Aftonen vet vad morgonen inte anar

Jag har med åren blivit alltmer beroende av min skönhetssömn – och därmed fått svårare och svårare att komma upp på morgnarna. Allt före klockan sju brukar vara rent hopplöst, jag får verkligen stålsätta mig och formligen tvinga mig upp ur sängen om jag behöver ta mig upp innan dess. Många jobb jag haft genom åren har inneburit att man börjat jobba innan klockan sju på morgonen om man ska göra dagpass. Vilket förstås gjort att man tvingats stiga upp runt 04:30 – 05:00, vilket är rena tortyren för mig. Jag är sådan som får ställa in flera alarm på klockan för att ens ha en chans att vakna. Ska jag upp vid fem, då går första larmet halv fem – och ljuder sedan var femte minut fram till klockan fem för att jag ska ha en rimlig chans att vakna. Och i ärlighetens namn brukar jag inte ha något som helst minne av att jag stängt av alarmet under första 15 minuterna. Det är i undantagsfall jag vaknar av det första larmet och sedan kan ligga och slumra en halvtimme innan det är dags att stiga upp. Men visst, det händer – det gör det faktiskt.
Men sedan min arbetslöshet påbörjades för ett par månader sedan, har jag blivit alltmer morgonmänniska och faktiskt helt frivilligt börjat pallra mig upp mellan åtta och nio på morgnarna – och ibland så tidigt som innan sju. Kanske mycket för att jag ådragit mig så pass regelbundna vanor och faktiskt kommer i säng i tid om kvällarna. Jag är oftast i säng mellan nio och halv tio om kvällarna, vilket är ovanligt om jag inte har något inplanerat dagen efter. Tidigare har jag haft en tendens att vara uppe sent om jag inte har en tid att passa på morgonen, vilket är en ful ovana om man vill slå sönder sin dygnsrytm totalt.

Så nu har jag bevisat för mig själv att det går att ändra sina vanor om man bara vill – det går att lära gamla hundar att sitta. 😜 Numera är jag uppe i vettig tid om morgnarna och får ändå den sömn jag uppenbarligen behöver. Även om jag föredrar att jobba skift, så känns det skönt att för tillfället ha en bra dygnsrytm och inte sova bort halva dagarna. Numera är jag uppe i bra tid, äter frukost, lunch och middag och lever en ganska normal tillvaro. Vilket dessutom passar ganska bra när man ska söka jobb och gå på filminspelningar. Det mesta äger trots allt rum på dagtid och det är bra att inte vara dödstrött på anställningsintervju om man vill göra ett gott intryck. Och filminspelningar innebär inte helt sällan tidiga morgnar, så det är bra att kroppen inställd på att vara uppe i bra tid. Det är numera inte fullt lika tufft att stiga upp vid fem som det var för några månader sedan. Men det är givetvis tuffare att göra om man ska upp vid fem flera dagar i veckan kontra – som nu – enstaka dagar här och där.
I normala fall har jag ofta sovit till runt tio, elva på förmiddagen, ätit lite frukost och skippat lunchen för att gå direkt på middag vid sex-, sjutiden när jag varit ledig. Men att vara vaken från åtta på morgonen och tro att man klarar sig utan lunch är hopplöst, det gör åtminstone inte jag.

Dock får man erkänna att man hinner med så otrolig mycket mer under dagarna när man faktiskt kommer upp i tid på morgnarna. Jag är så otroligt produktiv under dagarna och hinner fantastiskt mycket mer än när jag sovit bort halva dagen. Jag hinner med jobbsökande, blogg, möten, skrivande och filmande i en rasande fart – och somnar sedan totalt utpumpad på kvällarna. I och med att jag vaknar så pass tidigt blir det förstås en god cirkel av det hela – jag blir nämligen trött på kvällarna och orkar inte vara uppe särskilt sent heller. Att komma upp tidigt, vara produktiv hela dagarna och avsluta med middag på kvällen tar verkligen på krafterna. Det är förmodligen inte bara de tidiga morgnarna som tar på krafterna, utan givetvis att jag även håller igång hela dagarna. Jag slår igång datorn bland det första jag gör när jag kommer upp på morgonen och håller sedan igång under en stor del av dagen.
En annan sak som tagit mycket tid och energi på sistone har varit att göra diverse provfilmningar för olika produktioner – och det är något som nu efter pandemin ofta görs hemifrån. Jag har inte brukat lägga någon energi på det tidigare, eftersom jag aldrig tyckt att jag fått rollerna jag sökt. Så jag har helt enkelt avstått provfilmningar och bara tagit roller som inte krävt någon provfilmning. Men sedan jag blev arbetssökande, har jag inte haft råd att låta bli att söka alla roller. Och helt plötsligt har jag fått inte mindre än två tämligen välbetalda roller genom att göra just provfilmningar. Så stärkt av självförtroende, har jag fortsatt att göra provfilmningar bland allt annat jag gör under dagarna numera. Vissa roller kan vara oförskämt bra betalda – och en roll jag precis provfilmat för skulle ge inte mindre än 100.000 kronor för tre dagars arbete. Så ni förstår att jag inte har råd att avstå att åtminstone försöka få rollerna, eller hur?!