Din tankesmedja i etern
Dygnsrytmen som arbetssökande blir alltmer uppstyrd efter några månader då jag mest har gått hemma. Jag lägger mig senast vid 22-tiden på kvällarna, kommer upp i skaplig tid på morgnarna och känner mig förvånansvärt utvilad. I normala fall brukar jag inte vara någon morgonmänniska, utan är mer för att vara vaken på kvällarna och få …
Jag har med åren blivit alltmer beroende av min skönhetssömn – och därmed fått svårare och svårare att komma upp på morgnarna. Allt före klockan sju brukar vara rent hopplöst, jag får verkligen stålsätta mig och formligen tvinga mig upp ur sängen om jag behöver ta mig upp innan dess. Många jobb jag haft genom …
Det är något visst med att jobba natt, i mina ögon i positiv bemärkelse. Med åren har jag blivit mer och mer kvälls- och nattmänniska och nästintill ogillat att vara uppe tidigt på morgnarna. Jag har inget emot nattsudd och kan även när jag är ledig vara uppe ganska sent på kvällarna, även om det ytterst sällan blir så att jag lägger mig först framåt morgonkvisten – något man ju rent naturligt gör när man jobbar hela natten. Jag vet inte riktigt vad det är som gör att jag föredrar att vara vaken på kvällar och nätter för att sedan ta en bättre sovmorgon istället. Men det finns en charm i att vara vaken när de flesta andra sover. Det blir ett lugn och en stillhet som inte infinner sig under dagtid. Sen försöker jag ändå hålla en hyfsat normal dygnsrytm, så att det inte blir att jag sover bort dagarna även när jag är ledig. Jobbar man natt har man inget annat val än försöka få lite sömn just dagtid, men när jag är ledig försöker jag ändå hålla mig till att sova på nätterna och vara vaken på dagtid. Även om jag kanske har lite senare kvällsvanor än vad många andra har.