Sommar med Livia Fränkel

Jag brukar sporadiskt lyssna på Sommar i P1, det är långt ifrån alla program jag lyssnar på. Men ett axplock av sommarpratarna brukar jag lyssna på varje sommar. Oftast lyssnar jag inte när programmen sänds, utan i efterhand genom SR:s app eller hemsida. Många av programmen brukar vara mer eller mindre berörande och man får veta en massa om sommarvärdarna som inte haft en aning om tidigare.
Andra gånger hör man sommarprogram som berör på andra plan, som handlar om stora världshändelser som är hemska, roliga eller sorgliga. Ett sådant program skulle jag faktiskt vilja tipsa om nu, ett program som verkligen berörde mig på djupet. Häromdagen lyssnade jag nämligen på Livia Fränkels sommarprat i efterhand – och har du inte lyssnat på det, så gör det NU!! Livia överlevde som tonåring Förintelsen och kom till Sverige efter krigsslutet 1945 – och hela sommarpratet fylldes av fruktansvärda berättelser från ett av världshistoriens värsta brott mot mänskligheten. I slutet av detta inlägg hittar ni sommarpratet utan musik, men jag rekommenderar faktiskt att lyssna på varianten med musik, då musikvalet var otroligt ödesmättat och passade så otroligt bra in i det hemska som berättades. Det kompletta programmet med musik och allt hittar ni här.

Just sådana här ämnen är så otroligt viktiga att ta upp, inte minst i dagens samhälle när främlingsfientligheten växer sig allt starkare – och idag tagit plats i parlament och regeringar runtom i världen. Det känns liksom extra viktigt att de sista överlevarna från denna mörka tid i mänsklighetens historia får komma till tals medan de fortfarande finns i livet.
Jag lovar att detta sommarprat inte kommer lämna dig oberörd, jag satt djupt försjunken i programmet och kunde inte slita mig från datorn under de 90 minuter som programmet pågick. Det var inte utan att en och annan tår nästan trängde fram när Livia berättade om hur hon skildes från sin mor i Auschwitz eller fick veta att bästa vännen gått bort då hon av en slump fick hennes tröja.
För en annan är det så svårt att sätta sig in i hur det kan ha varit i koncentrationslägren, det är liksom en ondska man inte kan förstå, det går liksom inte att sätta sig in i hur det var på dessa fruktansvärda platser. Det går inte att förstå upplevelsen att vara fånge där, det går inte att förstå att någon ens kommer på tanken att sätta igång detta horribla massmord på människor. Och det bara får inte falla i glömska, det bara får inte försvinna som en liten petitess i historien.

Så Livias röst är viktig, det är en röst som måste bli hörd. Budskapet måste fortsätta spridas, att detta får helt enkelt inte hända igen. Livias och andra överlevares berättelser måste fortsätta berättas om och om igen. Vi måste berätta historien för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn, vi måste sprida vad som hänt så att detta inte faller i glömska. För det är en sak att läsa om att miljoner människor mördades under vedervärdiga förhållanden – men att höra en överlevare berätta sin historia är något helt annat. Jag blev så djupt berörd av berättelsen att jag inte blev mig själv på flera timmar efter att ha hört programmet.
Så nu avslutar jag det här inlägget och låter dig lyssna på just Livia Fränkels sommarprat, låter dig bli berörd och hoppas att även du sprider detta viktiga budskap vidare!