tag att hitta filmen, men slutligen lyckades jag och nu finns klippet även på min hemsida så att jag kan visa kommande kunder vad jag har varit med i.

Jag brukar vara noga med att lägga upp på min hemsida när jag kan hitta de filmsnuttar jag varit med i. Reklam läggs ofta ut på Youtube, vilket gör att man lätt kan hitta filmerna när de väl blivit officiella. Oftast får jag ju inte säga något om vad jag varit med i innan filmen eller avsnittet kommit ut – något som ibland kan vara lite frustrerande, eftersom man så gärna vill få säga vad det är man gör ”på jobbet”. Men tystnadsplikten man skriver på inför inspelningarna, slutar oftast gälla så fort programmet blivit offentligt och sedan kan jag trots allt tala om vad det är jag gjort på en inspelning. Och det är extra tacknämligt när något hamnar på Youtube och man därmed kan länka till de filmsnuttar man faktiskt är med i. Mycket hamnar tyvärr inte där – och då blir det svårare om man vill visa vad man har varit med i. Någon enstaka gång kan man få material och det är alltid lika roligt, då kan man lägga upp det man vill på hemsida och Facebook – och folk kan se vad man varit med i.
Och det är mycket tack vare min hemsida som jag får en och annan större roll utan att göra några nämnvärda provfilmningar. Många hör av sig och berömmer materialet jag har utlagt och tycker att jag skulle passa för en roll man håller på att casta för. Och det var exakt så det gick till när jag castades för den här rollen i klippet här nedanför. De hade hittat min hemsida, gillat vad de såg och kontaktade mig för att erbjuda mig en roll. Ibland tänker jag att hemsidan blir dyr i längden, att det kostar lite för mycket i långa loppet med den – men i slutändan tror jag ändå att den faktiskt lönar sig att ha. Trots allt är det mycket tacka vare hemsidan som jag får vissa roller och det gör ju sitt till för inkomsterna på firman.