Filmuppdragen börjar ticka in igen och med det all administration kring fakturering och allt annat som hör till att vara egenföretagare. Jag har blivit tillfrågad om diverse provfilmningar, vissa har jag gjort och andra har jag avböjt av olika anledningar. Det blir alltid en del administration kring samtliga uppdrag, först ska man mejla eller messa fram och tillbaka om ifall man kan ställa upp eller ej, ibland ska det förhandlas om arvode och liknande – sedan ska det eventuellt bokas hyrbil eller andra färdmedel för att det ska fungera rent praktiskt. Andra gånger behöver jag tricksa med schemat på jobbet för att helt enkelt hinna med att vara med på inspelningen. Efter avslutat uppdrag ska det förstås faktureras och bokföras för de utlägg jag haft i samband med uppdraget. Slutligen finns det alltid enstaka produktionsbolag som inte betalar sina fakturor i tid – och då ska det skickas påminnelser och i slutändan eventuellt tas kontakt med inkassoföretag och/eller Kronofogden.
Jag har tidigare glatt berättat att jag inte behövt skicka ut påminnelser på ett bra tag, än mindre behövt gå till inkasso eller Kronofogden med några fordringar. Detta har nu ändrats och jag måste återigen börja processa mot vissa produktionsbolag för att faktiskt få betalt. Det ska givetvis tilläggas att de allra flesta betalar i tid, sedan betalar ännu fler när det väl kommer en påminnelse. Men det förblir ändå vissa som inte betalar överhuvudtaget, trots påminnelser och inkasso. Och då går det hela till Kronofogden, hur hårt det än kan verka. Tidigare var jag tämligen snäll och medgörlig när det kom till produktionsbolag som inte betalat sina räkningar i tid. Men idag är jag desto hårdare och brukar inte dra tillbaka ärenden från Kronofogden hur som helst. Jag brukar numera ställa ultimatum att jag kan dra tillbaka ett ärende, men då fakturerar jag för de utlägg jag haft hos Kronofogden. Går man inte med på det, då får ärendet helt enkelt ligga kvar hos Kronofogden med allt vad det innebär.
Själv är jag mer eller mindre självlärd när det kommer till reglerna kring fakturering och när det är läge att gå till exempelvis Kronofogden. Och jag kan tycka att det är rätt skrämmande hur illa pålästa somliga företagare är när det kommer till det där fakturering och betalningsskyldighet. Det känns som att man borde se till att vara så påläst man bara kan om man ska sköta ett företag – eller?! När jag väl går till Kronofogden, har den svarande (alltså den som ska betala) gjort sig skyldig till flera fel redan från början.
Till att börja med försvinner inte betalningsskyldigheten för att en faktura av någon anledning inte dyker upp – om den exempelvis kommer bort i postgången. Då är det nämligen din skyldighet som mottagare att efterlysa fakturan. Så du kan inte bestrida en påminnelseavgift mot den bakgrunden till exempel. Om du sedan av någon anledning inte kan betala en faktura i tid, vari ligger då problemet med att kontakta den som utfärdat fakturan? Kontaktar man mig, brukar det inte vara några som helst problem att ge uppskov med betalningen – som hos de flesta företag.
Vid något tillfälle fick jag kritik av ett produktionsbolag för att jag inte börjat med att gå till ett inkassobolag innan jag gick till Kronofogden. Kanske är det schystast att göra så, men det finns inget som säger att jag måste gå den vägen – utan jag kan välja att gå raka vägen till Kronofogden om jag så vill. Jag har valt att göra så, eftersom inkasso oftast kostar pengar och jag har ett litet företag med små marginaler. Istället väljer jag att skicka två påminnelser, sedan får det gå ett tag efter sista påminnelsen innan jag påbörjar ett ärende hos Kronofogden. Att jag inte kontaktar mottagaren först, har helt enkelt med att göra att de ska kontakta mig om de inte fått fakturan. Dessutom skickar jag fakturor och påminnelser med spårningsbart expressbrev – vilket gör att jag kan styrka att fakturorna skickats och dessutom levererats. Så mottagaren kan inte hävda att fakturan inte skickats eller kommit bort i postgången. Något produktionsbolag har vid något tillfälle krävt att jag ska kunna styrka att jag skickat fakturan från första början – men den bevisbördan ligger egentligen inte hos mig. Som mottagare, ska du som sagt ha den kollen på inköpta varor och tjänster att du efterlyser en faktura som inte dykt upp.
Man kan givetvis argumentera att jag som företagare ska vara rädd om mina kunder och inte vara för ivrig med att springa till Kronofogden när någon inte betalat. Samtidigt tar det minst en månad efter förfallodatum och två påminnelser innan jag går till Kronofogden. Jag har med andra ord skickat tre fakturor till mottagaren med uppmaningen att betala – och i den sista påminnelsen framgår det av ett följebrev att jag går till Kronofogden om inte fakturan till fullo betalats innan ett visst datum. Så det är inte så att jag kontaktar myndigheterna väldigt lättvindigt. Blir det diskussion kring det hela, brukar jag skicka dessa punkter till produktionsbolaget, med länkar till de källor jag har där jag läst på om vad som gäller. Oftast blir de mer medgörliga efter att ha fått dessa fakta – och gå med på att ersätta mina utlägg istället för att hamna hos Kronofogden.
Sedan är min bestämda uppfattning att jag inte vill behöva bråka om att få betalt. Må så vara att jag kanske inte får fler uppdrag hos ett produktionsbolag som jag ordnat en betalningsanmärkning åt, men jag är heller inte intresserad av fler uppdrag hos bolag där jag måste processa för att överhuvudtaget få betalt för min arbetsinsats. Så jag är helt enkelt inte orolig för att få färre uppdrag, det må vara hänt om man inte betalar sina fakturor i tid helt enkelt. Produktionsbolagen vill knappast ha ”bråkiga” statister och jag vill inte samarbeta med produktionsbolag som inte betalar i tid.
Upptäck mer från Kompasskurs
Prenumerera för att få de senaste inläggen skickade till din e-post.