Igår kom beskedet att Rolling Stones’ trummis Charlie Watts gått bort vid en ålder av 80 år. Jag är mer eller mindre uppvuxen med Rolling Stones och har sett dem live två gånger. Första gången var 1995, då just på Watts födelsedag. Det var något av en mäktig känsla när publiken på Stockholm stadion stämde upp i ”Happy birthday” när Mick Jagger från sen offentliggjorde att man hade ett födelsedagsbarn bakom trummorna.
Idag kan man ju inte förstå att Rolling Stones var sådana rebeller och ansågs så provocerande av äldre generationerna på den tiden de slog igenom. Jämfört med de allra flesta band, är de trots allt ganska beskedliga. Idag är de ett gäng gubbar som gillar musik och inget annat, trots allt. 😁