Filmen ersätter vår blick med en värld som är mer i harmoni med våra begär

Häromdagen fick jag ett sådant där samtal som man blir otroligt charmad av. Ett produktionsbolag ringer och meddelar att man söker statister till en festscen, man vill ha ”stiliga män” som klär i smoking – och hade kommit att tänka på mig. Klart man blir smickrad när de lägger fram det hela på det viset, eller hur?! Dessvärre visade det sig att jag redan var upptagen de datum som inspelningen skulle äga rum, så jag var tvungen att tacka nej – hur stilig produktionsbolaget än tycker att jag är. Jag har dock fått en del ganska så roliga samtal från olika produktionsbolag genom åren. För ett antal år sedan kom ett mejl där man berömde mig för mitt utseende, att jag skulle passa perfekt för en roll där man sökte en skådespelare. Hela mejlet avslutas med en fråga – skulle jag vara bekväm med att spela kvinnomisshandlare? Så jag tänkte förstås att är det så jag ser ut, är det det intrycket jag ger?? I slutändan tänkte jag dock att avsändaren nog bara formulerat sig lite klumpigt och jag tackade ja till rollen. Det blev en bra, men samtidigt lite påfrestande inspelning eftersom det där med misshandel inte riktigt ligger i min natur. Dock var det aldrig någon konkret misshandelsscen, utan det var mer underförstått att min karaktär var en kvinnomisshandlare. Och det var ganska skönt att slippa spela in en sådan scen.
Så efter några månader av total stiltje tycks i alla fall produktionsbolagen ha vaknat till liv igen och så sakteliga börjat ringa. Vilket känns skönt eftersom jag gärna vill ha lite att göra när jag är ledig. Inte för att jag egentligen har svårt att få tiden att gå, men filminspelningarna är en givande hobby som jag inte vill vara utan – dessutom är det en hobby som ger lite extrainkomster vilket ju aldrig gör särskilt ont. Jag har ändå märkt en viss ökning av uppdrag att visa intresse för och söka, så det är ju ett gott tecken. På måndag har jag dessutom en inspelning som är inplanerad sedan länge och det ska bli väldigt roligt att äntligen komma igång igen. Sedan är det ovanligt att produktionsbolagen är ute redan någon månad i förväg som i det här fallet – inspelningen på måndag ringde man om redan i början av december. Men det är bra att man ger bra varsel, för det är verkligen inte alltid man gör det. Ofta ringer man i bästa fall tio dagar innan, ofta samma vecka och kanske rentav dagen innan. Ger man åtminstone några dagars varsel, så har jag större chans att faktiskt trixa lite med schemat och se till att jag kan vara med – vilket kanske inte alltid går om man hör av sig dagen innan.

Häromdagen fick jag ett sådant där mejl som man älskar att få som statist. I slutet av november fick jag en väldigt välbetald roll i en reklamfilm, där jag fakturerade 17.000 kronor plus moms för en dags arbete – vilket är väldigt bra betalt för att vara ett statistuppdrag. Från början skrev jag på för att materialet skulle visas i Sverige om jag inte minns helt fel. Men sedan har man ändrat i rättigheterna och vill visa filmer och bilder i hela Europa – vilket enligt kontraktet ger mig rätt till en högre ersättning. Och det var det mejlet handlade om när det damp ner i inkorgen häromdagen – jag får alltså fakturera ytterligare 10.000 kronor plus moms utan att behöva göra en enda arbetsinsats. Och det känns förstås otroligt lyxigt – totalt 27.000 för en dags arbete kan man leva med, det är ju en hel månadslön för många. Jag tänker ibland att det är lockande att försöka leva på att vara statist, men känner oftast att det blir för tufft ekonomiskt. Det är givetvis den realistiska delen av det hela. Men skulle jag få ett 27.000 kronors-uppdrag i månaden och sedan några uppdrag till – då hade det ju faktiskt gått. Det ska dock tilläggas att detta är andra gången under min tioåriga karriär som statist som jag får ett uppdrag med den här nivån på ersättning. Förra gången fick jag aningen mer betalt, 30.000 om jag inte minns fel, men då var det två inspelningsdagar så timlönen blev aningen sämre. Men det blir ju tämligen lönsamt att vara statist vid sidan av sitt ordinarie arbete om kan få dessa ersättningar.
För självklart är det härligt om man kan ha en sidoinkomst som ger bortåt 30.000 för någon dags arbete. Då har jag dubbla månadsinkomster och det säger man naturligtvis inte nej till. Det gäller att stoppa undan litegrann de månader man har denna tur att få höga inkomster, för det är inte alltid man har den turen – och då har man tur om man kunnat stoppa undan lite de månader man haft en bättre inkomst. Vilket jag haft just de senaste månaderna med mycket övertid på jobbet och ett par välbetalda statistuppdrag. Jag har passat på att betala av lite krediter och annat jag tagit, så det passar bra med extrainkomster i den här klassen så att man emellanåt ”kommer ikapp” ekonomiskt.

Nu hoppas jag – förstås – på att produktionsbolagen fortsätter att vara lite på och fortsätter att höra av sig framöver. Det vore roligt om man kom igång igen med lite produktioner och kan få gå på en och annan inspelning. Ibland är det superlugnt, medan jag i andra perioder får tacka nej till uppdrag för att de krockar med varandra eller med jobbet. Och nu har jag haft en period då det varit superlugnt under ett antal veckor – så snart borde det ticka igång igen vad gäller inspelningar. Samtidigt har jag haft fullt upp på jobbet de senaste veckorna, så det gör inte så mycket att filminspelningarna varit tämligen få. Jag har haft en helt okej inkomst även utan filminspelningarna, så det har inte gjort mig så mycket. Annars innebär ju som sagt inspelningarna en viss extrainkomst, men de senaste veckorna har jag jobbat mycket vilket givit bra extrainkomster ändå. Så det har varit en fröjd att titta på lönespecifikationerna på sistone, annars kan det vara med viss vånda man går in och tittar på vad man ska få för lön. Men när man vet att lönen blir helt okej, är det inga konstigheter att kolla specifikationen.
Men den övertid jag haft på sistone kommer inte att vara för evigt, så det är klart att det är bra om jag får lite filmuppdrag framöver. För det är inte bara för att det är roligt som jag håller på, utan det är förstås även för inkomsterna. Även om man inte blir rik på att vara statist, så är det klart att vissa extrainkomster aldrig är fel. Sen är det sällan man får dessa välbetalda uppdrag som jag nämnde ovan, men visst får man uppdrag som är värda några tusenlappar med jämna mellanrum. Jag gör mig kanske lite omöjlig när det kommer till att ta statistuppdrag, eftersom jag ”bara” tar uppdrag där jag kan fakturera för arvodet – jag accepterar inte uppdrag där arvodet betalas ut som lön. Kanske får jag på så vis färre uppdrag, men jag känner att jag vill ha den kontrollen på vilka pengar som är på ingående. Sen är jag stenhård på sista betalningsdag och skickar strikta påminnelser när fakturor inte betalas som överenskommet.