Framtiden tillhör dem som tror på skönheten i sina drömmar

Ibland undrar jag vad hjärnan vill säga oss genom de drömmar man drömmer. Många gånger känns det bara som att psyket bara vill spela mig ett spratt när man drömmer de allra mest konstiga saker om nätterna. Häromnatten var jag till exempel i vår sommarstuga och firade midsommar. Frampå kvällen frågade min pappa vad han betalat för gitarren jag hade med mig (i verkliga livet fick jag min första gitarr av pappa i födelsedagspresent). Jag vet inte, svarade jag, 500 kronor kanske. Bra, kontrade pappa, då köper jag tillbaka gitarren! Varför det? undrade jag, spelar jag så dåligt? Nä, fick jag till svar, det är värre än så. Åh, jag blev så arg på min pappa och skällde ut honom efter noter – och påpekade att enda anledningen att jag stannade kvar i stugan var att det var sent och jag inte kunde ta mig någonstans.
Nästa morgon satt jag i solen på framsidan av stugan och drack kaffe när min mamma kom ut och satte sig. Jag frågade henne om hon höll med pappa vad gällde mitt gitarrspel – hennes enda svar var att göra tummen upp. Då blev jag så förolämpad att jag tog bussen hem. Men vad är det mitt psyke försöker säga mig genom denna dröm? Ska jag hålla mig ifrån att musicera framöver? Trots allt har jag hållit mig ifrån gitarrspelet de sista åren på grunda av att jag har nedsatt finmotorik i händerna, det går helt enkelt inte att spela gitarr längre.

Drömmer gör man ju tydligen varje natt sägs det, men man kommer bara ihåg drömmen om man vaknar mitt i den. Så jag undrar ibland vad man drömmer men som man inte kommer ihåg? Jag har ”gjort” och ”sagt” så mycket knasigt under nätterna att man ibland funderar på om man borde skriva in sig på psyket omedelbums. För det är trots allt min hjärna och mitt psyke som skapar dessa märkliga drömmar. Som när jag och sambon häromnatten var på fest på ett stort slott – men just när vi hade som trevligast började bilen vi hade läcka glykol över hela parkeringen utanför slottet. Så den där jäkla bilen förstörde hela kvällen för oss. För att inte tala om att jag fortfarande ofta drömmer om att jag börjar röka igen – och är superlycklig när jag vaknar på morgonen. Då sträcker jag mig per automatik efter cigarettpaketet för att gå upp och röka – men så kommer jag på att just det, det är snart 20 år sedan jag slutade röka. Men det säger trots allt att jag saknar cigaretterna emellanåt – trots att jag hållit uppe så pass länge som jag gjort. I vaket tillstånd är det ytterst sällan jag verkligen saknar cigaretterna, även om det naturligtvis händer. Men på nätterna kommer suget av någon anledningen och jag drömmer nästan bokstavligen våta drömmar om att börja röka igen.
De senaste nätterna har jag sovit lite halvdant och vaknat flera gånger under natten, kanske därav som jag har kommit ihåg mycket av det jag drömt om. Det lustiga är ju annars hur hjärnan fungerar, att man kan komma ihåg en dröm väldigt tydligt när man vaknar – men efter några minuter är minnet av drömmen som bortblåst och man har inte den blekaste idé om vad det är man har drömt. Samtidigt kan drömmar påverka ens humör till långt inpå förmiddagen. När jag drömt om min pappas kommentar kring mitt gitarrspel, var jag på dåligt humör till framåt mitt på dagen – det gick liksom inte att intala sig själv om att det hela bara bara varit en knäpp dröm.

En annan dröm från för ganska många år sedan fick mig också att må dåligt till långt inpå dagen. Jag drömmer att jag vaknar upp hemma i min säng efter en mycket blöt kväll på krogen – så blöt att jag har kraftiga minnesluckor. Men så börjar sakta vissa minnesbilder krypa fram från kvällen innan. Bland annat kommer jag på att jag kommit i samspråk med några miljöaktivister på en krog vid Medborgarplatsen. Aktivisterna berättar att de under natten ska genomföra en aktion mot ett kärnkraftverk och gärna vill ha med mig på det hela. I fyllan och villan tyckte jag det var en jättebra idé och hakar ”förstås” på det hela. Men det går inte så bra, utan vi grips av polis och plockas in för förhör. Själv släpps jag senare under natten, men misstanke om brott kvarstår. Exakt när under drömmen jag vaknar vet jag inte, men jag tror att det är någonstans där. Och vad som även hör till historien är att jag kvällen innan tagit några öl – inte de mängderna som i drömmen, men dock tillräckligt för att vara lätt bakis. Så aningen bakis ligger jag kvar i sängen och har världens ångest över att jag gripits av polis under natten. Det tog mig åtskilliga minuter att komma fram till att jag inte ens varit på krogen kvällen innan och att allt bara var en dröm.
Men trots att jag kom fram till att allt bara var en dröm, så gick jag runt med en stor obehagskänsla i kroppen under en stor del av dagen – drömmen förstörde verkligen min förmiddag. Att jag dessutom var lite bakis, förstärkte det känslan av den otroligt verklighetstrogna drömmen. Jag brukar inte göra bort mig när jag dricker, jag kan inte minnas att jag någonsin gjort några större dumheter efter att ha druckit – så vad drömmen grundade sig i har jag ingen som helst aning om. Klart man enstaka gånger kläckt ur sig något ogenomtänkt, att man gjort något utan att tänka sig för – men det händer ju även när man är nykter. Men att psyket och hjärnan spelar en spratt genom knäppa drömmar, det råder inga som helst tvivel om. Det är inte första gången och kommer med största sannolikhet att hända igen.